Vackert och välbesökt när Liedholm begravdes
Uppdaterad 2011-03-09 | Publicerad 2007-11-09
ROM. Så lämnade Nils Liedholm sitt älskade Cuccaro.
200 personer följde ceremonin i kyrkan, dubbelt så många sörjde utanför.
På främsta kyrkbänken satt Lennart Johansson.
– Jag blev rörd av allting, även om jag inte förstod vad de sa, säger förre Uefapresidenten till Sportbladet.
Vindistriktet Monferrato tog emot med slösande sol och värme. Italiensk och svensk fotboll hade skickat en lång rad stjärnor. Alla hade de ett personligt minne av Liedholm.
En ”idealpappa”
För många var han en idealpappa som lotsat dem fram till en internationell storkarriär. Som Carlo Ancelotti, Romas legendariske mittfältare och Milans tränare i dag. Han upptäcktes av Nisse Liedholm 1979, togs till Roma och tillsammans beredde de vägen för ligaguldet 1983.
Från Milan kom Cesare och Paolo Maldini, från Juventus märktes tränaren Claudio Ranieri och legendaren Roberto Bettega. Men också Lennart Johansson var där. Den förre Uefapresidenten lärde känna Nisse under OS i London 1948 och brukade fram till i höst ringa och bli uppringd av sin vän. Lennart Johansson irriterade sig lätt på de svärmande fotograferna inne i kyrkan, men uppskattade ändå sångerna och talen under ceremonin.
Trots att de hölls på italienska.
– Jag blev rörd fast jag inte förstod orden. Man fattade ändå på rytmen när de läste ”Fader vår”, säger han.
Timslång ceremoni
Den timslånga ceremonin leddes av tre präster, varav den ena höll ett personligt tal om Liedholm.
Det nakna, ärliga talet avslutades med en önskan att Nils Liedholm ska ta hand om barnen som har lämnat jordelivet för tidigt – och lära dem att spela fotboll.
En del av de italienska fraserna visk-tolkades av Liedholms gudson Thomas Nordahl som satt intill Johansson. De två hade platser näst längst fram i kyrkan, precis bakom Liedholms son Carlo och barnbarnen Paolo och Andrea.
Efteråt tystnade alla, även Lennart Johansson.
– Ingen annan stod upp för att prata, de har inte den traditionen. Då tyckte inte jag att det var lönt att hålla ett tal på svenska – ingen skulle begripa ändå, säger han.
Efter ceremonin rådde en djup tystnad över kyrkbacken, bara kyrkklockans sorgeklämtning hördes över vingårdarna.
Biskopen i Casale Monferrato, Germano Zaccheo officierade tillsammans med Cuccaros kyrkoherde, Germano Rota.
– Här fann Liedholm stillhet och lugn efter att ha stått i strålkastarljuset under så många år, sa han.