Ett styrkebesked – men mycket måste bli bättre
VILLA REAL SANTO ANTONIO. En mardrömsstart.
Ett drömmål.
En viktig seger mot stora Tyskland.
Men ändå ett spel där mycket måste bättre om drömmen om VM-guld ska kunna bli sann.
Inramningen och förutsättningarna kunde inte ha varit bättre. Mild vårsol, perfekt gräsplan, entusiastisk publik och utanför stadion ett vit fyrtorns stolta profil mot den portugisiska kvällshimlen. Algarve Cup på sitt bästa.
Och siffrorna, vinsten, med 4-2, var den optimala starten för Sverige. Liksom att man lyckades vända underläge till seger. Det var ett styrkebesked i sig, att kunna komma igen efter en så usel start. Och svenskorna går vidare mot VM och i Algarve Cup, med nytt självförtroende.
Men segern raderar inte helt ut de frågetecken och minustecken som matchen ändå lämnar efter sig.
Starten, med två baklängesmål på två minuter, var under all kritik. Laudehr och Marozan är världsspelare, visst. Men ett landslag som aspirerar på en VM-medalj kan inte släppa in mål så enkelt.
Chockat Sverige
Ett närmast chockat Sverige fortsatte sen att göra enkla misstag och många av spelarna snarare gömde sig för bollen och lagkamraterna än sökte den.
Skillnaden mot tyskorna, i aggressivitet och precision, var talande i första halvlek. Sverige missade enkla passningar och mottagningar. Så blev blågula chanser vid flera tillfällen istället till farliga tyska kontringar när Sverige tappade bollen i uppspelsfasen.
Fortfarande, snart två år efter EM 2013 på hemmaplan, då jag riktade samma kritik mot det svenska spelet, är inte minst ytterbackarna alldeles för dåliga på uppspel när motståndarna pressar och stressar dem.
Det enda skinande ljuset i det svenska mörkret i första halvlek var Therese Sjögran som än en gång visade all sin rutin, vilja och skicklighet. Hon bäddade också för Caroline Segers båda mål. Målet var det första lyckade Seger stod för i första halvlek. I andra halvlek växte hon, liksom laget, minut för minut.
Så kom också den snabba kvitteringen, Sofia Jakobssons snygga mål som dock samtidigt var en enorm bjudning av Nadine Angerer som lämnat målet fritt i en misslyckade utrusning. Med 2-2 fortsatte dock svenskorna att erövra terräng.
Caroline Segers mål som gav 3-2 kom välförtjänt liksom Sofia Jakobssons 4-2. Sverige var ett helt annat lag i andra halvlek och det var leende svenska spelare som gick av planen i kvällssolen.
Försvarsspelet sorgebarn
En seger mot Tyskland imponerar alltid.
Men Pia Sundhage har fortfarande mycket att arbeta med och minns den tyska ribbträffen i första halvlek och andra lägen där turen var på svensk sida.
Det stora sorgebarnet är och förblir försvarsspelet.
Linda Sembrant gjorde inget för att stärka sina aktier inför VM. Vilka som ska utgöra mittlås, vem som ska ta platsen brevid Nilla Fischer, är och förblir oklart.
Så visst var det skönt att se Sverige kämpa sig tillbaka mot mäktiga Tyskland, ta ledningen, dominera helt i matchslutet och vinna. Men mitt i glädjen över vinsten måste både Pia Sundhage och spelarna samtidigt, med bara tre månader kvar till VM i Kanada, också självkritiskt gå igenom allt det som fortfarande måste bli bättre.