”Just den här metallbiten ger jag inte mycket för”
Uppdaterad 2019-06-20 | Publicerad 2014-02-14
Olsson och Richardsson fick sina medaljer: ”Vägen hit som betyder något”
Sotji. Efter 15 kilometers slit, hundra intervjuer och lika många kramar fick Johan Olsson och Daniel Richardsson på kvällen kliva upp på pallen.
De belönades med medaljer – som i sammanhanget väger väldigt lätt.
– Just den här metallbiten ger jag inte mycket för, säger Olsson.
Svenska längdåkare har prenumererat på medaljer hittills under OS. I dag tog Daniel Richardsson vårt andra brons. Johan Olsson kom i samma lopp tvåa och tog därmed Sveriges femte silver.
Klockan arton svensk tid klev de båda upp på scenen på medaljtorget och mötte folkmassorna. Efteråt berättar Olsson att han var lite nervös däruppe.
– Jag var mest orolig över att mössan skulle åka ner på scenen, säger han.
Medaljen hänger då om halsen. Prestationen därbakom värdesätter han högt, men själva silverpjäsen struntar han i.
– Just den här metallbiten ger jag inte mycket för. Det är vägen hit, den betyder något. Klart medaljen är häftig när jag lägger av, men när jag kommer hem åker den i en låda med alla andra medaljer jag har, säger han.
”Lättnad och glädje”
Ni idrottsmän är olika där.
– För mig är det vägen och perfektionen dit som spelar roll. Skulle jag fokusera på den här när jag är hemma och tränar är jag fel ute.
Symboliken sitter alltså inte där utan i huvudet?
– Ja, så är det.
Daniel Richardsson har sitt brons om halsen, men har inte riktigt greppat hur karriärens första individuella mästerskapsmedalj känns.
– Jag har inte hunnit kika så mycket på den ännu (medaljen). Det är lättnad och glädje för allt det arbete man lagt ner och allt man trott på. Det kommer till sanning, säger han.