Svenskhoppet

Det här kunde lika väl ha varit ett dåligt skämt

Thomas Johansson i final i Australian Open.

Det hade uppfattats som ett dåligt skämt för några veckor sen.

En svensk i final? Ett lika dåligt skämt det med. Sist en svensk vann i Melbourne var 1988 när Mats Wilander slog Pat Cash.

Det känns som en hel evighet sen.

Nu måste SVT sända finalen på söndag.

Just när man trodde att det svenska tennisundret var definitivt över så står vi alltså där igen.

19 månader sen Magnus Norman var i final i Paris i den där osannolika matchen 11:e juni 2000 mot Gustavo Kuerten där värmlänningen var så nära, så nära att arbeta sig in i matchen och vända.

19 månader senare har en annan svensk chansen att vinna en Grand slam. Det är tio år sen sist så det är en efterlängtad möjlighet när Thomas går in på banan på söndag. Det är tio år sen Stefan Edberg tog hem US Open.

Det känns som en hel evighet sen.

Thomas Johansson är ovanlig. Främst för sin fattiga bakgrund - sjukpensionärens son från Linköping - i en sport som domineras av rikemansbarn på banorna och dominanta pappor med sysselsättningsproblem på läktarna.

Visst minns man när Thomas slog igenom i Wimbledon 1996 när han gick till fjärde omgången och till slut slog sig in på hundralistan i världen det året med en 95:e plats.

Sen dess har han försökt sig på Grand slam 15 gånger men aldrig lyckats bättre än den gången.

Wimbledon 1996 måste kännas som en evighet sen för Thomas.

Kommer till Melbourne från ett förlorat år

Han kommer till den här sensationella framgången i Melbourne efter ett 2001 som var ett förlorat år med bara ett par mindre titlar och det där snöpliga uttåget ut ur Wimbledon mot den unga amerikanen Andy Roddick som definitiv lågpunkt.

Thomas tackade svenskarna på läktarna för stödet i går.

Det kan man undra en del över.

Är dårarna på läktaren verkligen ett stöd? Thomas berättade till och med om hur han brukade stanna till och titta upp på dem när det gick dåligt i går. Undrar vad han såg? Människor som orkar kämpa fast de är nästan medvetslösa av... något? Det kanske var nyttigt.

Imponerande är det att de orkar men det är väl imponerande på ungefär samma sätt som fiskar som sprattlar på land i en timme ibland. Mest reflexer.

Melbourneborna är tåliga. Turneringen i år har sett alla stjärnor bli utslagna och de som är kvar är väl ungefär lika upphetsande som döende fiskar för publiken, antar jag.

Mest imponerande i går var några märkliga scener.

I tiebraket i första set vann Thomas på en Novak-boll som tveksamt dömdes ut.

Men sin verkliga storhet visade tjecken i i tredje set när han ledde med 3-2. Han rättade en linjedomare som dömde "out" på en serve från Thomas. Novak förlorade gemet på det och efteråt var han något så perverterat omodernt som en sann sportsman som på frågan varför svarade:

- För att bollen var innanför linjen.

Stort. Mycket stort.

Märkligt var det också att se hur Thomas som vann första set tappade allt i andra. Precis som mot Jonas Björkman i kvartsfinalen.

Men det var femte gemet i fjärde set som jag tror vände matchen. Två briljanta backhandreturer ställde Novak totalt och det var ett break som gjorde att Novak började fundera och medan han funderade blev det ett break till. Det var då Thomas Johansson insåg att han hade chansen att vinna.

Sveriges Televsion kan bara inte missa detta

Vem Thomas får möta är rätt öppet. Ryssen Marat Safin är seedad nia medan Tommy Haas är sjua. Jag skulle ändå sätta Safin som lätt favorit före Haas som har något i tenniskretsar så skrattretande som ett silver i OS i Sydney som främsta merit.

Men i den här turneringen kan uppenbarligen allt hända.

Det är två Thomas Johanssons total motsatser som möts i dag. Playboyen Haas som kör en röd Ferrari mot Moskvas jetsetkung Safin som mest kör Mats Wilanders barnvagnar.

En av dem får möta Working Class Hero Johansson från Linköping och Monte Carlo - och vem som än vinner så kan han åka hem till evigheten med sex miljoner kronor.

SVT missar väl inte en sån godbit?