”Det här förstör för hela landet”
Publicerad 2016-03-05
Krismöten, ilska och skam – Sportbladet på plats i ett Etiopien som skakas av dopningsskandalen
ADDIS ABEBA. Först Ryssland, sedan Kenya – nu frågar sig hela friidrottsvärlden om Etiopien är nästa land att dras till skampålen.
På Sportbladets resa till Addis Abeba mötte vi ett friidrottsland präglat av krismöten, ilska och skam. Och kanske är det just skammen som ska rädda Etiopiens friidrott ur sin värsta förtroendekris någonsin.
– Det här förstör imagen för hela landet, vi måste rensa ut det här, säger OS-medaljören Tariku Bekele.
Det bor 94 miljoner människor i Etiopien och löpning är landets otvivelaktiga nationalsport. Ändå finns det bara fem löparbanor i hela landet.
Men snart finns det två inom 300 meters avstånd från varandra i löparparadiset Sululta. För bygger dubble världsrekordhållaren Kenenisa Bekele en löparbana till sin resort så vill givetvis inte hans föregångare, nationalikonen Haile Gebrselassie, vara sämre. På hans resort, Yaya Village, lägger just nu tiotalet arbetare en grund där tartanbanan senare ska läggas.
Kenenisa Bekeles yngre bror, OS-bronsmedaljören Tariku Bekele, bara skrattar när jag frågar om de båda superlöparna inte kan sluta tävla med varandra. Men det är så mycket allvar i frågan att han för första gången under vår intervju undviker att komma med ett svar.
– Jag vet inte, många säger att det är så… men jag vet inte, säger han och skrattar.
Nio etiopier har åkt fast
Annars har det inte varit särskilt många leenden som undsluppit Tariku Bekele när vi träffas på storebrorsans resort. Han, liksom de flesta andra löpare i Sululta de här dagarna, bävar inför vad som komma skall. För mer eller mindre samtidigt som Abeba Aregawi åkte fast bekräftade Solomon Meaza vid den etiopiska antidopningsbyrån att nio inhemska friidrottare också fastnat i dopningstest. Fem av dem ska enligt uppgifter vara topp-löpare och enligt Tariku Bekele är oron utbredd.
– Mentalt är det väldigt störande. Tidigare i dag tränade jag med min grupp och då pratade alla om det här, det är väldigt dåligt, säger han.
Som löparstormakt har Etiopien funnits med i bilden ända sedan Abebe Bikila vann Roms OS-mara 1960 utan skor på fötterna. Under 2000-talet har löpare som Kenenisa Bekele, Haile Gebreselassie, systrarna Tirunesh och Genzebe Dibaba och Meseret Defar varit de stora stjärnorna i den eviga kampen med Kenya om att vara världens främsta löparnation.
Men en sak har skilt länderna åt de senaste åren; antalet namn i IAAF:s databas över dopningsavstängda idrottare. I nuläget står det 19–2 till Kenya i kampen ingen vill vinna – men att döma av de senaste dagarnas rapporter är det snart ett minne blott.
Elaka tungor har under många år sagt att det bara handlat om en tidsfråga, att Etiopiens eget antidopningsarbete fungerar så dåligt att en dopningskur på någon otillgänglig plats runt omkring Addis Abeba har varit närmast riskfri.
Men när vi träffar somaliske tränaren Jama Aden, som tränar inhemska stjärnor som Genzebe Dibaba och utländska världslöpare som Ayanleh Souleiman och Abdeleleh Haroun, slår han ner på vad han benämner som en fördom.
– De testar ofta här, Souleiman blev testad fyra gånger i januari. Normalt testas våra elitaktiva cirka tre gånger i månaden. Ibland läser jag att det inte finns några tester utanför tävlingar här, men vi bara skrattar åt vad de säger, säger han.
Beordrade till utbildning
Mohamed Farah var i Sululta nyligen, men har efter de senaste rapporterna låtit meddela att han tvekar om han ska komma tillbaka. Jama Aden tvekar dock inte.
– Nej, ryktena jag hör säger att den etiopiska federationen kommer jobba väldigt hårt för att städa upp nu, de ska starta krig mot dopningen.
Uppgifter som får stöd i Sportbladets avslöjande om att flera utländska läkare sitter fängslade i det ökända fängelset Kality misstänkta för att ha fört in dopningspreparat i landet.
Men den akuta polisiära insatsen är inte den enda. För Sportbladet berättar Tariku Bekele hur han och hela övriga landslaget beordrats till en hel dag av utbildning i ämnet dopning och hur man ska undvika det. Den genomfördes redan i går med bara några dagars förberedelser.
– Vissa vet inte att det är dopning de får, de har ingen aning, säger Bekele som är för regeringens hårda tag.
– Vi måste rensa ut det här. Använder man en medicin eller drog så här är det kriminellt, då borde man åka i fängelse, säger han.
Sileshi Bisrat är kommunikatör på friidrottsförbundet och han berättar mer om den akutinsats man satt in. Det kommer inte handla om vilka nya ämnen som är förbjudna eller inte, det är mycket mer basalt.
– Vi har en heldag med information, det generella konceptet dopning. Det finns nästan ingen här som vet något om det här, många är analfabeter. De är för tacksamma, får de en medicin av en tränare eller läkare tror de alltid att det är någon som vill dem väl, en hjälp, säger Bisrat och pekar upp på en bild på kontoret:
– Tänk om Abebe Bikila hade levt i dag, vad skulle han säga. Bilden här på väggen med hans barfotalöpning är inte bara en symbol, det är ett arv. Det är en stor skam det som händer.
Tidigare – mycket tidigare – samma dag har vi följt solen uppför Mount Entoto för att finnas på plats när Sulultas alla löpare ger sig ut på sina gryningsrundor i eukalyptusskogen några hundra meter från löparbanan. I tät skog, med ett mjukt underlag och frisk lukt från träden, springer löpare efter löpare in i växtligheten. Många här är i just den riskgrupp som Sileshi Bisrat pratar om; så bra att de skulle vara stjärnor i Europa, men här kämpar de med näbbar och klor för att nå toppen och få springa ett mästerskap.
”Kommer inte accepteras”
Vi träffar coach Tsegay Asfaw som ska leda sina tre aktiva maratontjejer under ett lättare återhämtningspass. Han pekar på en tjej och säger att ”Alisha här har gjort 2,26 och Alamnesh gör 2,29” på maraton. Tider som inte kommer räcka till landslagsuppdrag men som ändå kan räcka till några fina placeringar på mindre europeiska maror. Det är inte svårt att se varför någon av dem skulle vilja chansa lite om erbjudandet om ett bra ”återhämtningspiller” kom upp på bordet.
Men Tsegay Asfaw talar med avsmak när vi lyfter dopningsfrågan.
– Det är väldigt dåligt, det skadar oss, säger han.
Just stoltheten och samhällets dom är något som återkommer med alla vi pratar om. Dopar du dig här är det inte så att man rycker på axlarna och går vidare.
– Det här kommer inte accepteras i samhället, säger Tadesse Alemu.
Han är ledare för militärens egen idrottsklubb och ska den här dagen hålla ett pass med ett gäng hoppare och medeldistanslöpare. Vi pratar ett tag och precis som männen på friidrottsförbundet återkommer han till stoltheten och arvet efter landets löpargudfader.
– När vi sett Abebe Bikila vinna utan skor – då vill man inte se fuskare förstöra det, säger han.
Fotnot: Efter att det etiopiska förbundet i går haft sin informationsdag om anti-dopning bekräftade man på en presskonferens att tre stycken aktiva nu formellt stängts av för dopning och att ytterligare tre undersöks av den nationella antidopningsbyrån. Fler fall kan bli aktuella i separata utredningar som görs av IAAF. ”Vi bevittnar en väldigt skrämmande utveckling här”, säger landslagsläkaren Ayalew Tilhaun enligt AP.