Familjen Sjöströms galna OS-guldjubel
Publicerad 2016-08-08
Lyriska på läktaren: ”Vilket barn vi har”
RIO DE JANEIRO. Sarah Sjöström är olympisk mästare.
På läktaren satt hela familjen Sjöström och jublade ikapp med fjärilsdrottningen.
– Vilket barn vi har, säger mamma Jenny till Sportbladet precis efter målgång.
55,48 från startsignal till Sarah Sjöströms utsträckta armar slog i kaklet. En ny världsrekordtid och en formidabel utklassning. Men framför allt Sarah Sjöströms första OS-guld, Sveriges första OS-guld i Rio de Janeiro och en drömstart på simtävlingarna för Sveriges stora stjärna.
Sportbladet följde loppet med Sarah Sjöströms familj, pappa Göran, mamma Jenny, lillebror Linus, 9, och Sarahs barndomsvän Isabella Lind.
Medan Linus njöt av popcornen inför start stod både Jenny och Göran upp, nervöst trummande och kramande den svenska flaggan de tagit med sig, redan med 15 minuter kvar till presentation.
Spänningarna släppte
Loppet följdes först under en andäktig tystnad fram till 25 meter när den första bilden från sidan visade att Sarah hade kopplat greppet. Då släppte spänningarna för pappa Göran som vrålade sin dotter hela vägen in i mål. När Sarah tagit sig upp ur bassängen och tittade upp de tio meterna till familjen på läktaren så mötte hon ett vilt jubel och tårar.
– Jag är så glad, jag bara gråter, säger Jenny och ser att gråten bemöts från samma sätt vid bassängen:
– Ja, hon blir som jag. Helt otroligt. Det trodde jag aldrig… eller jo det trodde jag. Men det var grymt!
– Nu släpper allting, vilket barn man har!
"Hon är bäst”
Pappa Göran var tårögd även han.
– Det var så mycket adrenalin, jag måste få smälta det här.
Vad blir det första ni säger till Sarah när ni träffas?
– Hon ska få en jättekram, det är inte orden först.
Nu väntar bubbel för familjen Sjöström, guldmedaljören får de vänta med att träffa till imorgon
Till dess sammanfattar lillebror status på storasyrran.
– Hon är bra. Bäst!
Det räcker så?
– Japp!
"Såg väldigt glad ut"
Sarah var hela loppet medveten om stödet från familjen. Det var dem hon blickade mot direkt efter målgång. När hon fått sin medalj och vinkat av dem en sista gång för natten tackar hon särskilt för brorsan Linus rop och applåder.
– Han är mycket yngre än jag, så han har nästan varit som mitt barn ibland. När din bror är 13 år yngre än du har du ett särskilt ansvar. Det var otroligt att se honom efter målgången. Han väntade och såg väldigt glad ut, säger hon.