Laurén: ”Jag blir arg på mig själv”

Laurén går titelmatch om WBC-bältet: ”En seger kan ändra på min situation”

I kväll får Mikaela Laurén, 38, sitt livs chans när hon boxas om det prestigefyllda WBC-bältet.

Men en tur på motorcykeln hade kunnat kosta henne matchen.

– Jag blir arg på mig själv när jag tänker på det, säger hon.

För sex veckor sedan körde Mikaela Laurén omkull med sin motorcykel på en oljefläck. Hon tog emot sig med handen och knäckte ett finger. Smärtan har gjort att hon fått anpassa både träningen och sitt jobb som boxningsinstruktör.

Efter olyckan – som kunde ha kostat henne kvällens titelmatch i Västerås – ställde hon bågen i garaget.

– Där får den stå fram till våren men jag tänker inte sluta åka. Bara vara mer försiktig.

Hann du bli rädd att matchen var i fara?

– Ja, gud. Det är lätt att få skador och tvingas ställa in en match. Jag är glad att det inte blev så, säger hon när vi träffas på ett kafé i Hornstull dagarna före matchen mot 34-åriga amerikanskan Aleksandra Magdziak Lopes.

”Gör allting själv”

Att gå miste om den här chansen hade varit förödande för Stockholmskan. Hon har ingen annan än sig själv att tacka för att hon tagit sig dit hon är i dag.

De flesta boxare har en agent eller en manager. I bästa fall ett stall som stöttar med bil och hyra – men inte Laurén.

– Jag gör allting själv. Från att jaga sponsorer till att fixa matcher och galor. Annars blir det inte av. Många andra har ett stall bakom sig och då är allt uppdukat.

Det låter jobbigt?

– Väldigt. Jag har verkligen fått slita hårt för mina framgångar och ibland känns livet orättvist. Pressen blir enorm, skulle det här gå åt helvete skulle hela min värld rasa samman, säger hon.

Ibland blir stressen för mycket att hantera. I sin blogg berättar Laurén öppet om tårar och hur hon fick en ångestattack under en löptur i skogen.

– När man kämpar och kämpar men aldrig får någon medvind, då kan jag bryta ihop. Utåt sett verkar jag nog ganska tuff men jag är väldigt känslig och blir lätt ledsen, säger hon.

Att ta ledigt från jobbet en längre tid har inte varit ett alternativ. Just den här helgen har Laurén gjort det, men i övrigt har hon jobbat som personlig tränare och boxningsinstruktör, tre till fem pass om dagen, vid sidan av hennes två träningar.

– Det är ett jävla flackande från ställe till ställe och det känns som att man bor i en träningsväska. Men såhär ser min verklighet ut och jag försöker göra det bästa av situationen, säger hon.

Hittills har det gått bra. Hennes 25 proffsmatcher är betydligt fler än vad någon annan svensk damboxare mäktat med. Alla utom tre har slutat i vinst. Två av förlusterna har kommit mot stjärnorna Christina Hammer och Cecilia Braekhus, obesegrade världsettor i sina respektive viktklasser.

Laurén äger redan tre mästarbälten i lätt mellanvikt. Men det som står på spel i Västerås i kväll, WBC-bältet, är boxningsvärldens tyngsta och mest prestigefyllda.

– Det vore stort för svensk boxning om Mikaela vinner. Det är svårt att jämföra med herrarna men på damsidan är det bara Frida Wallberg som gjort samma sak, säger tränaren Leif Carlsson, 71.

”Leffe” är en av de stora inom svensk boxning. Han var förbundskapten i över ett decennium (1980–1992) samt tränare åt Paolo Roberto och George Scott.

Från början var han tveksam till att träna tjejer.

– Jag tyckte att tjejer skulle ha mascara, inte blåtiror. Men det fick jag äta upp. Jag såg vilken inställning Frida hade och tänkte ”fasen, det finns vilja i de här tjejerna”. Det gav mig en kick, säger Carlsson.

Det var Wallberg som gick huvudmatchen över tio ronder senast en lika stor gala arrangerades på svensk mark, i juni förra sommaren. Den kvällen kom att förändra hennes liv för alltid. Inom loppet av en timme gick Wallberg från att slåss i ringen till att slåss för livet när hon akutopererades för en hjärnblödning. Än i dag kämpar hon för att återgå till ett normalt liv.

Mikaela Laurén har gjort en obligatorisk hjärnröntgen inför helgens match.

– Den visade ingenting fel så det känns väldigt skönt. Oron finns ju alltid där och man vill ta det säkra före det osäkra.

Hur påverkades du av det som hände Frida?

– Jag tänkte nog aldrig att det kunde hända mig eller någon nära mig förrän den dagen. Plötsligt blev det verkligt, säger Laurén.

Har 32 i vilopuls

De flesta kampsportare brukar skryta om att de är ”i sitt livs form” inför i stort sett varje match. Men i Lauréns fall kan det mycket väl stämma. Vilopulsen är i dagsläget så låg som 32 slag per minut, vilket ställde till det en aning under ett sjukhusbesök nyligen.

– De skulle mäta min puls men när maskinen hamnade under 36 började den säga ifrån och tjuta. Sköterskorna kom fram och frågade hur jag mådde. Till slut fick de stänga av skiten för den tjöt hela tiden.

Men 32 slag per minut, det är ju Gunde Svan-klass?

– Ja, det känns lite coolt. Jag har alltid varit bra tränad men nu orkar jag sparra hur länge som helst, säger den före detta landslagssimmerskan.

Dåliga nyheter för motståndaren Aleksandra Magdziak Lopes, med polska rötter, som inte har vunnit någon av sina tre senaste matcher. Men hon är rutinerad, har många bra segrar bakom sig, och Laurén förväntar sig stenhårt motstånd.

– Jag hoppas att en seger kan förändra min situation. Ibland undrar jag hur långt jag skulle kunna nå om jag slapp stressa runt som jag gör, säger Laurén.

”Hoppas på seger”

Utåt sett verkar situationen ohållbar. När hon ska återhämta sig mellan träningspass kan hon sällan slappna av. Det finns alltid samtal som måste ringas, mejl som måste skickas. Det här blir den fjärde, och största, galan hon arrangerar. Förhoppningen är att 2000 personer dyker upp i ABB Arena Nord i kväll. För en vecka sedan hade man sålt drygt hälften.

För Laurén är allt det hårda jobbet redan avklarat. Nu tänker hon bara njuta.

– Tanken på den här matchen är vad som har fått mig att kliva upp om morgnarna. En seger på lördag vore som att vinna OS, säger hon.

Här kan ni se Lauréns fajt!

10 SNABBA FRÅGOR

1 Om du fuskar med kosten, vad äter du då?

– Kladdkaka! Haha. Hela min familj är galna i det. Jag älskar kladdkaka med massa grädde och hallon. Så jävla gott.

2 När blev du riktigt starstruck senast?

– Gud, det har jag nog aldrig blivit. Har aldrig haft idoler på det sättet.

3 Vad röstade du i riksdags-valet?

– Jag röstade, men vilket parti vill jag inte gå ut med.

4 Om du inte varit boxare, vad hade du gjort i stället?

– Svår fråga. Någon annan sport, helt klart. Friidrott kanske? Jag är en tävlingsmänniska ut i fingerspetsarna och hade behövt något att satsa på.

5 Vilken är den största lyxen du unnar dig i livet?

– Att resa mycket, jag älskar att resa.

6 Vad är du mest rädd för?

– Om jag ska vara helt ärlig… jag är mest rädd för att inte bli omtyckt. Att folk ska tycka illa om mig och inte respektera den jag är.

7 Vilken bedrift i livet är du mest stolt över?

– Att jag har lyckats få till den här WBC-fajten. Jag har arrangerat galor, lagt ned otroligt mycket tid, aldrig gett upp och nu har jag fått den här chansen.

8 Nämn en plats i världen som du besökt och skulle vilja återvända till?

– New York. Det kanske inte är något paradis där man ligger på en beach med en paraplydrink, jag gillar sådant också, men det är ändå min favoritstad.

9 Var lägger du mobiltelefonen när du ska sova?

– Bredvid mig på nattduksbordet. Det är alltid det sista jag kollar på innan jag somnar. Hemskt egentligen att man aldrig kan koppla av.

10 Vilken är den senaste boken du läste?

– ”16 rader” av Petter. Jag gillar hans musik och honom som person. Men överlag är jag väldigt dålig på att läsa böcker. Jag tappar lätt koncentrationen och tar fram mobilen, haha.