Läs chatten med psykologen Anders Herrmann
Publicerad 2021-11-30
Behöver du bära en mask för att passa in eller finns det utrymme att vara den du är?
Sportbladet har i samråd med Mindler och Locker Room Talk gjort nedslag kring psykisk ohälsa och miljön i omklädningsrummen och idrottsmiljön.
I dagens inlägg av #vågaprata var det läsarna som fick chansen att ventilera.
Mindlers psykolog Anders Herrmann chattade på sportbladet.se.
Läs alla svaren här.
- Petra Thoren30 nov 2021
Vi tackar Anders Herrmann på Mindler som har tagit sig tid och svarat på viktiga frågor i ett ämne som berör oss alla. Läs mer på sportbladet.se under #vågaprata. Tack för att du tog dig tid att läsa och ställa frågor!
- Anders Herrmann30 nov 2021
Nu är tiden ute och jag avslutar därmed chatten! Tack för alla viktiga och tänkvärda frågor
varma vinterhälsningar
Anders, Mindler
- 30 nov 2021
Psykisk ohälsa ökar ju i hela samhället, det är väl inte så konstigt om även elitidrottare även drabbas? Hur som helst väldigt tråkigt med utvecklingen och viktigt att folk tar hjälp. Hjärta
Pontushelt rätt! Dessutom är det många elitidrottare som drabbas extra hårt t ex vid långvariga skador och efter karriären. Just långa uppehåll från idrott pga skador kan ju liknas med att inte kunna utföra ett "vanligt" (ursäkta ordvalet) jobb, vid t ex utmattning.
och jag håller med dig helt - söka hjälp tidigt, jobba förebyggande. it´s the shit!
Anders Herrmann - 30 nov 2021
Vet om att ju mer jag exponerar mig för folk, desto enklare blir det. Men bor i en relativt liten stad på ca 30k människor där det inte finns så många i min ålder mellan 20-30 att träffa. Har tidigare haft svårigheter med negativa tankar och lidit av ångest, vilket i yngre ålder gjort så att jag fejkat skada/hoppat över matcher när jag idrottat.
Går till psykolog men fortf inte kommit fram till hur jag ska exponera mig och det blir mer påtagligt i en liten stad när man väl gör det. Vilket gör så att jag oftast stannar inne eller ens går utanför dörren ibland när jag inte arbetar.
AlexVad klurigt, och lite ironiskt, när du har upptäckt hur bra exponering faktiskt funkar (vilket det gör) men att du av praktiska skäl inte kan få till önskade exponeringstillfällen.
Jag vet inte hur du och din psykolog har resonerat men det går ju dels att exponera genom att kraftigt föreställa sig det som du är rädd för och vara kvar i ångesten. om du fortfarande lider av t ex träffa viss typer av människor (jämngamla?) så betyder det att det finns situationer i din vardag som är svåra? I s f är det ju dessa du ska tokexponera dig för
Anders Herrmann - 30 nov 2021
Jag har en vän, som fått diagnosen bibolär 1. Hen älskar mig, ger mig presenter, bjuder på te, picknick, och ringer ofta. Vi har fina, djupa samtal. Hen är den finaste person!
Plötsligt hälsar hen inte ens på mig ute. Säger jag hej, tittar hen ned i backen, och säger eventuellt ett tyst och surt hej.
Vad kan det bero på mer än depression?
Jag själv kan vara superdeppig, men det blir inte, som att jag aldrig träffat personen.
Tilläggas bör kanske, att hen har haft psykoser, och fått läggas in.
Det kan dröja ett år innan vi hörs och ses, men plötsligt ses vi och skrattar, kramas.
Jennie Louise RågfeldtHej Jenni! Mycket svårt att svara på i detta format. Givet det du skriver, din väns psykiatriska diagnoser, så låter det som att det kan finnas många (logiska) förklaringar på att din väns beteende varierar. har du pratat med henne om detta?
Anders Herrmann
