Flinck: Välkomna till Nordiska mästerskapen
Världsmästerskap?
Nja, snarare Nordiskt mästerskap.
Handbolls-VM 2023: Spelschema och tv-tider
Inför förra VM, i Egypten 2021, skrev jag att Sverige hade skickat sitt på papperet svagaste lag någonsin till ett mästerskap. Eller i varje fall sitt minst namnkunniga. Det slutade sedan med ett sensationellt VM-silver.
Men det är en annan historia.
Två år senare är det precis tvärtom.
10 av de 18 i Glenn Solbergs trupp spelar i Champions League, nästan allihop har stora roller i någon av de klubbar som i realiteten kan vinna alltihop.
Bland de övriga åtta hittar vi fem i Bundesligas toppskikt: Berlin, Rhein-Neckar Löwen och Flensburg.
16 av de 18 spelarna var med och vann EM-guld för ett år sedan och 13 av dem spelade VM-final för två år sedan. 17:e och 18:e spelarna är Mikael Appelgren och Olle Forsell Schefvert. Appelgren har ett EM-silver från 2018 medan Forsell Schefvert är helt färsk här.
Detta är inte ett lika namnkunnigt lag som Bengan Boys var sina sista tio år, inte ännu. Men jag skulle vilja säga att det är ett bredare lag. Sverige har aldrig haft en sådan bredd på toppen. Det är bara att titta på vilka spelare som inte kom med bland de 18.
Danskarna har de senaste åren hävdat att de skulle kunna ställa upp med två lag i VM eller EM och att de skulle kunna mötas i en final.
Där är kanske inte Sverige, om nu ens Danmark är det. Men klart är att Blågult kan ställa upp med två i princip lika bra förstauppställningar, vilket man förstås ska utnyttja till sin fördel i ett långt mästerskap med nio matcher på 18 dagar.
Med Mikael Appelgren tillbaka har Sverige dessutom ett på papperet bättre lag än när man vann EM förra året.
En helt ny utmaning
Sverige har kvaliteten för att ta ett nytt guld. Man har också rutinen – man vet hur man ska göra för man har gjort det förr. Lojaliteten mot värdegrunderna, avtalen, spelidén, lagkamraterna och förbundskaptenerna är blind i detta lag som jag ibland kallat en ”sekt”. Segern mot Danmark i höstas var kanske den spelmässigt bästa matchen man gjort under Solberg och var ett prov på att man fortsätter utvecklas på planen (även om genrepen mot Serbien var ett litet hack i den kurvan).
Allt är alltså på plats.
Samma lag, samma förbundskapten (om än med ny assistent).
Men en helt ny utmaning.
För att efter att ha tvingats leva i en coronabubbla under de tre framgångsrika mästerskap det här laget har spelat väntar nu något helt annat. Motsatsen faktiskt.
Nu är det hemmamästerskap, publikstöd (och -tryck), en titel att försvara, enorma förväntningar (och stor press), inga restriktioner och släktingar och gamla kompisar som vill ses i lobbyn på VM-hotellet mitt i Göteborg.
Landslaget lyckades inte hantera detta i det senaste hemmamästerskapet, EM 2020, och jag tänker inte bara på ”enhetsgaten” då.
Jag vet att man inom laget och staben har pratat ända sedan i våras om hur allt som kommer med ett mästerskap på hemmaplan ska hanteras. Biljetter och liknande frågor var klappade och klara redan när man samlades för uppladdningen. Det handlar helt enkelt om att gå in i en bubbla igen.
I OS och framför allt EM visade Sverige att VM-silvret inte var en tillfällighet utan att man var tillbaka i världstoppen på riktigt. Kan man nu hantera trycket under ett hemmamästerskap också, njuta av det och vända det till något underbart (som Danmark gjorde 2019) kan man fortsätta bygget av en ny dynasti.
Drömfinalen: Sverige-Danmark
VM utökades från 24 lag till 32 i Egypten för två år sedan och det brukar heta att världstoppen bara blir bredare, att fler lag än någonsin kan vinna eller i varje fall ta guld.
Så må det vara, men geografiskt så krymper faktiskt toppen.
De här världsmästerskapen kan bli rena Nordiska mästerskapen.
Danmark är den stora guldfavoriten ihop med Sverige och kan vinna sitt tredje raka VM-guld och bli historiska.
Norge har alla sina bästa spelare med för första gången sedan EM-bronset 2020 och är definitivt en finalkandidat med gynnsam lottning fram till kvartsfinalen nere i Polen (vi får ju inte glömma att VM spelas där också).
Island har något riktigt stort på gång och är VM:s stora dark horse.
I EM i fjol var slutade alla de nordiska lagen på topp-sex. Man har med sin moderna, snabba handboll tagit över från Balkan, som till exempel hade fyra lag på topp-sex i EM tio år tidigare.
Lottningen här på VM tillåter dock inte fyra nordiska lag i semifinal. Sverige, Danmark eller Island måste ryka innan dess.
Frankrike och Spanien kommer förstås vara självklara finalkandidater som de varit i tio år nu (Frankrike i 20).
Egypten var en lika stor outsider hos mig som Island tills Yahia Omar drog korsbandet i december.
Kan Tyskland bli att räkna med på riktigt igen nu? Tror inte det.
Är Serbien Balkan-laget att se upp med? Kanske.
Men drömmen är förstås en final mellan Sverige och Danmark inför 22 000 åskådare på Tele 2 Arena efter en sjujäkla handbollsfest i drygt 2,5 veckor.
