”Favoriserar lätta åkare i orimlig grad”

Kritiken mot monsterklättringen i Tour de Ski

Publicerad 2019-12-30

Vikthetsen inom längdskidåkning är värre än någonsin enligt en ledande forskare. 

Nu kritiseras monsterklättringen uppför alpinbacken under Tour de Ski.

– Alpe Cermis sänder definitivt dåliga signaler, säger professorn Jorunn Sundgot-Borgen. 

Följ ämnen
Längdskidor

Den har fött stjärnor som Charlotte Kalla och är en solklar favorit hos många tv-tittare. Men den avslutande klättringen uppför slalombacken Alpe Cermis i Val di Fiemme hyllas inte av alla. 

Jorunn Sundgot-Borgen, professor vid Idrottshögskolan i Norge, har tidigare slagit larm om vikthets och ätstörningar inom längdsporten.

Nu menar hon att situationen är värre än någonsin – och att den populära avslutningen av Tour de Ski bidrar till problemen. 

– I Norge hade vi problem på 1980-talet och några år framöver. Speciellt slutet på 1990-talet och början på 2000-talet kan se ut som en förbättring, men efter 2010 har det skett en kritisk utveckling. Min upplevelse är att det aldrig har varit så illa som nu, säger Sundgot-Borgen och pekar två saker som gör situationen extra besvärande.

– Det första är att världens bästa kvinnliga åkare är naturligt (genetiskt) tunn. Hon blir en förebild för alla unga som kämpar sig uppåt. Det andra är att Fis har banprofiler, där Alpe Cermis under Tour de Ski är det värsta exemplet, som favoriserar lätta åkare.

”Favoriserar i orimligt stor grad”

Sundgot-Borgen anser att ett tungt ansvar vilar på Internationella Skidförbundet, Fis. 

– Fis har ett stort ansvar för att se till att åkare med olika kroppssammansättning kan tävla på i princip lika villkor. Så är det inte i dag.

Vill du se att man tar bort klättringen under Tour de Ski?

– Alpe Cermis är en spektakulär avslutning på årets viktigaste världscuptävling så att få Fis och stryka den tror jag är orealistiskt. Men så länge den finns på programmet kommer den helt klart favorisera de lätta åkarna i orimligt stor grad.

”Blir en helt ny sport”

Niklas Jonsson, som är Sveriges representant i Fis längdkommitté, har svårt att förstå kritiken. 

– Det känns väldigt långsökt. Man tränar extremt mycket varje år och kör väldigt många tävlingar så jag tror inte att en tävling påverkar. Däremot handlar det om att försöka vara lätt i kroppen i längdskidåkning, men man kan inte tro att det ska bli skillnad bara för att man plockar bort den stigningen. Problemen fanns även innan den avslutningen, säger han.

Enligt Jonsson är dagens banprofiler överlag inte tuffare än tidigare. 

– Det är inte för tunga banor och inte tyngre nu än på 90-talet. Snarare tvärtom. Efter de svarta dopningåren på 90-talet började man göra mjukare banor. Men längdåkningen är en konditionssport och ska vara utslagsgivande. Jag tror inte att det hade varit så roligt att sitta och titta på herrklassen om alla 60 kom in gemensamt på upploppet. Då blir det en helt ny sport.