15 nationaliteter i mesta mästarnas P15-lag

Johan Flinck

Tålmodigt projekt i Örebros särskilt utsatta område.

15 olika nationaliteter i mesta mästarnas starka P15-lag.

Det finns goda integrationsexempel i svensk handboll också.

– Den svenska idrottsmodellen funkar inte i de här områdena, säger Jerker Lindgren, som driver Handboll för Hjärta och Gemenskap i Örebro.

Svensk handboll är förmodligen världsmästare när det kommer till jämställdhet.

Men Sportbladets granskning visar hur handbolls-Sverige i decennier har misslyckats inom ett annat av Svenska handbollförbundets nuvarande fokusområden: integration/mångfald.

Det finns dock flera exempel på att saker och ting håller på att hända och förbundet satsar nu stora resurser på integration och mångfald.

Hand the Ball, med tv-experten och handbollsprofilen Jennie Linnéll i spetsen, är ett exempel. Det är en typ av street-handboll som framgångsrikt introducerats i bland annat utsatta förorter i Stockholm.

”Måste komma ut i de här områdena”

I Örebro har ÖSK:s Jerker Lindgren – som vunnit JSM-guld i handboll, suttit med i förbundets utbildningskommitté och jobbat med flyktingfrågor i Röda Korset i tio år – drivit Handboll för Hjärta och Gemenskap i fem år. Det är ett ett socialt integrations- och hälsoprojekt för barn mellan 10–12 år i några mycket utsatta stadsdelar i Örebro, däribland Vivalla.

– I den kartläggning vi gjorde i samband med de stora flyktingströmmarna 2015 frågade vi barnen som kom hit hur många idrotter de kände till. Det var fem–sex stycken i snitt. Handboll var inte en av dem, säger Lindgren.

– Vi måste komma ut i de här områdena. Det har man inte gjort tidigare. Klubbarna har häcken full med sitt eget och har sina naturliga upptagningsområden. De här barnen kommer aldrig till handbollen om de inte vet att den finns. Och finns vi då inte på plats där så blir det en dålig kombo.

Projektet – som finansieras av förbundet, kommunen, stiftelser och fonder – bedrivs på fritidsgårdarna i de aktuella stadsdelarna och man kallar det ”organiserad spontanidrott”.

400 barn har spelat regelbundet

Planen var att få de fåtal lokala föreningar som finns i områdena, och som framför allt har fotboll på programmet, att starta sektioner med handboll, alternativt starta upp en egen handbollsförening. Men det har man inte lyckats med – ännu.

– Den svenska idrottsmodellen funkar inte i de här områdena. Det är en stor utmaning att få till ett fungerande föreningsliv, säger Lindgren.

Cirka 400 barn mellan tio och tolv år har spelat handboll inom ramen för projektet, som inte haft som mål, däremot en liten förhoppning, att rekrytera spelare till ÖSK:s ungdomslag.

– Av de 400 har kanske 20–30 börjat spela i ÖSK. Jag får ibland höra att det inte är tillräckligt bra. Men det är ju inte dåligt att ha fått 400 ungdomar i det här området att röra på sig regelbundet.

I Helsingborg har elitklubben OV också ett integrationsprojekt i utsatta områden och Lindgren har nu anställts på deltid av förbundet för att hjälpa Borlänge och Linköping med liknande projekt som det i Örebro.

helskärm

15 olika nationaliteter

Vi hittar också goda exempel på klubb- och lagnivå.

I Göteborgsområdet har världens största handbollsklubb, IK Sävehof från Partille, ett CSR-projekt och man startade 2014 dessutom ett par separata föreningar, däribland i Kviberg som har en lite annan socioekonomisk bakgrund än Partille. Den har i dag 400 medlemmar.

Mesta mästarna Redbergslids IK har de senaste åren varit ute på skolor i utsatta områden inom ramen för projektet Good Life.

– Det handlar inte om rekrytering utan det gör vi för att hjälpa Göteborgs stad, säger sportchefen Tony Larsson.

Men inom RIK tränar och leder han klubbens pojklag födda 2005. Där hittar vi 15 olika nationaliteter bland de 26 spelarnas föräldrar. De härstammar från allt från Ghana, Filippinerna och Syrien till de gamla jugoslaviska republikerna.

Och spela handboll kan 15-åringarna. I förra säsongens JSM tog sig det ena laget till finalsteget (som ställdes in på grund av corona) medan det andra föll på målskillnad i näst sista steget.

– Gruppen är fantastisk, det finns enormt mycket kärlek. Men det finns också mycket vinnarskalle, tjurighet och en hel del konflikter, säger Larsson.

Varför har ni så unikt många nationaliteter?

– En del är nog tillfälligheter. Sedan har vi en salig blandning av skolor i vårt upptagningsområde, som annars i mångt och mycket är en rik del av Göteborg (som Örgryte). Men det finns två-tre friskolor, bland annat Katolska skolan, som suger upp barn från förorterna och som vi besöker och låter testa på handboll. Sedan har vi fått in spelare från andra klubbar och jag tror att de till viss del valt oss för att de ser att vi har många spelare med utländsk bakgrund, säger Larsson.