Klüft om uppväxten: Jag sprang från kyrkan gråtande

Publicerad 2015-05-29

”När jag var liten bad jag till Gud ganska ofta”

Carolina Klüft har lagt den oerhört framgångsrika friidrottskarriären bakom sig.

Nu berättar hon i ärkebiskop Antje Jackeléns podd hur hon lämnade kristendomen.

– Jag sprang från kyrkan gråtande. 

I ett samtal med ärkebiskop Antje Jackelén får vi höra om sidor hos den före detta friidrottaren Carolina Klüft som inte exponerats särskilt mycket. Om tro, funderingar och bakgrund.

– När jag var liten bad jag till Gud ganska ofta, men sen tog idrotten över, säger Klüft i podden som sänds på tisdag den 2 juni.

Klüft kom så långt, som till en början av konfirmationen inom kyrkan.

– Jag skulle konfirmera mig, men sen hoppade jag av.

– Min präst blev så arg när jag prioriterade att åka skidor istället för mitt konfirmationsläger. Då blev jag ledsen och sprang från kyrkan gråtande.

Idrottsplatsen blev kyrkan

Och utöver skidåkningen fanns det ju dessutom ett fridrottsintresse som var stort. Den yngre Carloina Klüft resonerade så här:

– Jag tänkte:”Om det finns en gud där uppe, måste han eller hon, eller vad det är, tycka att det är bäst att jag gör det jag tror på och det jag brinner för. Så då får idrottsplatsen i Växjö vara min kyrka och idrotten vara min tro”.

”Finns nåt större”

Men i mötet med ärkebiskopen berättar OS- och VM-fuldmedaljören om att det likväl finns någon slags ytterligare andlighet, eller tankar på något metafysiskt bakomliggande.

– Jag blev en sökare utanför kristendomen som jag är född in i. Jag har inga svar, men att det finns nåt som är större än oss, det känner jag mig säker på.

– Jag tror på nåt men kan inte konkretisera det.