Ett ögonblick...
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-03-07
...Andreas Bardell, 27, fotograf på Sportbladet.
Hur var stämningen just här?
– Speciell. Alla tror att Petter ska jubla, inte lägga sig och dö framför alla fotografer. Så stämningen var tryckt och koncentrerad.
Det mättes till 105 000 åskådare på Holmenkollen. Hur låter de?
– Det är ett jävla liv. I dag var jag ute längs spåret och tog bilder. Där tältade de överallt och grillade lamm över öppen eld. Det var som ett slagfält. På upploppet är det lite finare stämning, men en speciell känsla när Northug leder och går mot mål. Då exploderar Holmenkollen.
Här har vi alltså VM:s största profil som vinner det hårdaste loppet och sedan faller ihop. Du lyfter inte ens kameran. Sparar du plats på minneskortet till bättre fototillfällen?
– Nej, men från där jag står ser man ingenting alls. Fotograferna längst fram kommer från stora byråer och har reserverade platser. Jag stod där först, men gick högre upp för att få annorlunda bilder. Det ångrade jag bittert just när Petter gick i mål. Jag står och svär just när den här bilden tas. Att jag inte lyfter kameran beror på att jag bara ser Petters stjärt. Alla andra är i vägen när de böjer sig framåt.
Får jag föreslå ett nytt yrke, kanske fiskare som vill hålla grejerna torra? Trollkarl som vägrar lura publiken?
– Ja, kanske. Eller så får jag satsa på att ta bilder på Petters stjärt och hoppas att någon vill ha dem (skratt).
Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?
– Att den här bilden inte kommer in i tidningen.