Bolin: Serien lever – tack, Trelleborgs FF
Å så plötsligt, som från ingenstans:
Serien lever, det är match igen, för bövelen.
Tack, Trelle!
Nä nä, det är inte så att jag håller på något lag, absolut inte, men om man ändå hackar å häckar framför dumburken, eller på nån arena, tre, fyra gånger i veckan är det ju alltid kul om matcherna verkligen gäller något.
I botten har det varit full kubbning egentligen från första omgången, så där finns inget att klaga på. Men beträffande toppstriden har ju den känts avgjord sen veckor, nästan månader tillbaka.
BP och Dalkurd till allsvenskan och så en klunga lag i kamp om kvalplatsen.
Ungefär så har det både låtit och sett ut.
Men nu, nu börjar det bränna till igen.
Och det rrrektitt rejält, som Glenn Strömberg hade sagt.
Förtjänsten är Trelleborgs. Laget har gått som tåget sen sommaruppehållet och trätt trepoängare som på ett pärlband, samtidigt som framför allt BP sviktat betänkligt.
I detta ögonblick skiljer det endast tre poäng mellan lagen och med tanke på att det ändå återstår sex omgångar att avverka av en serie där allt, precis allt, tycks kunna hända känns det plötsligt vidöppet.
Inget gemensamt med 90-talets Trelleborg
Jo, ja, jag kan höra suckarna ända hit, och på sätt och vis förstå att gnällvalsen framförs lite överallt i vårt avlånga land. Nä, inte Trelleborg! Inte det sparka-å-spring-gänget till allsvenskan! Hellre nåt nytt, friskt, fräscht och fräckt.
Men tillhör du dem som resonerar på det viset kan du omöjligt ha sett TFF denna säsong. Den här blåvita elvan har inte det minsta gemensamt med 90-talets Trelleborg, där anfallsspelet i mångt och mycket gick ut på att den reslige innerbacken ”Kryddan” Karlsson skickade den ena lycka-till-bollen efter den andra på Lilienberg, Fredrik Sandell, Jocke Karlsson och allt vad anfallarna i klubben hette på den tiden.
Nu, under Patrick Winqvists (jo, han coachade såklart i kortärmat i kväll, fattas bara annat…) ledning, är det helt annat. Jag ska inte säga att TFF är seriens tekniskt skickligaste lag, men det är min själ inte långt ifrån.
Här finns massor av läckra lirare: som de båda mobila anfallsbjässarna Salif Camara Jönsson och Dino Islamovic, som den lille snidaren Zoran Jovanovic, som utgår från högerkanten men gärna söker sig in centralt för det sista lilla, avgörande insticket och som ytterbackarna Albin Nilsson och Anton Tideman, som fungerar som shinkanser på varsin kant.
Gjorde 16 matcher förra säsongen
Och så är Erik Andersson tillbaka och bara det är värt att uppmärksamma lite extra. Andersson gjorde debut i superettan som 15-åring och ansågs då vara landets kanske allra största talang. Nu har IK Wormo-produkten fyllt 20 och efter att ha genomgått ett skadehelvete utan dess like tycks han äntligen vara på väg att infria alla högt ställda förväntningar.
Rågblonde och välväxte Andersson gjorde det viktiga 1-0-målet mot Gais i senaste omgången och det var han som sänkte Öster i kväll. Och precis som målet mot Gais var en höjdare osade det klass om fullträffen på Myresjöhus Arena.
Bollen upp i luften djupt inne i Östers straffområde, Erik Andersson på plats och volleyträffen med vänstern går omöjligt att anmärka på.
Erik Andersson har varit utlånad från Malmö FF till Trelleborg de två senaste säsongerna. Han gjorde 16 matcher för TFF i fjol – utan att lyckas göra mål. I år spelar han med en helt annan trygghet, ett helt annat självförtroende, man ser honom le på planen och han har gjort fyra mål.
Det kan nog bli både ett och två till innan vi bockar av superettan 2018.
Skillnaden just nu mellan de tre topplagen (för nu måste vi säga att de är tre)?
Två av dem kan gräva djupt för att hitta den där trepoängaren.
BP, med i särklass högst högstanivå, kan det inte. Där måste spelet stämma till perfektion för att det inte ska bli poängtapp.
Vad det betyder för framtiden återstår såklart att se.
Men spännande blir det.
Jävligt spännande.