Johan Cruijffs filosofi kan sänka Holland

Erik Niva

Niva: Vilka kommer han att hålla på i finalen?

helskärm

DURBAN. En VM-final mellan två brödralag som valt olika vägar, en psykoanalytiskt drama kantat av arvstvister, rotlöshet och sviktande lojaliteter.

Frågan över alla andra: Vad säger Gudfadern själv?

Vilka kommer Cruijff att hålla på?

Det blir ju kul, det här också.

Vi kommer inte att få den där allra mest historietyngda VM-finalen. Vi kommer inte att få något hatmelerat rivalmöte, utan vi kommer istället få se två landslag som har sina ursprung i ett par ihoptvinnade fotbollskulturer.

Allt började alltså med Johan Cruijff, den där egensinnige visionären från östra Amsterdam.

Efter att ha utformat den karaktäristiska holländska totalfotbollen i skarven mellan 1960- och 70-tal flyttade han till Barcelona.

Han tog med sig sina principer, sin syn på hur fotboll skulle spelas och skillnaden blev uppenbar efter bara några månader.

– Johan styrde oss på planen, vårt sätt att spela. Han revolutionerade vårt lag, säger dåvarande lagkamraten Hugo Sotil.

Revolutionen permanenterades sedan definitivt 1988, året då Johan Cruijff återvände till Katalonien som tränare. Sedan dess har Barcelona fortsatt tänka och arbeta på samma sätt.

– Det är Cruijff som ligger bakom allt ni ser i dag. Han etablerade ett väldigt tydligt 3–4–3-system, som sedan utvecklades till 4–3–3. Ungdomslagen, pojklagen… Alla började spela på samma sätt, sa Xavi häromåret.

Barças andlige vägledare

I slutet av 1990-talet var det inte alls ovanligt att den holländske tränaren Louis van Gaal skickade ut ett lag i orangea tröjor där fler än hälften av spelarena var holländska landslagsmän.

Det laget var alltså FC Barcelona.

Tränare har kommit och gått sedan 1988, men Cruijff har stannat i klubben som en sorts andlig vägledare. Hans spelmodell och hans tankegrund har bestått och med tiden även spridit sig.

När det spanska landslaget vann sin historiska EM-titel för två somrar sedan var en stor del av förklaringen att de äntligen valt väg, att de bestämt sig för att renodla ett spelsätt snarare än att försöka jämka ihop arbetssätten från landets två klubb­giganter.

De valde Barcelonas linje, Johan Cruijffs grunder.

När Spanien nu spelar sig fram till VM-final så startar de matchen med sju spelare som tillhör FC Barcelona.

När Xavi och Iniesta rullar sig igenom det tyska mittfältet är det enkelt att dra en rak linje mellan deras passningstrianglar och fotbollen som det klassiska holländska landslaget spelade 1974.

När Mark van Bommel sätter in tacklingar och Dirk Kuijt vinner nickdueller har Cruijff däremot betydligt svårare att hitta rätt med pennan.

Besviken på sitt landslag

De senaste åren har hans relation till dagens Oranje präglats av ett lätt förbittrat gnällande.

Han uppskattar fortfarande några av de enskilda spelarna – betonar gärna att de flesta av de bästa av dem spelat i den spanska ligan – men så som Cruijff ser det det har laget i stort svikit sina rötter, övergivit arvet som givit holländsk fotboll sin särprägel och sina framgångar.

– Jag väntar mig ingenting av Holland. Vi kommer att spela precis likadant som alla andra, fast lite sämre, knorrade han inför EM senast.

Johan Cruijff avskyr avvaktande, försiktig fotboll som i första hand går ut på att förstöra för motståndarna och sedan utnyttja deras misstag.

I snart 40 år har han i stället predikat ett evangelium som går ut på att styra matchbilden genom att hålla bollen inom det egna laget, anfalla genom att dra isär motståndarförsvaret och öppna upp ytor.

Ett av lagen kommer ändå att spela enligt hans läror i VM-finalen på söndag.

Det kommer inte att vara Holland.