Är världens mest otacksamma tränarstol
Det var inte julklappen han önskade sig – men det var samtidigt ingen oväntad julklapp heller.
Thomas Tuchel lämnar världens mest otacksamma tränarstol med ett klart vassare CV med sig – men utan botemedlet mot PSG:s största avund.
Med Mauricio Pochettino känns det på förhand som de närmat sig svaret.
Julafton hade knappt hunnit börja innan uppgifterna basunerades ut från trovärdiga källor. Uppgifterna om att Thomas Tuchel hade fått sparken från Paris Saint-Germain, mindre än ett dygn efter en 4–0-seger mot Strasbourg. Nu dröjde ju trots allt den officiella bekräftelsen till nu, men likväl.
Kallt och cyniskt? Kan tyckas. Må så vara att Tuchel inte är den första tränaren, och säkerligen inte den sista, som får ett avskedsbrev i julklapp. Ni minns kanske Eduardo Berizzo i Sevilla 2017, som inte bara sparkades tre dagar innan jul utan också blott en månad efter att ha diagnostiserats med prostatacancer...
Men rent sportsligt då? Oväntad tajming? Kan också tyckas.
Däremot en ganska passande tajming med tanke på vilken klubb och vilken stol det är vi pratar om.
Avsky och avund
PSG har sedan oljepengarna började trilla in för knappt ett decennium sedan varit ett föremål för både avsky och avund hos den gemene fotbollssupportern.
Samtidigt har också PSG under alla dessa år i Qatarisk ägo suttit och varit avundsjuka själva. Blickandes mot klubbar som Real Madrid, Barcelona och Bayern München. Klubbar som får lyfta Champions League-bucklor. Som vet hur man lyfter Champions League-bucklor. Och trots Neymar, Mbappé och varenda storvärvning som laget gjort på sin resa så har de inte löst den essentiella storklubbsekvationen (bortsett från planenliga ligatitlar utan allt för hotande konkurrens). En lösning som snarare går att likna vid ett krav än en önskan.
Det går att argumentera för att hans PSG-gärning är underskattad.
Thomas Tuchel visste om dessa förutsättningar när han tog över rodret i PSG. Han har också tagit dem närmare målet än vad någon annan tränare under det qatariska styret tidigare gjort när han trots en paketerad fot ledde laget hela vägen till CL-final i somras. Men efter en, ur Parismått mätt, svag inhemsk ligahöst så fick han nu istället en annan form av fot i ett något juligare paket.
Underskattad gärning
Det går att argumentera för att Thomas Tuchel inte förtjänar den oönskade julklapp som han nu fått. Det går att argumentera för att det inte går att kräva mer av en trupp som, bortsett från Neymar och Mbappé, känns ganska urholkad jämfört med tidigare pengastinna PSG-upplagor. Likväl samtidigt en av världens mest svårhanterade stjärntrupper, med samma fallenhet för drama som ett koreanskt pojkband på gränsen till splittring, som han trots allt fick att dra åt samma håll.
Det går att argumentera för att hans PSG-gärning är underskattad.
Men det är också en av världens mest otacksamma tränarstolar att sitta på.
Det visste Tuchel när han tog över och det vet han säkerligen nu när han lämnar med ett klart vassare CV (Arsenal, United och Chelsea i potentiell framtid, håll ögonen öppna).
Hans ersättare vet säkert också.
En perfekt matchning?
Mauricio Pochettino har kopplats samman med varenda vakant toppjobb sedan han blev avskedad från Tottenham för ett drygt år sedan, av förklarliga skäl. Att han nu till slut ser ut att hamna i PSG känns som en perfekt matchning i teorin. Bara en sådan sak som att han har en koppling till PSG då han spelat i klubben tidigare under sin spelarkarriär (samma karriär som stoppade hans samvete från Barcelonajobbet). Han förespråkar, och har visat att han kan sätta ihop, ett offensivt sprudlande och framgångsrikt kollektiv. Och även om han inte har titlarna som nu kommer krävas av honom så har han samma brinnande hunger efter dem som klubben han nu ska lotsa.
Är det lösningen på CL-ekvationen? Det återstår att se.
Men visst känns det som de närmat sig svaret?
