Bangura: ”Familjen kan dö när som helst”

Per Bohman

Fotbollen hamnar i skuggan av tragedin

Han blev en av svensk fotbolls mest kontroversiella spelare.

Nu är Mohamed Bangura tillbaka i AIK – men har viktigare saker än arga supportrar och besvikna klubbledare att tänka på.

– Det känns som att mitt huvud ska sprängas. Hela min familj kan när som helst dö i ebola, säger anfallaren från Sierra Leone.

Mohamed Bangura har skrivit på för AIK – för tredje gången i karriären. Ändå vill folk helst tala om tillfället då han valde bort föreningen. Våren 2013 var Bangura petad i Celtic och i stort behov av speltid. AIK var intresserat, liksom Elfsborg.

 – Han kunde ha valt oss. Vi var konkreta, men Elfsborg kunde med hjälp av extern finansiering erbjuda väsentligt mycket mer pengar, säger sportchefen Björn Wesström.

Bangura valde Elfsborg, AIK kände sig bedragna och den unge anfallaren har därefter tampats med skadeproblem och dålig form i en rad olika klubbar. Huvudpersonen led svårt när stora delar av AIK:s supporterkollektiv började betraktade honom som en fiende.

– Jag visste att det skulle bli svårt: en mardröm. Jag hoppas att det aldrig händer igen, jag vill bara glömma det. Men jag förstår dem. Du ser att de är ledsna, att de blir arga. Det är förståeligt. Jag känner ingen ilska över det. Jag vet att de älskar mig och att jag älskar dem. Det är Sveriges bästa, och mest speciella fans. Det är fansen som jag saknat mest med AIK.

Fotboll är inte allt

Hur ska du vinna tillbaka dem?

– Jag ska vinna tillbaka dem genom att vinna titeln. Att ge dem möjligheten att fira. Vi har en trupp som är otroligt stark. ”Nabbe” (Bahouhi), Nils-Eric Johansson, Celso Borges, Ibrahim Moro och Alex Milosevic. Jag blir en extra bonus.

Björn Wesström tror att Bangura kan bli tungan på vågen.

– Han har den effekten. Med den truppsituationen vi har kan han definitivt vara skillnaden när det gäller kampen om ett SM-guld.

Under fredagen presenterade AIK sin nya spelare, som skrivit på ett treårskontrakt, under en flådig presskonferens. Därefter satte sig Sportbladet ner med anfallaren i ett mer undanskymt hörn av lokalen.

Bangura krängde på sig en matchtröja under den vita, välskräddade kostymen. Med ett fång svartgula välkomstblommor i ena näven försökte han förklara att hela situationen känns… absurd. Han har de senaste åren varit en av allsvenskans mest kontroversiella spelare, och fortfarande bråkar AIK-fansen om huruvida det är rätt att värva tillbaka vad somliga betraktar som en svikare. En debatt som visserligen påverkar honom, men som förlorat lite av sin tyngd.

– Det finns saker i livet som är viktigare än fotboll, säger Bangura och börjar plötsligt slå sig själv i pannan med frenetiska handrörelser.

– Alltså. Jag kan inte åka till mitt land. Sjukdomen som finns där… Det känns som att mitt huvud ska sprängas. Hela min familj kan när som helst dö i ebola, säger 25-åringen som kommer från Sierra Leone.

Epidemin har försatt landet i ett permanent undantagstillstånd, där döden hela tiden är närvarande. 7312 sierraleonier misstänks ha smittats av ebola-viruset, och 1374 människor har dött efter att ha insjuknat.

"Jag får inte åka dit"

– Jag tänker så mycket på det hela tiden. Min familj är ju där, och jag vill åka och träffa dem.

Har du möjlighet till det?

– Jag får inte. Jag kan inte åka, så jag ber för dem varje dag. Förhoppningsvis kan jag träffa familjen nästa sommar i juli. Det skulle vara världens bästa besked.

Fotbollens rivaliteter måste te sig ganska futtiga då…

– Ja. Vad är viktigt egentligen? Jag kan förlora hela min familj om en person drabbas av viruset. Vad finns kvar hos mig då. Vem är jag då? Ingenting… Då är jag föräldralös. Då har jag ingenting.

Han tar ett stort ansvar för familjen.

– Det är inte bara ekonomiskt. De ser ju upp till mig! Och jag vill göra rätt, så jag måste fortsätta kämpa med dem. De har verkligen uppfört sig exemplariskt så här långt, säger han.

Björn Wesström känner stor förståelse för sin spelares bekymmer.

– Jag känner ju ett antal människor i Sierra Leone, så jag har pratat med honom om hur det gått för dem. De lever i en väldigt speciell situation. Klart att det påverkar. Men han är väldigt stark. Han miste ju ett barn under sin första period hos AIK, men kom starkare ur det. När man jobbar med afrikanska spelare är döden mycket närmare runt hörnet än här. Det märks i hur de förhåller sig till döden. Bra eller dåligt – men det märks verkligen.