Bergström: Två guld i damallsvenskan i år
Publicerad 2016-04-12
Hjälp! Min hjärna torrkokar snart, men efter tunga grubblerier tror jag att det här stämmer.
I år kommer damallsvenskan att dela ut två SM-guld.
Rosengård är favoriter till det ena och Linköping till det andra.
Allt är ett virrvarr. Jag skriver detta efter damallsvenskans upptaktsträff och kan inte sansa mig.
Nyss glimrade guldinredningen på Berns salonger. Musiken var på samma gång porrig och sval, runt borden satt gräddan av svensk klubbfotboll och på scenen höll Emelie Ölander och Hanna Marklund låda.
Svinroliga var de, och svinrolig var Östersunds tränare Leffe Widegren när han baissade sin trupp.
– I januari hade vi fyra spelare och en hund. I februari hade vi nio spelare och en hund. Nu...
– ...
– Nu har vi tolv och en hund.
Rosengård vann... eller?
I nyhetsväg serverades vi reportrar ett köttben när publiken – bestående av journalister, spelare, tränare och förbundskaptener – ombads redovisa sina förväntningar på säsongen.
Klockan elva på förmiddagen redovisades att gruppen korat Rosengård till favoriter att försvara titeln. 55,6 procent fick de, att jämföra med tvåan Linköpings 37. Snart publicerade DN, Expressen, Fotbollskanalen och TT artiklar om tipset på mästarna. Jag skrev inte, vi kan låtsas att jag anade oråd, men egentligen var jag bara slö.
Fyra timmar senare ställde konferencier Ölander samma fråga. Det verkade inte vara ett experiment eller skämt utan bara ett misstag av arrangörerna. Nu fick Linköping 53 procent av rösterna. Rosengård 38.
En krypande ilning. Uppspärrade ögon och kliande ryggar. Sedan förvirring. "Vad ska vi göra?", viskade DN:s Lisa Edwinsson. "Vad var skillnaden?" undrade Fotbollskanalen Ludwig Persson. Rosengårdledaren Erling Nilsson, munter som en lärka om våren, fladdrade över till Linköpingtränaren Martin Sjögren och skrockade "förlorar ni en enda match i år är det en flopp".
Fler röster i andra
Pressen kunde inte gärna skicka dementier. De hade ju skrivit korrekt. Rosengård var favoriter, åtminstone före lunch, så en del texter fick ligga kvar och återfinns säkert i onsdagens morgonpress.
Allting kan tyckas vara en petitess, men visst allvar finns. Förväntningarna på ett lag påverkar hur publik och media filtrerar resultaten. När "den överlägsna guldfavoriten Linköping" förlorar är det något annat än när "det förmodade topplaget Linköping" gör det.
Så vad tycker Sundhage, Schough, Karl-Erik Nilsson och de andra på riktigt? En ledtråd kan finnas längre ner i listorna.
I den första undersökningen får Göteborg och Eskilstuna 3,7 procent. Om det motsvarar en röst vardera kan vi räkna ut (100/3,7) att totalt 27 personer deltog. I så fall valde 15 Rosengård och 10 Linköping.
I den andra undersökning har tre lag 1,9 procent vilket, med samma matematik, ger 53 röstande. 28 på Linköping, 19 på Rosengård.
Det är för svårt...
Fler kan ha medverkat i tips två, vilket gör det rimligast att räkna Linköping som favoriter. Å andra sidan går det på tvärs med spelbolagens odds och vinterns värvningar (östgötarna har varit sparsamma medan mästarna från Skåne förstärkt med Lieke Martens och Gaelle Enganamouit). Å tredje sidan kan folk bara bytt åsikt på pin kiv, för variationen, för att det är kul att trycka knasigt.
Det här ger mig ingen ro. Tankarna går i cirklar, i ovaler, i evighetssymboler.
Hur stor är rymden? Hur kan en god gud tillåta katastrofer? Hur kan två olika lag vara storfavoriter?
Jag är för dum för det här. Sport är för svårt för mig.