Niva: Viktor från Värnamo är färdig nu

Uppdaterad 2017-03-29 | Publicerad 2017-03-28

FUNCHAL. Vi blir inte Europamästare för att vi vänder en träningsmatch.

Ändå är det oerhört svårt att begära mer av en fotbollskväll i mars.

Vi har ett lag, vi har en plan och det lyser nya blågula stjärnor över Atlanthimlen ikväll.

De hade sin buckla, sina triumfer och sin återvändande superstjärna.

Vi hade ett stort stycke spelklokhet från Småland.

Viktor från Värnamo är färdig nu, han är uppe på den nivå han alltid var ämnad att ta sig till. Mer än fem år har faktiskt gått sedan han gjorde sitt första landslagsmål – den gången på en januariturné i Qatar – men även om hans fotbollsförståelse länge varit extremutvecklad har det tagit lite tid att slipa till hans spets.

Det har alltid funnits mer att ta av, mer att hoppas på. Fler poäng, bättre effektivitet, större avtryck.

Men det gäller ju även att värdera sina lägen och välja sina tillfällen.

Efter att ha väntat och letat flyttade till sist Viktor Claesson till ryska ambitionsklubben Krasnodar, 25 år gammal.

Det tog inte ens en månad efter att han börjat matcha – sedan hade han gjort tunga mål mot Fenerbahce och Celta Vigo i Europa League, samt stått för det matchavgörande förarbetet i toppmötet borta mot Lokomotiv Moskva.

Fler poäng, bättre effektivitet, större avtryck. Uppe på den nivå han alltid varit ämnad att ta sig till.

Två mål i en träningsmatch kan visserligen många spelare göra, men väldigt få klarar av att diktera villkoren mot Europamästarna på bortaplan på det sättet som Viktor Claesson faktiskt gjorde ikväll.

Initiativrik, stark, auktoritär. Han stövlade in på Cristiano Ronaldos party och tog över det.

Annars var det ju liksom inget snack om vad den här kvällen kretsa kring. Öns allra störste son kom hem som en återvändande upptäcktsfarande, med sin största erövring näven.

Funkade och det funkade inte

För första gången någonsin spelade han en seniormatch i sin hemstad. Han hälsade på regionspresidenten, klappade om några småkillar från moderklubben Andorinha – och höjde EM-bucklan inför fyra jublande läktare som sjöng hans namn. Hans mamma var här, hans syskon, hans son och hans flickvän också.

De senaste dagarna har vi i svensk media gjort ytterligare en vända för att förklara hans bakgrund och berätta om kvarteren han kommer ifrån.

Cristiano Ronaldo – gatugrabben från Quinta do Falcão. Ikväll ställde vi honom mot Emil Krafth från Fallnaveka Nannagård bland åkrarna på den småländska landsbygden.

Det funkade och det funkade inte.

Portugisisk streetsmartness mot svenskt bondförnuft. Vart hade han egentligen tagit vägen, den där svårfångat sylvassa sjuan? Emil Krafth vred huvudet för att se efter, och mer krävdes inte för att Cristiano Ronaldo skulle stjäla en halvmeter och stöta in bollen i nät.

Men den småländska stridbarheten tog ju inte slut där.

Krafth kämpade vidare, och med tiden fick han hjälp av både mittfältaren framför sig och ytterbacken på andra kanten. Viktor Claesson och Niklas Hult – båda från Värnamo drygt tre mil uppifrån landsvägen.

En gång utgick ju även Jonas Thern därifrån. Han kan en del om spelarutbildning, och han känner till styrkor och svagheter i såväl svenska som portugisiska fotbollsmodeller.

Nu struntar vi i det

Länge såg det ut som en kväll för att återvända till frågan om varför en anrik europeisk fotbollsnation med tio miljoner invånare kan ha en så oändligt mycket djupare talangpool än en annan anrik europeisk fotbollsnation med tio miljoner invånare.

Vi brukar hamna där när vi möter Portugal, och vi brukar fastna i diskussionen någonstans mellan klimatet och träningstraditionerna.

Nu struntar vi totalt i allt det. Nu konstaterar vi istället att Janne Andersson – som tidigare varit med och besegrat både Benfica och Sporting – nu tagit ytterligare en portugisisk skalp.

Nu glädjer vi oss åt ett segersnatteri vid kanten av den blåa Atlanten, och konstaterar att den svenska fotbollsmyllan alltjämt fostrar begåvningar som kan mäta sig med precis vilka motståndare som helst.

Samtidigt som vårt reservlandslag vinner på Madeira konstaterar vi även att U19-landslaget – med Isak, Haksabanovic och Svanberg – ikväll kvalificerade sig för EM efter en stark seger mot Italien.

Bara åtta länder går dit, och bland dem finns Tyskland, England och givetvis Portugal.

De är fortfarande Europas ledande talangproducent, de är alltjämt kontinentalmästare – men det går ändå att sitta här vid havet, titta mot fotbollsframtiden och tycka att det ser väldigt ljust ut i norr.