Henrik Larsson: ”Vill lämna Sverige – och bli tränare i England”

Simon Sjöstrand

helskärm

Henrik Larsson, 46, kan göra comeback som tränare.

I en intervju med Independent berättar han om framtidsplanerna – och om sista tiden i Helsingborg.

– Jordan och jag var de enda som hanterade det professionellt, säger fotbollslegendaren enligt tidningen.

Det har gått 15 månader sedan Henrik Larsson, 46, lämnade tränarjobbet i Helsingborg och försvann från rampljuset.

I en lång intervju med Sportbladet i november berättade han om tiden efter den kaosartade degraderingen från allsvenskan.

– Jag har gjort allt det som jag inte hunnit med annars. Resa, spela mycket golf, ja... mycket av den varan, sa Larsson.

”Gjorde inte allt rätt”

Då laddade han också för sitt nya jobb som ambassadör för Betfair, men slog fast:

– Det finns inget som jag älskar så mycket som fotboll.

Nu kan han vara på väg tillbaka.

I en intervju med Independent berättar han om längtan tillbaka till tränarjobbet och att han vill tillbaka till den stora scenen.

– Helsingborg är min stad, men jag vill lämna Sverige. Jag vill jobba som tränare och då handlar det om Europa. Jag säger inte att jag gjorde allt rätt i Helsingborg, men jag gjorde inte heller allt fel, säger Larsson enligt tidningen.

Där får han också frågan var han ser sig själv om några år.

”Då är det över”

– I England någonstans. Jag vill vara i en stor klubb, i de stora ligorna igen. Jag förstår att jag måste övertyga som tränare. Jag tror att jag har potentialen, jag har mycket kunskap att dela med mig av, och jag tror jag har förmågan att förmedla mina tankar till spelarna. Tiden får utvisa, säger 46-åringen.

I intervjun berättar han också mer om sista tiden i Helsingborg.

Det rapporterades bland annat om att vissa spelare var irriterade på att Henrik Larsson hade sonen Jordan i laget.

– Jordan och jag var de enda som hanterade det på ett professionellt sätt. Jag tror att vissa spelare hade en del problem med det, men det är bara för att de inte är professionella och inte känner mig som person. Att tro att min son skulle spela bara för att han är min son – det skulle aldrig hända, säger Henrik Larsson.