– Jag kunde inte ens ha kalsonger

Publicerad 2015-10-02

Håkan Sjöstrands brustna blindtarm kunde slutat med katastrof

Håkan Sjöstrand (till höger) i Ryssland.

Förlusterna mot Ryssland och Österrike gjorde ont, men förbundets högste tjänsteman hade ont av fler skäl.

En brusten blindtarm kunde slutat med katastrof.

– I yttersta fall hade jag fått blodförgiftning, då klarar man sig inte, säger Håkan Sjöstrand till Sportbladet.

Det är hårda tider för de ansvariga kring landslagsverksamheten. De dubbla förlusterna i EM-kvalet har ställt allt på sin spets, förbundskapten Erik Hamrén är hårt ifrågasatt och EM är inte längre någon självklarhet.

Läget påverkar även de förbundsanställda, och för generalsekreteraren Håkan Sjöstrand, 49, kunde den förra samlingen slutat fruktansvärt illa.

– På måndagen fick jag plötsligt fruktansvärt ont i magen, jag såg till att isolera mig från spelarna eftersom jag trodde att det kunde vara magsjuka. Jag kunde inte ens ha kalsonger på mig, så ont gjorde det, berättar han.

”Man biter ihop...”

Sjöstrand åkte ändå med till Moskva, han åt smärtstillande för att fungera, och var inte värre däran än att han kunde spurta ner presschefen Niklas Bodell på deras vanliga löprundor inför match.

– Jag är ju fostrad i idrottsmiljön, man biter ihop, tar en tablett och kör på. Jag visste inte hur illa det var, säger Sjöstrand.

Men det var inte bra.

Generalsekreteraren väntade med att uppsöka läkare, och fortsatte jobba trots smärtorna.

Det dröjde tio dagar, tills matchen mot Österrike på Friends Arena, innan han slog larm. Då var läget kritiskt.

– På förmiddagen på matchdagen åkte jag direkt till ledarlunch med Österrike och ett möte med (VM-hjältarna) 94:orna, och så. Sedan blev det ju stökigt dagen efter, med mycket att hantera. Sedan fick jag åka in akut till kirurgen på Sofiahemmet i Stockholm på torsdagen.

Spridit sig i magen

Läkarna konstaterade att blindtarmen brustit, och att inflammationen spridit sig i magen.

– De konstaterade att allt blivit onödigt komplicerat eftersom jag väntat så länge, säger han.

Hur allvarligt var det?

– Om man inte hanterar det så är det jättekritiskt.

Om du hade väntat lite till hade det kunnat sluta riktigt illa?

– Ja, det är vad de har sagt. I yttersta fall hade det brustit, då hade jag fått blodförgiftning och… ja, då klarar man sig inte.

– Det hade kunnat sluta illa. Och det v a r illa när jag till slut kom in.

Läkarna gjorde en skiktröntgen, eftersom infektioner och inflammationer hade gjort ett ingrepp riskabelt. Efter den akuta vården har man fortsatt med att suga ut var ur kroppen får att komma till rätta med infektionen. Först i ett senare skede kan man operera blindtarmen.

– Nu måste de få bort all infektion och inflammation. Jag är lite otålig av naturen och vill skynda på, men det finns de som kan det bättre. Jag tar smärtstillande och antibiotika, är lite trött. Men det går sakta åt rätt håll.