Svensson hyllades stort: ”Jag fick gåshud”

Henrik Lundgren

BORÅS. Hyllad av drygt 10 000 när Elfsborg tog fjärdeplatsen.

Sveriges meste landslagsspelare fick den perfekta avslutningen på karriären.

– Hyllningarna var helt fantastiska, jag fick gåshud när jag gick in på arenan, säger Anders Svensson, 39.

Han har spelat över 400 allsvenska matcher för Elfsborg, vunnit dubbla SM-guld och varit med om hela resan som tagit Elfsborg från division ett till att vara ett stabilt topplag i allsvenskan med framgångar i Europa. Men efter 4-2 mot Falkenberg är karriären över för Anders Svensson.

Hyllningarna och uppvaktningarna tog aldrig slut när han och Andreas Klarström tackades av före, under och efter matchen. Spelarna i båda lagen ställde upp på led och applåderade när duon gick in på planen, och längs hela långsidan skapade publiken en jättekoreografi med texten ”Hjältar lever för evigt”.

– Det finns inte ord som kan beskriva den tacksamhet jag känner till alla här, att jag har fått spela inför den här fantastiska publiken i över 20 år, sa en märkbart rörd Svensson till supportrarna efter matchen.

”Familjen överraskade”

När han en och en halv timme senare mötte media var han fortfarande glad över all uppskattning. Då hade han fått i sig någon öl av det specialgjorda märket ”Kungen”, med en bild på Svensson på burken.

– Det var familjen som överraskade mig med den här. Riktigt kul. Och precis vad jag behövde, komma in från kylan, ta en varm dusch och sen en kall öl.

Du bestämde tidigt i år att du skulle sluta. Har du kunnat förbereda dig på det här på något sätt?

– Ja, det tycker jag. Men det är tur att vi har bokat en semester i januari när de andra kör igång försäsongsträningen. Annars hade det varit jobbigt. Men det är klart att jag kommer känna tomheten då, det blir speciellt.

Svensson spelade 148 a-landskamper och var med i två VM-turneringar och tre EM-turneringar. Men det största minnet är från en klubblagsmatch.

”Det var helt magiskt”

Om du fått återuppleva hela karriären igen, vilken sekvens hade du börjat med då?

– Slutsignalen på guldmatchen 2006. Det är störst av allt, det var helt magiskt.

Och vilken sekvens tittar du inte på alls?

– Jag blir ju påmind hela tiden om den där stolpträffen mot Senegal i VM 2002. Jag hade gärna sett att den gått in i stället, men den gör ju aldrig det, oavsett hur många repriser jag ser.

Nu väntar vidare jobb inom Elfsborgs organisation, och en avslutande auktion där han säljer tröja, skor och annan utrustning för Cancerfondens räkning.

– Det är något jag har funderat på länge. Det är klart att jag jättegärna velat ha kvar den sista matchtröjan jag spelade i, men… ska jag hänga upp den där hemma? Jag vet ju vad jag gjort ändå, det är bättre att den kommer till någon som gärna vill ha den, och att pengarna kanske kan hjälpa andra människor i stället.