Larmet - Antalet spelare från Norrland rasar: Bollarna fyrkantiga
Publicerad 2023-01-19
Norrlandsfönstret håller på att stänga.
En kartläggning från SvFF visar att andelen allsvenska spelare från Norrland krympt från elva till fyra procent under 2000-talet.
– Södra Sverige åker X2000 och vi står kvar på perrongen, säger Michael Fleuron, kanslichef på Norrbottens FF.
Till ytan täcker Norrlands nio landskap 60 procent av Sverige. Men den som slår sig ner på läktaren till en herrallsvensk match ska inte räkna med att se spelare från den nordligaste regionen.
När Svenska fotbollförbundet kartlägger varifrån herrspelarna i vår högstaserie kommer är inte det anmärkningsvärda att majoriteten är födda söder om Gävle. Utan att den norrländska kurvan sluttar så brant.
Fram till 2007 kom var nionde spelare i allsvenskan från Norrland, vilket stod i proportion till befolkningsmängden. Drygt ett decennium senare har siffran krympt med nästan två tredjedelar, till blott fyra procent (eller elva spelare). Detta trots att Östersund och Gif Sundsvall legat i allsvenskan under perioden.
”Bollarna blir fyrkantiga”
Michael Fleuron är kanslichef på Norrbottens FF och suckar åt sammanställningen.
– Fyra procent? Det är överraskande få. Men det speglar samhället och fotbollen i ett internationellt perspektiv. Konkurrensen har blivit oerhört tuff och träningsmöjligheterna här är sämre. Jag tycker ändå att vi borde producera några fler, kanske inte till landslaget men till allsvenskan, säger han.
Vad spelar det för roll om halva Sverige inte representeras bättre i herrallsvenskan?
– I alla sporter är det bra med förebilder. Vi har barn och ungdomar som drömmer om att bli fotbollsproffs, men med de här siffrorna i ryggen har vi svårt att hänvisa till några förebilder härifrån. Det gäller för oss som ledare att hålla lågan brinnande, att försöka vända på trenden.
Så vad beror allt på? Fleuron pekar på kombinationen av planbrist och att träningsmönstret förändrats på 2000-talet. Förut tränade man fotboll från mars till oktober och övergick till enstaka inomhuspass under vintern. Numera hårdsatsar alla som kan också under de kalla månaderna.
Men i Norrland saknas hallar. De enda två fullstora ligger i Luleå och Piteå, övriga lag får konkurrera med bland annat innebandy och handboll om tider i vanliga inomhushallar.
– Man kan träna utomhus på konstgräs också. Men att göra det när temperaturen kryper ner till 25 grader minus ger inte någon vidare kvalitet. Det spelar ingen roll om planen är uppvärmd när bollarna blir fyrkantiga av kylan, säger Fleuron.
Stor skillnad mot Norge
I förbundets sammanställning jämförs Sverige med Norge.
Vi har 15 fullstora inomhushallar med konstgräs medan vårt grannland – trots halva befolkningsmängden – ståtar med 35. Och där Sverige har 83 uppvärmda och fullstora konstgräsplaner utomhus finns drygt 180 i Norge.
En av förklaringarna till den skillnaden kan vara finansieringsmodellen, att det främst är kommuner eller själva föreningarna som med hjälp av bidrag från olika fonder bygger sina hallar i Sverige. I Norge delas kostnaden mellan stat, kommun och klubb.
Följden? Troligtvis är det ingen tillfällighet att andelen allsvenska herrspelare från Stockholm dubblerats från 2007. Och att Norges mest framgångsrika klubb på senare tid är Bodö/Glimt, som ligger på samma breddgrad som Gällivare, medan allsvenskan 2023 helt saknar norrländska lag.
– Det är halltätt i Nordnorge och vi skulle behöva hallar i alla våra kommuner. Inte fullstora överallt utan 70x40 meter räcker gott. Men det finns väl helt enkelt en annan syn i Norge där man värnar mer om landsbygden och de mindre kommunerna, säger Michael Fleuron.
Fotnot: Statistik från damallsvenskan saknas.
Köp vinterns prylar i Sportbladet Shop!
