Niva: Det finns en risk att alla fem åker ut i gruppspelet
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-22
JOHANNESBURG. Europamästarna har visat vad de kan.
Räcker det?
Vi får se.
Om fyra dagar kan fotbollens maktkarta ha ett stort hål där centrum tidigare låg.
Är Spanien tillbaka nu?
Äh, de har aldrig varit borta – men de har fortfarande inte hunnit dit de borde vara.
Slumpen gjorde så att jag hamnade bredvid U21-kaptenen Jörgen Lennartsson på matchen mellan Brasilien och Elfenbenskusten.
Han bullrade på lika glatt som vanligt, men när vi kom in på Spaniens premiärförlust fick den fryntliga småländskan ett lite frustrerat stråk.
– De förlorar en match på det mest osannolika sätt jag sett – och så börjar folk prata om att de skulle ha problem. Va? Spelar de om den matchen mot Schweiz 50 gånger så vinner Spanien 49 gånger. De är det klart bästa laget här.
Dribblade bort alla tvivel
Igår mötte Spanien sig själva i första och andra hand, Honduras i tredje.
Hade det hunnit smyga sig in några tvivel efter den där schweizerchocken? Skulle det göra det ifall det gick ytterligare en halvtimme utan mål?
David Villa ville inte veta. Efter sex minuter bultade han ett distansskott i ribban.
Tio minuter senare dribblade han sig lite närmare för att vara säker på att kunna hamra in bollen decimetern lägre den gången.
Game over. Segrarna utsedda.
Resten av matchen handlade mest bara om formslipande och målskillnadssamlande, där en grovt otajmad Fernando Torres gjorde så att spanjorerna inte hann så långt som de borde ha gjort med vare sig det ena eller det andra.
Jörgen Lennartsson har ju både rätt och fel. Spanien är det klart bästa laget här, spelmässigt, men hittills har de gjort 2 mål på 46 avslut.
Det håller helt enkelt inte ifall man vill vinna VM. Det håller inte ens ifall man vill känna sig säker på en plats i åttondelarna.
På fredag kommer Spanien att få svettas. De ställs mot ett Chile som är nästan lika bollskickligt som de själva är, och som dessutom kommer surfande på en inget-att-förlora-våg av hypermotivation.
De blir sist in i en fyra dagar lång skärseld som hotar att bränna ner hela det europeiska fotbollsfortet.
Inget fel på dramaturgin
Mycket går att säga om den här VM-turneringen, men det är i alla fall inget fel på slutrundsdramaturgin.
Det här skulle ju bli mästerskapet då de europeiska landslagen drog nytta av vin
tertemperaturerna för att en gång för alla bevisa att de var kapabla att prestera utanför sin egen världsdel.
Istället står vi nu inför en situation då det finns en rimlig risk att alla våra fem stora – Tyskland, Italien, England, Frankrike och Spanien – åker ut redan i gruppspelet.
Spanien får tuffaste testet
Och om nu inte den ramen är tillräckligt raffinerad så peppras den av att de olika landslagen står inför utmaningar som verkar anpassade efter deras respektive slagstyrka. Spanien är skickligast, så de får det tuffaste testet.
Tyskland vill spela fartfotboll, så de ställs mot ett explosivt Ghana som är lika lynnigt som livsfarligt.
England saknar kreativitet, så de får ett välorganiserat Slovenien att låsa upp.
Italien är sina egna värsta fiender, så de får smashläge på ett Slovakien som i stort sett givit upp.
Frankrike får en mer eller mindre meningslös match, utifrån förutsatsen att de kommer våndas lika mycket oavsett resultat.
En efteranalys stor som en hel kontinent väntar – allt mellan förutsägbara spelmodeller över slitsamma säsongsupplägg till söndervittrande nationalkänslor ska in – men den är fortfarande några dagar bort.
Först ska fem europeiska fotbollslandslag ut över ravinen och brottas med demoner på slak lina.
Alla kommer inte att klara sig till den
andra sidan.