Fagerlund: Därför bör Sverige inte rotera

HAMILTON. Vi förväntar oss att Peter Gerhardsson skickar ut b-laget mot Argentina.

Smart, tänker många.

Eller?

Ett par givna ingredienser behövs för att vinna ett mästerskap: Tätt försvar, tillförlitliga målskyttar, skadefria nyckelspelare och en gnutta flyt.

Sverige prickar av ett par av dessa punkter, inte minst flyt. Detta sägs inte alls med en stroppig underton, det är allmänt vedertaget att tur ofta spelar stor roll i fotboll.

Att vända och vinna i sista sekund mot Sydafrika, för att därefter dundra in två fasta situationer inom loppet av fem minuter mot Italien, stärkte med all sannolikhet laget mentalt.

Så länge inget oförutsägbart sker har Peter Gerhardsson hittat sin ordinarie startelva, även om han själv vägrar erkänna det högt.

Tisdagens presskonferens i Hamilton underströk något vi redan visste: Det blir aldrig tråkigt med den svenska förbundskaptenen på podiet, alltid kan något dissekeras.

– Det finns ju det här att man aldrig ska ändra på ett vinnande lag, men jag har alltid tänkt tvärtom. Ändra alltid på ett vinnande lag, sade Gerhardsson dagen innan mötet med Argentina.

Uttalandet får anses vara ytterst ovanligt för en fotbollstränare, om än oerhört intressant.

Peter Gerhardsson anländer till presskonferensen i Hamilton inför matchen mot Argentina.

Landslagets träning på Nya Zeeland inför onsdagens match mot Argentina.

Rotera eller inte rotera

Frågan är vad Gerhardsson väljer att göra i match nummer tre, med tanke på att spel i åttondelsfinalen redan är säkrat.

Under VM 2019, när avancemang också var klart innan tredje gruppspelsmatchen, valde han och assisterande Magnus Wikman att kasta om rejält till mötet med USA.

– Vi gick hårt på Kanada-matchen (åttondelen) och prioriterade den. Nu gick det bra, men om det berodde på det (rotationen) är svårt att veta, sa Wikman häromdagen.

Något liknande gjordes under OS 2021, men påpekas bör att spelschemat och väderleken bidrog till extraordinära omständigheter.

USA:s startelva i mötet med Sverige 2019 var, bortsett från halvskadade Julie Ertz, identisk med den som några veckor senare tågade ut och sedermera besegrade Nederländerna i finalen i Lyon.

EM-mästaren England tog det ett steg längre förra sommaren, då förbundskapten Sarina Wiegman ställde ut samma startelva i samtliga matcher, trots möjlighet till rotation i sista gruppspelsmatchen.

Till och med bytena sammanföll nästan exakt på minuten.

Lång period utan match

Kontinuitet kan vara extra viktigt just i år, eftersom VM inleddes ovanligt sent. Det innebär att många spelare hade en lång period utan matchspel inför mästerskapet, vilket delvis kan förklara varför många av de favorittippade lagen startade halvdant. Dessutom spelade Sverige endast fyra träningslandskamper under våren.

Ett motargument är att spelare som Fridolina Rolfö och Kosovare Asllani, vars ömma kroppar ska orka hela vägen, behöver vilan. Å andra sidan kunde duon tacksamt nog kliva av tidigt i andra halvleken mot Italien, då matchen stängdes redan innan halvtid.

En annan invändning är att truppen utgörs av fler än elva spelare. Det kan exempelvis inte vara helt lätt för Madelen Janogy att acceptera en bänkplats när hon är i sitt livs form, trots att närmaste konkurrenten heter Kosovare Asllani och bär kaptensbindeln (och således är opetbar).

Kan gå bra ändå

Men det går att känna sig delaktig samt komma i matchtempo utan att starta. Fråga bara Alessia Russo, en av de starkaste symbolerna för Englands guld, som fick nöja sig med sex inhopp förra sommaren.

– Sarina pratade med oss inför mästerskapet och lät oss veta våra roller och vad vi behövde göra. Vi är 23 spelare och alla är lika viktiga i ett mästarlag. Alla köpte vad hon ville göra, har Russo berättat.

Gerhardsson och Wikman håller inte startelvan intakt mot Argentina, och de är förstås inte fullständigt galna om det roteras kraftigt.

Men med det hackiga spelet mot Sydafrika samt tröga starten mot Italien i åtanke, vore det kanske inte helt fel med kontinuitet för att maximera mästerskapsreceptet.