Räddade arenan – för en enda match
Publicerad 2015-09-10
Fotbollshistorian i skuggan av U21-landslaget Se video på förvandlingen
I Prag knäböjde John Guidetti för målskytten Simon Tibbling.
I Brno stod Petr Švancara och grät.
Ni får ursäkta, svenska U21-landslaget – men det skrevs viktigare fotbollshistoria i Tjeckien i somras.
I somras var det Brno som lade grunden för en av de största svenska fotbollsframgångarna i modern tid. Det var där U21-landslaget hade sin bas under EM-turneringen. Det var där, på luftiga Srbska-stadion med dess röda läktare, John Guidetti, Alexander Milosevic, Oscar Lewicki, och de andra nötte taktik och teknik inför de viktiga matcherna mot Italien, Portugal och England. Men det först var när de lämnat som fotbollen verkligen kom till liv i staden igen.
”Hade inte gråtit på åratal”
Den 25 juni packade det svenska landslaget väskorna och flyttade till Prag för semifinalen mot Danmark. Två dagar senare stannade hela Brno upp för matchen som fick män som inte gråtit på åratal att bli rörda till tårar.
– Än i dag stannar äldre män mig på gatan och berättar att vi fick dem att gråta trots att de inte gråtit på flera år. De kommer ihåg Zbrojovka från 1978 och de tackar mig för att jag tog dem tillbaka i tiden, säger Petr Svancara till The Guardian som nu berättar historien om mytomspunna Za Luzankamis återuppståndelse.
Petr Svancara är född i Brno och har spelat fotboll för klubbar som Slavia Prag och Inter Bratislava. Men det var kanske ändå på slutet av karriären, som lagkapten för Zbrojovka Brno, som anfallaren var som allra stoltast.
Han byggde sin barndom och sitt liv på hemmaarenan Za Luzankami. Först som åskådare på läktaren, sedan som bollpojke längs sidlinjen och till sist som spelare på planen. Arenan var en av Tjeckoslovakiens största under sin storhetstid på 1970-talet och har den tjeckiska ligans publikrekord från 1996/97 när 44 120 personer kom för att se Boby Brno möta Slavia Prag.
”Bodde hemlösa på läktarna”
Men när Petr Svancara var redo att avsluta sin karriär kunde han inte göra det på arenan i sina drömmar. Sedan 2001 stod Za Luzankami tom. Intresset för fotbollen i Brno hade sjunkit drastiskt och behovet för jättearenan fanns inte längre. Istället flyttade de lokala lagen sin verksamhet till betydligt mindre Srbska-stadion med plats för 12 550 åskådare.
– Arenan hade börjat förfalla och det tilläts ske av politiska skäl. Den behövde renoveras men ingen tog tag i det. Klubbarna flyttade till Srbska samtidigt som Luzanky fylldes med träd och buskar. Det bodde hemlösa personer på läktarna och vegetationen tog över så mycket att det till och med flyttade in sällsynta fågelarter på arenan, säger Petr Svancara.
Synen av den en gång så stolta Za Luzankami i ruiner var en kniv i hjärtat på en stor del av Brnos äldre generation. En upprustning diskuterades också gång på gång men 2012 föll till sist planerna av ekonomiska skäl.
Kvar stod Petr Svancara med en dröm om en avskedsmatch i hjärtat och en gräsklippare i sina händer.
– Några av mina kompisar hade länge pratat om att organisera en avskedsmatch för mig på ”Luzanki” och en dag gick jag dit med en gräsklippare och sa att det var möjligt. Sedan var det avgörande att Brno – staden och fansen – inte övergav mig i det.
Svancara annonserade drömmen och bad om hjälp. Gensvaret var överväldigande.
”När jag kom hem var det lagat”
Tiotals personer dök upp på arenan varje morgon i månader för att inställa sig till arbete. Det var supportrar till Zbrojovka Brno, men även folk med andra klubbtillhörigheter eller med andra städer som hemort. Svancaras plan var att renovera delar av arenan för att få in 5000 åskådare men efter ett våldsamt gensvar, inte minst i sociala medier, tvingades han tänka om.
Hela arenan rensades, buskarna rycktes upp, fåglarna flyttades och lokala krafter ordnade en ny gräsplan för över 25 000 kronor. Men sedan kom smällen som höll på att döda drömmen.
– Vi upptäckte att hela arenans fundament var skadat. Det var en stor spricka som delade hela konstruktionen rakt av. Jag tänkte att vi inte kunde göra något åt det utan kanske kunde täcka hela sektionen med sprickan med en stor banderoll. Sedan åkte jag för att spela i Österrike en helg och när jag kom tillbaka var sprickan borta. Folket hade tagit bort all skadad betong och ersatt den med ny på eget initiativ. Det var så vackert.
Den 27 juni hade det svenska U21-landslaget lämnat Brno och sprang klockan 21:00 istället ut på Stadion Letna i Prag för att möta Danmark i EM-semifinalen. Svensk fotbollshistoria skrevs den kvällen när Håkan Ericsons landslag gjorde sin kanske bästa prestation i hela turneringen och vann med 4-1.
Den 27 juni spelades också den sportsligt helt betydelselösa uppvisningsmatchen i Brno mellan gamla spelare från Zbrojovka Brno. Där fanns hjältarna från mästarlaget 1978 och där fanns Petr Švancara med vänner och lagkamrater. Men än viktigare: Där fanns återigen den gamla stolta Za Luzankami.
”Tårarna rann och jag är stolt över det”
De ideella krafterna hade rensat 23 000 platser på de gamla läktarna. Det kom 35 000 åskådare. Petr Švancara är säker på att de hade kunnat sälja 50 000 biljetter. I byggnaderna runt arenan hängde de som inte lyckats få en biljett ut genom fönstren för att få se en skymt av sina gamla hjältar och platsen som varit med och skapat deras arv.
I Prag jublade Oscar Hiljemark över Sveriges 4-1-mål på övertid. Det känns märkligt men så här i efterhand ångrar nog många med mig att vi trots allt inte stannade i Brno den kvällen. För där stod Petr Švancara och grät.
– Jag fick gömma tårarna flera gånger under matchen. Min pappa spelade. Min son också. När jag tackade fansen efter matchen rann tårarna och jag skäms inte över det. Jag är stolt över det. Stolt över att vi bevisade att när det finns en vilja så finns det också en väg.
Vägen tog faktiskt inte slut där heller. Efter att Brnos befolkning på eget initiativ och med ideella krafter räddat en stor del av stadens stolta fotbollshistoria hyr nu Petr Švancara och hans vänner arenan. Där göder talangerna i Zbrojovka Brnos ungdomslag sina drömmar på Za Luzankamis nya gräsmatta och snart hoppas Švancara att också a-laget ska göra platsen till sin träningsarena.
Nästa sommar börjar nästa steg. En renovering för 520 miljoner kronor planeras då återigen.
Brnos politiker trodde inte att staden behövde en arena för mer än 12 550 åskådare. Den 27 juni 2015 bevisade 50 000 personer motsatsen.
Ni får ursäkta, alla svenska U21-hjältar. Men det skrevs nog trots allt viktigare fotbollshistoria i Tjeckien i somras.