Niva: Argentina möter en formidabel motståndare – själva tror de att de är redo

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-07-03

JOHANNESBURG. Inget annat VM-lag drömmer lika stora drömmar som Argentina.

Därför blir de också ett ryckigt, hetsigt, oroligt och nyckfullt lag.

Varken vi eller de själva vet vad som ska hända härnäst.

Om det nu är en dröm vill vi inte vakna.

Messi fick ett samtal som var väldigt likt det Maradona själv en gång fick.

FC Barcelona firar ju alltid sina titlar med en ceremoni där var och en av spelarna får hålla ett litet tal till de blåröda massorna.

De förväntas alltid avsluta sina anföranden med att vråla: ”Visca Barça, Visca Catalunya!”, leve Barça, leve Katalonien.

Leo Messi gjorde som vanligt precis detta under segerfirandet för en dryg månad sedan, men den här gången gjorde han ett litet tillägg innan han lämnade ifrån sig mikrofonen.

– Aguante Argentina, la concha de su madre.

Snällt översatt kan det väl sägas betyda ”Framåt Argentina, för helvete”. Det var inte riktigt vad fotbollsvärlden vant sig vid att höra från den väluppfostrat skygge Leo Messi, men så var det inte heller någon vanlig tid i hans liv.

Långt, enskilt samtal

Några veckor tidigare hade Diego Maradona varit över i Barcelona och hållit ett långt, enskilt samtal med Messi.

Han hade pratat om om sina tankar och drömmar inför äventyret i Sydafrika, om hur han själv hade fått ett liknande besök många år tidigare.

I januari 1983 hade den då nytillträdde argentinske förbundskapten Carlos Bilardo också rest till Spanien för att besöka sin storstjärna. Han hade redogjort för sina planer för landslaget inför VM 1986, och undrat ifall Diego Maradona kunde tänka sig att leda det, som lagkapten.

”Det jag alltid drömt om”

– Det var vad jag alltid drömt om, och det första jag bestämde mig för var att bygga en känsla av att det var det viktigaste i världen att spela för landslaget. Om vi var tvungna att resa tusentals mil så skulle vi göra det. Om vi behövde spela fyra matcher i veckan skulle vi spela dem. Om vi fick bo i fallfärdiga hus var det bara att acceptera. Allt, allt för det blåvita landslaget. Det var vad jag ville förmedla.

Drygt 27 år har nu gått, och exakt det här är vad Diego Maradona hela tiden fortsatt förmedla.

I dag går hans landslag in på Green Point Stadium i Kapstaden för att spela sin hittills största match. De möter en formidabel motståndare inför världens ögon, och själva tror de att de är redo.

De har rest i tusentals mil för att komma hit. De har spelat flera matcher i veckan. De har bott... nåja, de har bott på en topprenoverad anläggning i Pretoria – men essensen kvarstår.

Diego Maradona har lyckats forma just det landslag han hela tiden varit ute efter, präglat av lika delar pliktkänsla och entusiasm.

Påminner om de målmedvetna tyskarna

På många sätt påminner det om det målmedvetna tyska landslag jag skrev om i går, med den avgörande skillnaden att detta Argentina är stöpt i en sydamerikansk form.

Det extroverta, det utagerande och det impulsiva blir så mycket tydligare hos dem – så mycket mer smittsamt och lättillgängligt.

Skulle du genomföra en global opinionsundersökning i dag är jag övertygad om att de flesta som svarat hade hoppats på ett argentinskt VM-guld.

Inte för deras offensiva spel, inte ens för deras självlysande stjärnor – utan för den vilja, kraft och övertygelse som de förmedlat sedan sitt första träningspass här i Sydafrika.

Deras ifrågasatte förbundskapten ska ha en väldigt stor del av äran för det.

Redan i mitten av 1990-talet fick Diego Maradona en hedersutnämning av det prestigefyllda universitetet i Oxford.

Han fick en titel som förpliktigar. Han utsågs till Master Inspirer of Dreams.

Följ ämnen i artikeln