Succéspelaren: ”Känner ingen annan som har det”

Therese Sessy Åsland om succén, hockeybakgrunden, alla tankar i huvudet och syndromet

Publicerad:
Uppdaterad:

FOTBOLL

KRISTIANSTAD. Therese Sessy Åsland fullkomligt älskar att tacklas, tidigare som ishockeyspelare – nu på fotbollsplanen.

Men hur är det att tackla kaoset i huvudet och polycystiskt ovarialsyndrom som elitidrottare?

– Visste jag om någon annan som har det så hade jag önskat att jag kunde prata med den människan och få tips och råd från henne, säger Kristianstads succéspelare.

Tränaren Elisabet Gunnarsdottir kastar plötsligt en träningsjacka mot Sessy, som värmer upp inför dagens träning, och uppmanar henne att ta på den.

– Titta, det är så här hon är!, utbrister tränaren med ett leende.

– Var hittade du ens den tröjan?

Norskan har tagit på sig en lastgammal tröja och sponsoruppställningen på den är inaktuell. Det funkar inte när Sportbladet är där och fotograferar. Och då har vi redan tagit mängder av bilder.

– Det är min favorit!, svarar norskan.

Sessy Åsland vet hur man får tränaren ”Beta” galen – och då kanske egentligen främst i spelet.

– Man har en plan hur man ska spela men sedan har man sin egen hjärna också. Jag gör något emellanåt som inte är superbra som gör att hon blir galen på mig. Samtidigt kan jag göra något jättepositivt efteråt. Det gäller att hitta en balans mellan att inte dribbla på vår planhalva, utan hellre tio meter längre upp. Det är något jag jobbar med på träningen, att bli ännu bättre och att inte göra hennes så galen. Men jag tror bara det är positivt att jag gör henne lite galen för då får hon något att tänka på.

Hur är balansen mellan hur glad och galen du gör henne?

– Kanske 60 glad och 40 galen! Jag tror det är jämnt.

Har du gjort alla tränare galna genom åren eller hur har din spelstil varit?

– När jag var yngre då tänkte jag inte på konsekvenser som fotbollsspelare, inte alls. Jag spelade som back ett år och kunde gå en mot en på min kant utan att tänka på att ingen är bakom mig om jag förlorar bollen. Men då var jag ung och dum, 15–16 typ. Med åren har jag blivit bättre att tänka på konsekvenser, tyvärr kanske. Jag önskar att jag någon gång emellanåt inte tänkte så mycket. Jag tror att man skulle bli mer kreativ då.

Therese ”Sessy” Åsland.
Foto: KRISTER HANSSON
Therese ”Sessy” Åsland.
Foto: KRISTER HANSSON
Foto: KRISTER HANSSON
Foto: KRISTER HANSSON

Firare roll senaste tiden

Åsland har testats på olika positioner i Kristianstad sedan hon kom inför den här säsongen men har den senaste tiden landat på en mittfältsposition där hon har en friare roll, speciellt offensivt. 25-åringen utsågs tidigare i veckan till månadens spelare i damallsvenskan och har uppenbarligen hamnat helt rätt. Både på planen och i Kristianstad.

Sessy, som var med som bänkspelare i Norges VM-trupp förra året, har inte fått till det på samma sätt (och inte haft en roll likt den i KDFF) i landslaget men hon fajtas för att slå sig in ordentligt som en startspelare.

Det var få i Sverige som hade så bra koll på norskan som tidigare bara spelat i flera inhemska klubbar.

– Jag hade ju läst lite innan, att ingen skrev någonting om mig. Jag tänkte väl bara göra mitt bästa och så får vi se om någon skriver och ta det som en bonus. Men jag har gjort det bra för att jag har duktigt folk runtomkring mig. Det kan vara därför de inte skrivit om mig tidigare. Jag har kommit till rätt ställe, där jag får vara Sessy. Jag hade aldrig vunnit det här priset om jag inte haft mitt lag, ”Beta” och ledarna.

25-åriga Åsland kunde ha blivit något annat än fotbollsspelare. Till exempel var hon nära att ge upp som 16-åring när pressen hon la på sig själv blev alldeles för tung för att bära.

Hon hade då flyttat hemifrån Stavanger till Avaldsnes bara 1,5 timme bort men var inte redo för det steget och för konkurrensen som så ung och med skolan vid sidan.

– Det gick sex månader och sen fick jag säga: kan ni vara snälla och släppa hem mig igen? Jag käkade svenska köttbullar på mitt rum i sex månader och har aldrig ätit svensk köttbullar sedan dess. När jag kom hem till mamma och pappa så sa jag att nu tror jag att jag ska hitta på något annat att göra. Då hade jag fotbollen upp i halsen.

Foto: CHRISTOFFER BORG MATTISSON / BILDBYRÅN

Spelade även hockey

Vid den tidpunkten spelade hon fortfarande ishockey. Både Sessys pappa Glenn och hennes lika tävlingsinriktade bror Patrick har hockeybakgrund så det är inte konstigt att det var i ishallen som hennes idrottsliga bana inleddes som fyraåring. Mer överraskande var det kanske att Åsland tog sig hela vägen till U18-landslaget som 16-åring, utan att överhuvudtaget gilla att träna ishockey. Hon ville bara spela matcher.

– Då kan man gå ut och tackla och göra livet surt för motståndaren och det är det jag tycker är kul. Jag hade ett mål och det var tackla så många som möjligt. Jag gillar inte att träna hockey. Det är mycket teknik och sånt och det hade jag ju missat för att jag inte tränat så mycket.

Så i landslaget skulle du bara tacklas?

– Ja, det var min roll. Mycket power. Jag var med på en samling men sedan behövde jag välja för det krockade med fotbollen. Så då blev det att jag bara spelade hockey bredvid tills jag var 18.

Sättet att tacklas i hockeyn har hon tagit med sig in i fotbollen som hon också började med som liten, sex-sju år gammal.

– När jag var yngre fick jag många frisparkar emot, men det var ju för att jag var 15 kilo tyngre än de andra. Men nu kan man gå mycket mer in på kropp. Då kommer man ofta ut med bollen eller tar bollen.

Hur skulle du beskriva dig själv som spelare?

– Jag tror inte det är så kul att möta mig. Jag är hård i tacklingarna och lägger inget emellan. Eftersom jag har spelat hockey i hela mitt liv så har jag en styrka i överkroppen som jag använder mycket som kanske är lite annorlunda jämfört med normalt.

Foto: KRISTER HANSSON
Foto: KRISTER HANSSON

Kaos i huvudet

Sessy Åsland är en rolig och skojsam typ, men det finns också ett djup hos henne. Gång på gång återgår hon i samtalet till vikten av mental styrka och det kaos som nästan ständigt pågår i hennes huvud.

– Vi har en idrottspsykolog via landslaget som jag kan ringa ibland och bara säga nu är glaset fullt och så säger hon något bra och så går det över lite. Någon tänker jättemycket och någon tänker inte alls och tjejer överlag tänker tio gånger så mycket som killar. Jag är en person som tänker lika mycket som jag pratar och då blir det dubbla doser i huvudet. Det är bra att få prata med någon som inte står dig så nära för det är inte alltid som man vill ha svar heller.

En besvikelse tar hårt på Åsland och hon behöver bearbeta.

– Jag hamnar hela vägen till Kina och det tar 24 timmar innan jag är tillbaka igen. Så det tar lite för lång tid för mig att komma upp igen. Det handlar om sådana saker, en dålig träning, match eller period.

Norskan fullkomligt lever för fotbollen, det är i princip inte något annat som sipprar igenom och tar hennes uppmärksamhet.

– Nej. Jag vet att många tycker det är bra att ha andra saker men om jag ska ha fokus på för mycket så blir det bara soppa. Så jag har fokus på det jag kan och att vinna är det viktigaste i livet, rätt och slätt.

Sessy Åsland har mycket att tänka på när det gäller hennes karriär, kanske mer än många andra med tanke på att hon har polycystiskt ovarialsyndrom, PCOS. Det gör att man ofta har för mycket av könhormonet testosteron i relation till östrogen och kan orsaka övervikt och störa ägglossning och menscykeln. Även insulinnivåerna påverkas vilket kan leda till blodsockerfall under till exempel en match.

”Jag har några extra kilon”

Åsland har haft diagnosen sedan hon var 15, så det är en del av livet samtidigt som hon brottas med den dagligen som elitspelare.

– Det som är svårt är att det inte är så lätt att se ut som en fotbollspelare. Jag har några extra kilon och det har jag hela året. Det är något jag måste jobba med mentalt, och även varje dag för att bli ännu ”fittare”, klara mer i matcherna och när tempot blir högre. Det är irriterande för jag kan inte göra så mycket åt det.

Förra hösten, efter att hennes LSK vunnit cupfinalen i Norge mot Vålerenga med 5–1 och hon själv blivit målskytt, ville hon göra ett statement.

Hon har fått höra otaliga gånger under åren att hon inte är ”fit” och när är en person med motståndarsympatier twittrade att hon var för fet för att kallas elitidrottare tog Sessy en skärmdump och publicerade tillsammans med en egen kommentar.

– Där och då handlade det om att jag inte ville svara tillbaka på samma nivå som killen som skrev det där. Jag är stark nog för att sitta och göra det men tänk om det hade varit någon annan? Det kan sätta sig mentalt och då får man ett problem.

Hennes svar om att fotboll är känslor, kroppsspråk och glädje och att alla är olika fick fin respons.

– Det är nog fokus på kropp i alla idrotter och då tänkte jag bara visa att man kan vara duktig oavsett hur man ser ut. Och det är inte alltid att hur man ser ut är det som står på pappret. Det som är viktigt är att ha fokus på vad som är rätt att äta och hur man ska träna.

Upplever du att någon tränare eller ledare haft fel fokus när det gäller dig?

– Nej jag har aldrig haft det med mina tränare. De har tyckt att jag har jobbat hårt nog för det jag gör och jag har haft en dialog med dem. Men det är något jag jobbar med, för att ska jag ta ett kliv in i till exempel landslaget måste jag också bli bättre på detta. Jag är bättre än för fem år sedan men detta kommer inte ta två veckor, det tar lång tid.

Foto: KRISTER HANSSON
Foto: KRISTER HANSSON

”Känner ingen annan som har det”

Sessy måste tänka extra kring träningen och framför allt kosten, och hela tiden balansera mellan att leva och en form av diet.

Att vara elitidrottare med syndromet är tufft menar hon.

– Jag tycker det är svårt för jag känner ingen annan som har det. Visste jag om någon annan som har det så hade jag önskat att jag kunde prata med den människan och fått tips och råd från henne.

Förutom övervikt och andra symptom är själva huvudsaken med PCOS att det är svårt att bli gravid.

– Så det var beskedet jag fick när jag var 15 men jag fattade ju ingenting. Men jag förstår ju varför mamma blev lite... ah. Men jag började med p-piller tidigt som gjorde att jag fick en bättre menscykel.

Tappar man mensen ofta vid syndromet?

– Ja, antingen tappar man den eller så har man den hela tiden. Jag hade den i tre år konstant. Det handlar om att hitta p-piller eller en p-stav som funkar. Det är olika för alla. Går man utan kan man få för mycket testosteron i kroppen i förhållande till östrogen.

Du har extra mycket att tänka på kring träningen och kosten samtidigt som du ska prestera på planen. Blir det aldrig för mycket?

– Emellanåt blir det för mycket inne i huvudet och då ringer jag hon min bästa kompis i Norge, haha, och spyr ut allt jag tycker och tänker om saker. Hon hjälper mig mycket. Det är många gånger jag bara: ”nä nu är det slut nu orkar jag inte mer”. Men det går i perioder.

Sessys kontrakt med Kristianstad går ut redan efter denna säsong. Längre fram än så tänker norskan inte själv. Istället är nu fullt fokus på damallsvenskans slutstrid där Kristianstad är högst inblandat. Inför söndagens toppmöte borta mot FC Rosengården har de tredjeplatsen som i år ger en biljett till Europaspel för första gången.

– Att vi ska klara den där helvetes tredjeplatsen är allt jag bryr mig om. Det är fem matcher kvar och min dröm är att stå där med gänget och vinna den. Det tänker jag på. Det kommer att bli krig hela vägen till dörren.

Så allt annat är ”inga kommentar”?

– Det får vi ta efteråt mer eller mindre. Det tror jag bara blir ännu mer kaos i huvudet. Man lägger press på sig själv nu sista matcherna också att hjälpa laget på sitt sätt.

Om de kniper den historiska platsen för klubben har Åsland ett löfte som i och med denna text också finns nedskriven.

– Om vi tar tredjeplatsen så har jag lovat att tatuera KDFF på min arm! Det får jag hålla.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.