Frändén: Det var en overklig utklassning
PARIS. PSG lämnade Thiago Silva i sjukstugan och bad honom vakta det katalanska spöket i kväll. De vet ju att de kan lita på sin lagkapten.
Parc des Princes bjöd på änglar och demoner och alla hjärtans dag i årets vräkigaste fotbollsshow.
Men en fråga hänger kvar i den fuktiga parisluften:
¿Qué pasa, Barcelona?
”Spela som krigare – era soldater är bakom er” förklarade en banderoll PSG:s Ultras monterat över Auteuil-kurvan i kväll. Efter ett långt och infekterat krig mellan klubbledning och tidigare supportergrupperingar är de senare välkomna tillbaka på Pars des Princes i år. I kväll bjöd de på sång och bröl och den typ av stämning man annars bara kan hitta på en gymnasieförfest med killar som lirar Fifa och kollar Premier League. Det var, med andra ord, en ljuvlig inramning i Paris och då hade matchen inte ens börjat.
En seger på 24 möten
När den gjorde det hade PSG sin kapten Thiago Silva borta på grund av en sista minuten-skada och Presnel Kimpembe fick den luriga uppgiften att ersätta PSG:s överstepräst i försvarslinjen. Unai Emery satsade ungt även på vänsterbacken, där Kurzawa fick chansen före meriterade Maxwell.
FC Barcelona kom till Paris med bästa tänkbara uppställning, så när som på Ivan Rakitic som som av oklara skäl (det pratas om osämja med Luis Enrique) ersatts av en otillräcklig André Gomes på mittfältet.
Emery anställdes av PSG för sitt fina cup-CV, där det står tre raka titlar med Sevilla i Europa League. Tilläggas kan att han hade mött Barcelona 24 gånger i karriären som coach inför kvällens batalj och hade en (1!) seger med sig.
Men det var PSG som ville sätta sitt avtryck på den här matchen, och det skulle ske till fyrverkerier.
Efter en pigg inledning av hemmalaget kom frisparksläget från strax utanför straffområdet lite högerut efter knappa 20 minuter. Den typen av frispark som nästan bara Leo Messi brukar slå in. Men han fick ju inte slå den – den var trots allt dömd till PSG:s fördel – så Angel Di María klev fram och drog på. Och det var 1–0 och PSG:s argentinska ängel, som dessutom råkade fylla år just i dag, sprang mot hörnflaggan och höll upp sitt obligatoriska handhjärta mot publiken. Och visst, med tanke på dagens datum och födelsedagsfirandet kunde man nästan ha överseende med det. Nästan.
Väldigt lite hände från Barcelona
Parc des Princes exploderade i ett par minuter innan domaren blåste igång matchen igen och hemmapubliken förberedde sig på en reaktion från katalanerna. Den kom, så att säga, aldrig.
Barcelona försökte lite halvhjärtat, Neymar gjorde några rusher med boll på sin kant, Andrés Iniesta finfördelade bollar som han brukar, men i övrigt hände väldigt lite.
PSG släppte en del av bollinnehavet men höll i matchen, och strax före paus försåg Marco Verratti nyförvärvet Julian Draxler med en passning med vispgrädde på, och tysken utökade till 2–0 innan de sprang in i omklädningsrummet.
Paris Saint-Germain borde ha stålsatt sig för en katalansk motoffensiv i andra halvlek, men fortsatte spela fotboll som fanns det ingen morgondag. Och vi ska strax återkomma till det, men här är det hög tid att ställa sig frågan ”vad i hela hell har hänt med Barcelona?”.
Overklig utklassning
Visst, de har sett lite oinspirerade ut i år, och nog har anfallstridenten haft bättre telepati, men hallå, man är ju FC Barcelona! Man förlorar väl inte utslagsmatcher i Champions League bara för att man inte orkar vinna dem? Var det Bayern München-demoner från 2013 på besök? ¡¿Que pasa?!
Det var några av de frågor vi ställde oss på läktaren medan Angel Di María gjorde det motsatta och lyfte in 3–0 med vänsterfoten.
En kvart senare fullbordade Edinson Cavani fyrklövern och nu ska ni få höra på ett riktigt sagoslut; han fyller år i dag han också!
Det var 4–0, det var alla hjärtans dag (redan innan Javier Pastore kommit in på plan!), det var födelsedagskalas och det var en alldeles overklig utklassning av 2000-talets bästa fotbollslag.
Wow.