Luften förrädisk – gör VM mer oförutsägbart

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-06-10

JOHANNESBURG. Du kan förbereda dig hur noggrant som helst, granska motståndare och slipa spelmodeller.

Du kan till och med ägna flera veckor åt acklimatiseringsträning.

Ändå är du utlämnad till VM:s mest nyckfulla vågmästare.

Den sydafrikanska luften kan du aldrig kontrollera.

I måndags tvingades det nyazeeländska landslaget avbryta sin första träning på sydafrikansk mark.

De hade luften emot sig.

Träningsarenan låg alldeles intill Daveyton – ett fattigt område öster om Johannesburg – och därifrån vällde det in tjock, giftig rök.

I Daveyton gör man det man måste för att hålla värmen och laga maten; bål av bråte spetsade med parafin fungerar som både element och spis.

För nyazeeländarna blev det både en erinran om vilket land den här turneringen egentligen spelas i, och en påminnelse om mästerskapets dolda framgångsfaktor.

Vilka har egentligen luften på sin sida?

Inom syd- och latinamerikansk fotboll har ju luftläget blivit ett lika avgörande analysled som spelsystemen och skadesituationerna.

Finalarenan ligger på 1 700 m höjd

Oavsett motstånd är Bolivia så gott som oslagbara hemma på sin höghöjdsarena, där de bland annat slog Argentina med 6–1 senast. Och trots att USA egentligen sprungit om Mexiko har de 19 förluster på 20 matcher i Mexico City, där luften är både tunn och rejält nedsmutsad.

Sommarens VM kommer inte att föra med sig sådana extrema utslag, men sju av arenorna ligger på hög höjd i områden där föroreningsslöjorna kommer och går.

– Det har överraskat mig hur mycket den höga höjden påverkar. Man blir riktigt torr i munnen, och vi behövde verkligen vår träningsmatch för att vänja oss vid hur bollen får en annan bana, säger John Terry.

Jag förstår var han kommer ifrån. Finalarenan här

i Johannesburg ligger på 1 701 meters höjd. Det är nu inte K2 – och jag anstränger mig inte som en bergsbestigare – men under mitt första dygn här har jag känt hur andningen blivit tyngre, hjärtat snabbare och huvudet lättare.

För ett par år sedan arrangerade Fifa en sorts höghöjdskonferens i Zürich. Där kom de fram till slutsatsen att fotbollsmatcher började påverkas redan då de spelas på 500 meters höjd.

Vissa spelare acklimatiserar sig snabbare och bättre än andra, vilket får extra tydligt utslag under en VM-turnering då spelschemat tvingar lagen att studsa mellan olika nivåer.

Bollen acklimatiserar sig inte alls. Här uppe går den snabbare, seglar högre och skruvar sig mindre än den gör nere vid strandkanten mot havet.

Det har gjorts vetenskapliga undersökningar som visar att frisparkar slagna på identiskt samma sätt sitter i mål i Kapstaden men går utanför i Johannesburg.

Allt det här handlar om aerodynamik och syrehalt, och luften är inte färdig med det. Vi har fortfarande sånt som temperatur och lufttryck att väga in.

Matcher kan spelas i minusgrader

Enligt den allmänna stereotypen gör den pressande hettan i ett Japan eller ett Mexiko det så gott som omöjligt för ett europeiskt lag att vinna ett VM utanför sin egen kontinent – men här i Sydafrika är det ju midvinter.

Kvällsmatcherna kan mycket väl komma att spelas i minusgrader, vilket i teorin borde gynna högintensitetslag som England och Tyskland gentemot mer bollvårdande motstånd från Argentina eller Brasilien.

Men säkra? Det kan vi inte vara, inte på någonting som rör detta.

Den sydafrikanska luften är ett förrädiskt väsen som gör hela mästerskapet mer oförutsägbart.

Här kan ett lag spela på högsta fart genom kylan, bara för att se matchen blåsa bort på grund av ett långskott som får extra skjuts genom den tunna luften eller en ork som försvinner med den fattiga syrehalten.

Följ ämnen i artikeln