”Är mer harmonisk här än som tränare i AIK”

Mikael Stahre om sitt behagliga liv i Panionios, den tunga flytten och Harry Potter-straffet för spelarna

ATEN. Tre tränare har redan fått sparken från sina klubbar – innan ligan startat.

– Men jag är mer harmonisk som människa här än jag var som tränare i AIK, säger Mikael Stahre.

Sportbladet besökte Sveriges ende klubblagstränare ute i Europa inför hans ligadebut i kväll i Grekland – och mötte en 35-åring som lever sin dröm.

Mikael Stahre pekar på den halvfärdiga byggnaden som ska bli det nya högkvarteret.

– Jag hoppas den hinner bli klar innan jag slutar här, säger han och garvar.

Vi står på Panionios träningsanläggning uppe i bergen ovanför Aten.

Hans föregångare som bytt tränarlivet i Sverige mot Grekland har lämnat långsiktigheten, lugnet och tryggheten i allsvenskan för kortsiktigheten, läktarvåldet, stenkastningen mot spelarbussar och det enorma trycket utifrån.

Panionios är en mittenlag i Grekland med en påtagligt familjär stämning i klubben.

Och med tanke på vad som händer i AIK så känns det som om du snarare lämnat kaoset i Sverige för tryggheten i Grekland?

– Ligan har inte börjat ännu. Det här är min smekmånad. Jag kommer nog att få jobba hårt här. Det är ett tufft klimat. Men gnäller man över det så ska man inte vara här.

Sparken – då väntar språkstudier

Stahre lever sin dröm.

Han har varit på plats sedan i april och har fått chansen att vara med och styra upp allt i en klubb ute i Europa, han och familjen har en villa i samma välmående Atenförort vid havet som de flesta fotbollsspelarna i staden bor i och han tjänar mer än fem gånger så mycket som han gjorde som AIK-tränare.

– Det är viktigt att njuta. Jag är mer harmonisk som människa här än jag var som tränare för AIK. För mig var det mer än ett jobb att vara tränare i AIK. Att vara tränare för Panionios är ”bara” ett jobb, jag kan stänga av det på ett helt annat sätt.

– Jag har aldrig hymlat om att jag vill göra karriär. Men det är ett så djävulskt litet nålsöga man ska ta sig igenom för att komma hit.

Sportbladets genomgång av vilka få svenskar som fått chansen som klubblagstränare i Europa, utanför Skandinavien, visar verkligen hur litet nålsögat är.

Faktum är att Stahre i dag är den ende svenske klubblagstränaren i Europa utanför Skandinavien.

Han har ett treårskontrakt, men de fem svenskar som varit tränare i grekiska ligan har inte överlevt mer än två säsonger.

Och i sommar har redan tre tränare i ligan fått sparken.

Man tänker väl inte ens tanken, men...

– ... jodå. Jag har tänkt tanken tusen gånger.

Du kan vara härifrån Aten i oktober typ?

– Nej. Jag är kanske arbetslös, men jag är inte borta från Aten. Om jag inte får något annat jobb direkt så stannar vi kvar här, det är här familjen är nu.

– Jag vet precis vad jag ska göra om jag får sparken och inte får ett nytt uppdrag direkt.

Vadå?

– Då ska jag plugga språk och förkovra mig.

Men pressen är ändå lite mindre på Panionios än på storklubbar som Olympiakos och Panathinaikos.

– Har Olympiakos fem sidor i tidningen så har vi en halv. Vi är Atens BP.

På träningsanläggningen Apillion är det som sagt familjärt. Tills det nya högkvarteret är klart har a-laget teoripassen bakom ett stort blått skynke i den lilla klubblokalen där ungdomsspelare och deras föräldrar springer ut och in.

När Stahre samlar laget för videogenomgång inför träningen kommer Ricardo Vaz Te, ny från Bolton, för sent.

Då ber Stahre honom omedelbart att komma fram och läsa en sida ur en Harry Potter-pocket på engelska inför hela truppen. Portugisen ser chockad ut.

– Det här är första gången jag tar fram boken. Vi har böter också. Men för de här spelarna är det värre att läsa en sida Harry Potter inför de andra än att betala en tusenlapp, säger Stahre.

”De är så kåta på namn här”

Ute på träningsplanen är det samma Stahre som i fjol i AIK-overall.

Han gormar, instruerar, garvar och kräver ett högt tempo och maximal koncentration.

– Jag har velat, och också lyckats tycker jag, göra samma sak som med AIK i fjol: höja fokuset och aggressiviteten på träningarna och få alla att dra åt samma håll. Det är den största poängen som finns att plocka som tränare – det är bara att smasha in den.

Före, under och efter träningen snackar Stahre mycket med spelarna individuellt, ger dem en klapp på axeln och skämtar.

Precis som i AIK.

– Det allra häftigaste med hela försäsongen har varit insikten att min filosofi och mitt ledarskap fungerar precis lika bra härnere som i Sverige. Det är precis samma sak!

Så du beskriver nykomlingen Olympiakos Volos för spelarna som ”a bacon team”?

– Haha, nej. Just det funkar inte.

Ett svenskt mästarlag har aldrig haft fler utländska spelare än AIK i fjol: sex stycken från fyra olika länder.

– Här har jag 15 olika nationaliteter – det är coolt! Jag älskar ju den positiva röran av olika spelare.

Och fler kan det bli.

Omsättningen på spelare har varit hög, men man letar fortfarande efter förstärkningar.

Panionios blev nia i fjol. I år är målsättningen topp-fem.

– Slår vi i taket kan vi utmana topp-fem, säger Stahre.

Det tror inte fotbollsreportern Costas Fitsantonakis på Goal News:

– Det skulle vara världens åttonde underverk om Panionios blir topp-fem. Jag är beredd att hugga av min högra hand om man skulle lyckas.

– Jag tror snarare att man riskerar åka ur. Titta på nyförvärven, de är okända och känns som chansningar.

Stahre kontrar:

– Nyförvärven är mycket bättre än vad tidningarna tror. De är så kåta på namn här.

Denna helg, när Stahre debuterar i Grekland, möts AIK och IFK Göteborg igen. Den här gången är det inget guldmöte utan ännu en ångestmatch för att hålla sig kvar i allsvenskan.

Stahre följer naturligtvis vad som händer i klubben i hans hjärta. Uppbrottet i april beskriver han som ”hemskt”.

– Jag mådde så jävla dåligt de första dagarna efter att det var klart.

Men han beskriver nästa tränarbyte, när vännen Björn Wesström petades och Alex Miller tog över, som ”ännu jobbigare”.

– Fast på ett annat plan. Det var jättejobbigt känslomässigt för mig när jag lämnade, men det fanns en kontinuitet i AIK då Björn tog över. Det kändes bra. Med Miller bytte AIK inriktning.

Har det raserats nu som, med AIK-mått mätt, byggdes upp under ganska lång tid från Rikard Norling och framåt?

– Det finns en bas som Stuart Baxter skapade i AIK. Han kom med något nytt som Rikard Norling och även jag sögs upp i som assisterande tränare och Tipselit- och junioransvariga.

– Jag tror detta är så ingrott och ligger latent i AIK. Det behöver inte ta så lång tid innan man hittar rätt igen, säger Mikael Stahre.

– Men det får inte gå för lång tid, varnar han.