Ön mot stöveln

Sportbladets Peter Wennman: Vilken helvetes match det blir

Vi måste titta framåt nu.

Vi måste tänka oss Rooney mot Nesta, Ronaldo mot Gattuso, Carrick mot Kaka, Scholes mot Ambrosini.

Vi måste tänka oss ett Manchester United som slog Roma med 7–1 mot ett Milan som spöade Bayern München med 2–0 borta.

Vilken match. Vilken helvetes match det blir.

Så lustigt har ju denna Champions League utvecklat sig att det i semifinalerna återstår tre engelska lag och ett italienskt.

Chelsea–Liverpool och Manchester United–Milan.

Allt handlar om en ö mot en stövel, eller om ni vill:

England mot Resten (som i det här fallet består av ett lag på femte plats i italienska Serie A).

Låter som a-piece-of-cake, men jag säger bara:

Pass upp för Resten.

Alianz Arena – en björngrop

När den italienska fotbollsäran stod på spel efter Romas pajasartade framträdande på Old Trafford klev AC Milan in på Alianz Arena i München – en björngrop där Bayern aldrig förlorat i Champions League – och vann med 2–0.

Lätt, höll jag på att säga.

Det var det givetvis inte, men det kändes ändå så. Som om all rutin, all fräckhet, all listighet, all vinnarmentalitet och all samlad italiensk fotbollsstolthet bestämt sig för att mangla tysk perfektionism och anta Den Stora Utmaningen, att knäcka England.

Det kändes som om det erfarna Milan hade läget under kontroll från första stund.

Där var den rent fantastiske Nesta som slängde sig och täckte allt som om han varit Börje Salming i NHL – när Nesta nu inte ägnade sig åt precisa uppspel. Där var mittbackskollegan Maldini som inte gjorde ett misstag – trots att han är nästan lika gammal som Salming.

Där var den sällsynt ambitiöse Ambrosini som var lysande defensivt i andra halvlek, den smarte Pirlo, den blixtkontrande Kaka och den ojämne Seedorf, målskytt och framspelare, som precis som vanligt blandade allt det lysande med allt det sämsta.

Och där var Pippo Inzaghi, som gjorde 2–0-målet och därmed svarade för sitt tionde mål på tio möten med tyska lag i Champions League. Sex av dem bara mot Bayern. Tyskdödaren, alltså.

United knapp favorit

Alla de där klev fram och var som allra bäst när hela Italiens fotbollsheder stod på spel.

Jag undrar hur det ska gå i betydligt tuffare man-mot-man-dueller mot Manchester United i nästa match, United känner sig möjligen som knapp favorit. Men det har som bekant blivit Milanseger i exakt samma läge tidigare i Champions League.

Bayern skräckslaget

Bayern måste vara enormt besviket efter 2–2 i Milano, men efter en lovande start blev laget väldigt försiktigt och skräckslaget för Milans snabba omställningar. Van Bommels tröja var blötast av alla och Hargreaves försökte täcka stora ytor på mitten, men de fick ändå stryk av Ambrosini, Pirlo och en Seedorf som sökte sig inåt hela tiden.

Milan är lite som Chelsea på det viset, ingen mittfältare är utpräglad ytter, och det blir intressant att se hur det funkar mot ett Manchester United som har Giggs och Ronaldo i storform på kanterna.

Tv-snacket irriterar mig

Milan vann rättvist eftersom Bayern aldrig förmådde/vågade skicka fram fler i anfallet efter 0–2-målet, men det som kan irritera mig är resonemanget i tv efter just detta Inzaghi-mål.

Det var klart att det var offside.

Vilken idiot som helst kunde se det.

Ändå sitter det så Milan-vänliga människor i svensk tv att de inte kan erkänna det, trots mängder av reprisbilder.

”Erkänn att det var offside”

”Det var så snyggt så man får förlåta om det kanske var offside”, menade kommentatorerna Lasse Kinch och Bosse Petersson.

Jaha, så snygga mål ska inte blåsas av för offside?

I studion satt Thomas Nordahl och förnekade sina egna ögon han också. Man hade kunnat tvinga ner honom på knä, satt en Black & Decker skruvdragare mot hans panna och sagt:

– Erkänn att det var offside, du har ju sett alla repriser. Annars trycker jag i väg en 35 millimeters nu!

Nordahl skulle ändå aldrig medgett det. Målet var ju så snyggt. Och det gjordes av Milan.

Hade jag varit Bayern-supporter skulle jag blivit rätt sur.

England mot rubbet

Till semifinal: Chelsea, Liverpool, Man Utd, Milan

Peter Wennman