Moa Olsson om smällen: Man blir bara uppgiven
Uppdaterad 2020-06-10 | Publicerad 2020-06-09
Så grymt fotbollslivet kan vara.
Moa Olsson, 21, hade kommit tillbaka från två knäskador, hade slitit sig igenom tidernas längsta försäsong och var redo att ta över förstahandskarna i Kristianstad.
– Då small det bara, säger hon.
Knäet ömmar fortfarande.
När Moa Olsson svarar i telefon har det gått en månad sedan skadan och ett dygn sedan operationen. Kristianstads målvakt räknar med att smärtan ska avta om tre-fyra dygn.
– Jag är mest hemma. Det är inte mycket annat jag kan göra. Det blir lite sträck och böj för att hitta musklerna igen men det gör ont, säger hon.
Kan du ta oss igenom olyckan?
– Jag kommer knappt ihåg. Men på en internmatch åttonde maj kom ett inspel som tvingade mig till en riktningsförändring. Det small till i vänster knä.
Kom smärtan direkt?
– Jag kände att något gick fel, att något gick av, men smärtan kom när chocken lagt sig.
”Blev tom inombords”
21-åriga Moa Olsson hade i sin korta elitkarriär skadat höger knä allvarligt två gånger. Det här kändes som något annat. Hon hoppade runt en vecka på kryckor i väntan på undersökning och försökte intala sig att det var menisken som krånglade. Att säsongen inte var körd.
Men beskedet från MR var skoningslöst. Korsbandet av. Snar operation och sedan uppåt ett års återhämtning. KDFF lämnades med veteranen Brett Maron som enda alternativ och kort varsel att få in en extra burväktare.
– Jag blev tom inombords. Jag blev ledsen av att det hände precis när man fått reda på att premiären var på gång, säger Moa Olsson, som fostrats i Everöds IF.
Hur mörka var tankarna som värst?
– Klart att jag blev uppgiven. Vad gjorde man för fel den här gången – och vad säger att det inte ska hända igen? Men lagkamraterna gav mig massa kärlek och jag tänjer inte låta det här stoppa mig från att göra det jag älskar. Jag vill fortsätta. Den viljan är större än alla mörka tankar.