Fagerlund: Har fortfarande ett stort övertag på Chelsea
LONDON. Hur mycket hinner hända på två år?
Mycket. Men Barcelona har fortfarande stort övertag på Chelsea.
Nu krävs en enastående insats från Magdalena Erikssons gäng för att vända detta.
Vårvarma, positiva vindar blåser i England. Som den snabbast växande sporten på de brittiska öarna börjar damfotbollen få uppmärksamheten den förtjänar. Det märks av på läktarna, inte minst när Three Lionesses spelar, men också i Women’s Super League.
Äntligen finns det ett ordentligt titelrace att diskutera. Äntligen är säsongen inte en enda lång förutsägbar segerpromenad för Chelsea.
Räcker det?
För två år sedan, när Emma Hayes gäng ställdes mot Barcelona i Champions League-finalen på Gamla Ullevi, blev avståndet till de europeiska toppklubbarna tydligt. Ett chanslöst Chelsea föll med 0–4 och hela den engelska fotbollen drogs bryskt ned på jorden.
En del påstår att Chelsea är ett mycket bättre lag i dag jämfört med då. Men är det verkligheten helt sant? Om något framstår laget som mindre progressivt, vilket delvis kan förklaras med skador. Fokuset tycks ligga på att sätta grunderna samt att en lagkamrat – förslagsvis Guro Reiten – hittar Sam Kerr i djupled.
Räcker det mot Barcelona anno 2023? När Caroline Graham Hansen vek inåt efter drygt tio minuters spel och dundrade in bollen bakom målvakten Ann-Katrin Berger verkade det inte så.
Is i venerna
Is tycktes rinna i Barcelona-spelarnas vener inledningsvis. Med ett imponerande lugn spelade de sig ur Chelseas press och vidare upp i planen. Men trots att gästerna dominerade bollinnehavet och skapade en del längs högerkanten stack de inte iväg fullständigt.
Hayes överraskade genom att placera Lauren James på bänken. Det offensiva ansvaret längst fram låg på Reiten och Kerr, vilket är allt annat än fy skam. Duon kombinerade flera gånger under första halvleken och borde – med lite flyt – ha fått utdelning vid åtminstone ett tillfälle.
Barca-försvaret täckte undan ett skott från Kerr, Lucy Bronze bröstade bort ett annat när målvakten Sandra Panos var bortspelad. Kerr stod för ett osjälviskt inspel till Reiten som drog in kvitteringen – innan flaggan höjdes.
Kanske kom Barcelonas ledningsmål för tidigt. Det kändes nästan som att de släppte ifrån sig kontrollen med vilje, trots de många individuellt skickliga spelarna.
Chelsea hamnade djupt
Hayes stod inför ett dilemma i pausvilan: Trycka på, för att eventuellt få in en kvittering. Alternativt fokusera på att hålla nere siffrorna och hoppas på det bästa i returen på Camp Nou.
Tränaren landade i att plocka av Jelena Cankovic och sätta in James. Nu fanns det ytterligare en spets att rikta djupledsbollarna mot.
När solen bröt igenom det grå molntäcket över Stamford Bridge vann James en frispark på offensiv planhalva. Det var tacksamt för Chelsea, som mestadels hamnade i djupt försvarsläge, att kunna flytta upp laget.
Ju längre matchen led, desto tydligare involverades Fridolina Rolfö på vänsterkanten. Ännu mer efter att Lucy Bronze oroväckande haltade av med en befarad knäskada. Vilket är olyckligt för så väl Barcelona som det engelska landslaget (Arsenals Leah Williamson skadade sig så illa häromdagen att hon missar VM).
Välförtjänt seger för Barca
Just som sex spelare radade upp sig längs sidlinjen, tre ur vardera lag, nickade Marta Torrejón i stolpen. Att Hayes satte in Pernille Harder, Johanna Rytting-Kaneryd och Jessie Fleming framstod som ett sista försök att få med sig något av värde till Spanien.
Problemet var att Chelseas intensitet avtog, samtidigt som bortalaget ökade trycket.
I slutändan lämnar Barcelona med en välförtjänt 1–0-vinst i bagaget, inklusive 16 avslut kontra sju.
Rolfö och hennes lagkamrater besegrade Roma med samma resultat på bortaplan, för att sedan krossa motståndarna på Camp Nou med 5–1. Även om Chelsea är bättre individuellt sett jämfört med det italienska laget är det inte omöjligt att något liknande sker nästa vecka.
