Målet svenskarna ALDRIG glömmer
Uppdaterad 2018-07-31 | Publicerad 2011-09-02
Chippen från bänken: ”Kolla Eddie, nu gör Zlatan mål”
BUDAPEST. Direkt efter att blixten slagit ner på Ferenc Puskás-stadion fick Roland Andersson en TV-mikrofon upptryckt under hakan.
– Vi som satt på bänken trodde att bollen tog i gaveln. Jag hoppas att reprisen inte visar det? undrade en smått chockad assisterande förbundskapten.
Nej då, bollen gick in på reprisen också.
Hur fan det gick till är en annan historia.
Den här.
Förutsättningarna inför Sveriges VM-kval mot Ungern 7 september 2005 var om inte glasklara så i fall hyfsade: en seger skulle i praktiken innebära en plats i Tyskland-VM 2006.
Förberedelserna blev mer komplicerade.
Den svenska truppen anlände till Budapest kvällen före match för ett sista träningspass. Enligt internationella fotbollförbundet Fifas kvalregler har gästande lag rätt till en träning på matcharenan och tiden var bestämd till 18.15. Men Ungern – ledda av Tysklands fotbollslegendar Lothar Matthäus – vägrade gå av planen.
18.25 fick Sverige nog.
Henrik Larsson och Lars Lagerbäck tacklade undan två vakter och marscherade ut på gräsmattan. Övriga svenska spelare och ledare följde efter och bråket slutade med träning sida vid sida i tio minuter innan de ungerska spelarna demonstrativt lunkade av.
Svenska Fotbollförbundet, SvFF, enades om att påtala saken för Fifa:
– Pajaserier! Men det visar bara att det är Lothar Matthäus som bestämmer i ungerska fotbollförbundet, fräste generalsekreteraren Sune Hellströmer.
Lothar?
Han tog uppståndelsen med ro:
– 20 minuter hit eller dit, vad förändrar det...? Han (Lagerbäck) kunde genomföra ett trevligt träningspass. Luften är bättre senare på kvällen – det är bra för de svenska spelarna, flinade Matthäus.
Sverige var långt från ordinarie
Incidenten kan ses mot bakgrund av att Sveriges trupp just kommit från en kaotisk presskonferens på spelarhotellet Hilton West End. Ett antal lättklädda kvinnor, utsända från en marketingfirma som jobbade med PR för ungerska fotbollförbundet och Lothar Matthäus, tog plötsligt plats bland journalisterna.
Landslagets informationschef Jonas Nystedt var inte glad:
– Men vad ska vi göra? Jag vill inte ha en scen där vi slänger ut massa folk. En av dem sa att hon var tolk, suckade han.
Ett dygn senare – dags för avspark.
Sverige var långt ifrån ordinarie. Erik Edmans fru födde barn och vänsterbacken hade stannat hemma. Hemma satt också mittfältaren Anders Svensson.
– Hösten 2005...just det, jag hade precis kommit tillbaka till allsvenskan, sedan drog jag ledbandet i knäet efter tre matcher. Jag tror jag tittade på TV:n med min fru men jag minns fan inte exakt, säger Anders i dag.
Dessutom insjuknade Kim Källström i feber timmarna före avspark och Lagerbäck fick kasta om i startelvan. Fredrik Ljungberg tog hand om den offensiva mittfältsrollen och Christian "Chippen" Wilhelmsson gick från petad högerytter till startman till vänster.
Vid full tid stod det fortfarande 0–0 och Sveriges VM-biljett hängde på en skör tråd.
På Ferenc Puskás-stadions läktare satt en tredjedel av dagens startelva, U21-spelarna Andreas Granqvist, Sebastian Larsson och Oscar Wendt.
– Vi satt mitt bland alla svenska fans. Det blev ett jäkla jubel, minns Seb Larsson.
Efter 90 minuter och 35 sekunder fick Zlatan Ibrahimovic bollen i Ungerns straffområde. Samtidigt knackade den nyss utbytte "Chippen" sin bänkgranne Eddie Gustafsson på axeln:
– Kolla Eddie, nu gör Zlatan mål.
Reservkeepern Gustafsson hann aldrig reflektera över det hastiga påståendet, i stället såg han hur Zlatan vände upp och utmanade en ungersk back:
”Avvaktade lite”
– Min tanke när Ibrahimovic fick bollen var att han är svår att ta den ifrån. Trots att han är lång är han mycket teknisk. Så jag avvaktade lite, säger Gábor Gyepes.
Det skulle han aldrig gjort.
För. Sen. Slog. Blixten. Ner.
Framför en TV i Degerfors halvlåg Ola Toivonen i soffan, i Göteborg reagerade Pontus Wernbloom på att kommentatorerna inte reagerade, i Lund undrade mamma, pappa och Behrang Safari varför kameramannen inte hängde med. Martin Olsson åt kebab med ett par polare, Mikael Lustig befann sig antingen i Sundsvall eller Umeå.
– Det jag minns är m å l e t. Jag vet inte vad det blev i matchen...2–1, eller?
1–0.
– Ja, du ser, säger Lustig.
Marcus Allbäck, i dag players manager, då bänkad ex-Ungerndödare, sa strax efter matchen:
– När Zlatan rycker och laddar för skott känns det som att backen låter honom skjuta. Det fanns ju ändå ingen vinkel. Men Zlatan tar i för allt vad han äger och vi tror att den går i gaveln. Och det tror ju Zlatan också. Men sedan ser han att Henke börjar jubla...
”Uppfattade inte att den gick in”
Nästan på dagen sex år senare ler han åt minnet:
– Vi uppfattade inte att den gick in. Det gjorde inte målvakten heller. Enda sättet man fattade att det var mål på var att Zlatan sprang bakom målet och jublade. Det var så overkligt hårt det skottet. Målvakten stod beredd men fick ändå vända sig om och titta om det blev mål, säger han.
Ungerns målvakt Gábor Ferenc Király ville aldrig erkänna sig särskilt imponerad av målet:
– Ibrahimovic gjorde en ganska lätt dragning, sedan sköt han. Hans position är ju forward så han gjorde det han skulle, säger Király.
"Chippen i dag:
– Fan, jag tror jag sa något till någon på bänken? Jag minns inte?
Du sa till Eddie Gustafsson: "Kolla Eddie, nu gör Zlatan mål".
– Ja, ja, så var det! Men vi hade svårt att uppfatta att det var mål från vår vinkel på bänken. Men när han började jubla fattade vi. Det var otroligt, säger "Chippen".
Först att uppfatta att bollen var inne var Henke Larsson.
– Det finns flera anfallare i världen som kan få till den typen av skott. Men att få tanken att skjuta ur den vinkeln, det är det inte många som får. Zlatan hade nog bestämt sig mer eller mindre när bollen kom. Och det gjorde han till 100 procent. Det var därför den gick in, sa Henke.
”Henke jublade – då jublade jag”
Huvudpersonen själv då?
Zlatan Ibrahimovic, 7 september 2005:
– Jag trodde inte heller att det var mål. Men när jag såg att Henke jublade, då jublade jag också.
Zlatan rusade mot den svenska avbytarbänken, gjorde high five med alla som satt där, sprang vidare innan han stannade framför Lothar Matthäus – och firade.
I dag säger Zlatan:
– Jag sköt från en vinkel som inte fanns egentligen. Men den gick in i mål. Det var inte många som trodde på att det var mål, det var jag och Henke, vi var närmast målet. Vi gjorde en dålig match, vi var inte på topp, allra minst jag men jag fick avgöra på slutet. Det var en viktig match för oss att vinna.
I kväll hoppas en hel nation på en repris.
Så länge bollen går in.