”Libiyeongchoco” blir första svensk att spela efter pandemin

Uppdaterad 2020-05-02 | Publicerad 2020-05-01

Han har gått från ”Kistas Kaka” till ”Libiyeongchoco”.

I en längre intervju berättar förre Dif-spelaren Philip Hellquist, 28, om flytten till Sydkorea, om att vara den första ligan som startar igång efter coronapandemin och hur han blev tv-kändis redan innan matchdebuten.

– Det var kameror i hela lägenheten, det kändes som Big Brother, säger han.

Nästa fredag blir sydkoreanska K-League 1 och 2 först att dra igång efter att coronapandemin stängt ner mer eller mindre hela den globala elitfotbollen.

Och när andraliga-laget Chungnam Asan kliver ut på Yi Shun-sin Sports Complex på söndag blir också Philip Hellquist första svenska fotbollsproffset att spela efter corona-avbrottet.

– Det känns skönt, det känns som jag har haft världens längsta försäsong. På ett sätt är det lite konstigt att börja tävla helt plötsligt men vi är väl förberedda, säger han när Sportbladet når honom efter träning i Seoul-förstaden.

Philip Hellquist gjorde en fin fjolårssäsong i Brommapojkarna. Trots att laget åkte ut stod han för elva mål på totalt 19 tävlingsmatcher från det offensiva mittfältet. Det väckte allsvenskt intresse i januari, men så plötsligt kom intresset från Sydkorea och den förre detta Djurgårdsspelaren tvekade aldrig.

Philip Hellquist.

”Värmekameror före varje tågresa”

– Det gick väldigt snabbt, det kändes som ett kul äventyr.

När han kom till Sydkorea hade det börjat pratas om coronaviruset i Kina, två veckor senare blev Sydkorea ett av de första länderna att drabbas av viruset. Den så kallade undergångssekten Shincheonji Church of Jesus låg bakom ett stort utbrott i staden Daegu. Men landet lyckades bromsa smittspridningen och har nu nästan inga inhemska fall alls.

– Här har det varit väldigt mycket mer tester. Åker du tunnelbana och tåg är det värmekameror i alla rulltrappor och har du feber så får du inte åka, ska du gå in på restaurang så tar de tempen och det finns handdesinfektion precis överallt. Sedan kan vem som helst testa sig nästan överallt, säger Philip Hellquist.

Trots den ovanliga starten i klubben tycker Philip Hellquist att han kommit in bra i laget som, förutom honom och österrikaren Armin Mujakic, bara innehåller inhemska spelare.

Har du lärt dig allas namn?

– Ja, i stort sett, det är några som är lite krångliga.

En titt i laguppställningen säger att det känns rimligt att chansa på Kim eller Lee?

– Ja... men vi kör mycket med smeknamn.

”Såg video när jag tog koreanskt körkort”

Så vad är ditt?

– Några här säger ”Libiyeongchoco”, det betyder väl typ ”bra Philip”. Men de har svårt att säga Philip.

Ingen som kör på ”Kistas Kaka” där?

– Haha, nej det har inte satt sig här.

Men sannolikt är det fler och fler som har lärt sig stava till Philip Hellquist den senaste tiden, han har nämligen blivit något av en tv-stjärna.

Tv-bolaget MBC Every 1 har en reality-serie som heter ”Welcome, first time in Korea?”. Normalt bjuder en utländsk person, boende i Sydkorea, in tre vänner till landet där de reser runt och lär känna landet och sedvänjor. Men när landet stängdes ner vändes blickarna mot nyinflyttade fotbollsspelaren Philip Hellquist.

– De fick se en video som klubben lagt upp när jag tog koreanskt körkort och tyckte det var precis vad de var ute efter. Så nu har jag gjort ett avsnitt och det kommer kanske något till.

Upplägget var att bolaget satte upp kameror i hela lägenheten och sedan följde Hellquist en hel dag från morgon till kväll med träning och vardagslivet.

Lämnar träningen i åldersordning

– Det fick stort genomslag. Någon i klubben sa att mitt namn hade varit bland de tio mest sökta på deras motsvarighet till Google, Naver. Så kul med lite publicitet. Samtidigt är det fotbollen jag är här för.

Han beskriver nivån ungefär som den han lämnat här i Sverige. Taktiskt svagare men tekniskt bättre.

– De är väldigt bra med bollen, tekniska och kvicka. Här i Korea är det högt tempo också, inte som bilden jag har haft av asiatisk fotboll tidigare med lite mindre fysisk fotboll. Jag har inte gått ner i nivå genom att gå hit, säger han.

Vad har varit den största kulturkrocken?

– Här är man väldigt respektfulla. Man bugar varje gång man träffas och efter träningen ställer sig alla och bugar åt tränaren.

Känns det naturligt nu?

– Ja, absolut. Det gick väldigt snabbt att bli van med det. Efter varje träning ställer vi oss i ring och lyssnar på tränaren och när han är klar säger vi tack och bugar. Sedan lämnar alla spelare träningen i åldersordning.

Snart får de också tacka varandra efter en riktig match. Helt unikt i världsfotbollen.

Följ ämnen i artikeln