Ser inget nytt novembermirakel

Hans Abrahamsson

LEKSAND. Norra Stå drömmer fortfarande om en ny novembervändning.

Vi andra ser ingenting som tyder på det.

Vinner inte Leksand den här typen av matcher finns det inte plats för något nytt mirakel.

helskärm

Rivaliteten som fanns mellan Leksand och Brynäs, på isen och läktaren, är numera inte mycket mer än ärofylld historia.

Ett möte mellan de här två klubbarna känns som en vanlig SHL-match.

Dock med skillnaden att det fortfarande lockar fullsatt arena. Det är vackert nog hösten 2016.

Banderollen som den vita väggen på hemmasektionen höll upp inför nedsläpp hade ett tydligt budskap:

”Det är i november det vänder”.

Alla kan den historien vid det här laget.

Den 21 november förra året låg Leksand sist i allsvenskan. Mindre än fem månader senare var laget klart för SHL.

Att allt kan hända såg vi då.

Men, nej: inte en gång till.

Försöker och vill, men kan inte

Då gick Leksand från sista plats till enda allsvenska lag upp i SHL.

Nu har jag så svårt att se Leksand ha två lag bakom sig. Åtminstone med den här truppen.

Framför allt om om man inte vinner den här typen av matcher. 

Det är inget fel på vare sig inställning eller entusiasm. Leksand försöker och vill.

Men kompetensen i de avgörande situationerna av matcherna saknas. Jag vet att den sportsliga ledningen i princip vill värva in en ny toppkedja.

Pengarna finns. Problemet är att hitta den typen av spelare den här tiden på året.

Brynäs imponerade bara stundtals, men kunde vinna den här matchen på en högre grundkapacitet och större trygghet. Både som lag och individuellt.

Snacka om dödskyss

Leksands första, och hittills enda, seger kom mot Brynäs i Gavlerinken.

Tre poäng som inte betydde någon vändning. Tvärtom.

Sedan dess har Leksand radat upp sju raka förluster och 9–29 i målskillnad.

Snacka om att den segern snarare var en dödskyss för dalalaget.

Nu kunde det mycket väl ha blivit andra gången gillt mot ärkerivalen.

Även om den första perioden var en påminnelse om hur det har sett ut allt för många gånger den här hösten.

Jag tänker på Leksands spel i egen zon.

Osmart vid egen kortsarg. Svagt framför eget mål och stressat i det så viktiga förstapasset.

Brynäs har sin styrka i spelet nära motståndarmålet och det fick man chansen att visa upp flera gånger första 20 minuterna.

Leksand drev på till ingen nytta

Inför andra perioden pratade tränare Per-Erik Johnsson om att skapa fart – och inte minst behålla farten när man väl fått upp den.

Han fick som han ville.

Leksand drev på.

Brynäs tittade på.

Gästerna tappade helt sin höga press. Lämnade över initiativet i egen zon. Lät Leksand snurra.

Okej att hemmalaget inte skapade så många heta lägen, men jag är övertygad om att Brynäsbåset var allt annat än nöjt med hur det såg ut.

– Det var väldigt nära att jag tog en timeout, sa tränare Berglund efteråt.

Oskar Lang kvitterade i power play och Leksand hade bud på mer.

I stället: 2–1 till Brynäs med två minuter kvar av mittperioden.

Nick Johnson passade iväg Joe Piskulas klubba och kunde i momentet efter enkelt åka förbi en knästående Piskula som försökte fiska upp klubban från isen.

Sedan ett skott Henrik Haukeland måste ta om hans lag ska vinna SHL-matcher.

Ny förlust – hyllades ändå

En minut in i tredje perioden kom avgörandet.

Precis som vid 0–1 misslyckades Leksands backar att få bort motståndarklubbor framför eget mål.

Jesper Jensen kunde på volley styra in Brynäs tredje mål.

Det blev 1–4 till slut.

Ännu en förlust för Leksand.

Ännu en gång sjöng den tappra publiken fram sitt lag till slutsignalen och längre än så.

Återstår att se hur länge de orkar fortsätta tro.