”Vore underbart att få inbjudan till Elitloppet”

”Peppe” Lubranos drömmar med stenkrossen • Chansen på V75

Publicerad:
Uppdaterad:
1 av 2 | Foto: TR Bild
Pacific Face och Guiseppe Lubrano vid V75-segern på Jägersro.

TRAV

Pacific Face har gjort sig känd som en av Nordens starkaste hästar.

Under lördagen gör han dock debut över kort distans på V75 – och målet är ett visst storlopp på Solvalla sista söndagen i maj.

– Jag drömmer om Elitloppet. Det vore underbart att få en inbjudan, berättar tränaren Giuseppe ”Peppe” Lubrano för Trav365.

Giuseppe, eller "Peppe" som alla kallar honom, är italienaren som lämnade sitt kära, varma Neapel vintern 2002 och flyttade upp till ett kylslaget Sverige för att jaga en dröm – en dröm om att få köra travhästar i lopp. Men redan på flygplatsen Landvetter kunde dock sagan ha tagit slut.

– Det var iskallt när vi landade! Runt 15 minusgrader. Då undrade jag om jag tagit rätt beslut. Min dåvarande arbetsgivare i Italien, Göte Östlund, hade förvarnat mig om att det var klokast att resa till Sverige till sommaren, men i ärlighetens namn struntade jag i kylan och ville inte vänta så länge. Jag saknar verkligen Göte och har honom att tacka för det mesta, han lever tyvärr inte längre, säger Giuseppe Lubrano till Trav365.

”Inte så mycket pengar, men desto mer kärlek”

”Peppe” har travhästar i blodet. Under barndomen hjälpte han och hans bröder till i pappas stall och det var främst tidigare skadade hästar som skulle rehabiliteras, allt som oftast på kilometerlånga sandstränder vid havet. Han brann för djuren och sporten och ville till varje pris skaffa körlicens, men något gick snett.

– Pappa hade betalat alla avgifter men av någon anledning kom jag inte med på kursen. Jag blev förbannad och hade hört att det var lättare att få licens i Sverige. Med hjälp av stortränaren Jori Turja fick jag jobb hos Veijo Heiskanen och på den vägen är det. Att bli proffstränare har alltid varit en dröm för mig. I Italien är den ekonomiska biten inte den bästa inom travet och det dröjer fyra månader innan prispengarna kommer in på kontot.

Sagt och gjort. ”Peppe” tog sitt pick och pack och gav sig ut på sitt livs äventyr. Kvar i Italien lämnades pappa, mamma, fyra bröder och en syster kvar.

– Jag hade en fantastisk barndom. Vi hade inte mycket pengar men desto mer kärlek. Och så gott om vänner. Allt var inte perfekt i Neapel och det fanns vänner och bekanta som var medlemmar i den napolitanska maffian, Camorra, men det har ändå blivit bättre under de senaste åren. Jag håller regelbunden kontakt med min familj men på grund av pandemin har jag endast kunnat resa ner till Italien en gång sedan allt började, och det är jag väldigt ledsen för.

Förra våren, när pandemin slog till med full kraft i framför allt Italien, satt ”Peppe” hemma och följde allt från tv-soffan.

– Det var inte roligt. Jag mådde inte alls bra. Mina föräldrar är runt 60-70 och sårbara. Dessutom drog min syster på sig viruset förra månaden. Tack och lov blev hon inte allvarligt sjuk. Det verkar som om vi får dras med skiten ett bra tag till och jag vågar inte ta några risker genom att besöka familjen.

”Här måste man planera varje besök”

Den sympatiske italienaren har bott i Sverige i snart 20 år nu och på många vis blivit "försvenskad". Även om svensk husmanskost inte kan konkurrera med italiensk mat så finns det ett och annat han har tagit till sig i sitt nya hemland.

– Plankstek, det gillar jag. Och så har jag utvecklat mitt tålamod under åren i Sverige, det kan jag tacka Göte för. Vintersporter har jag dock inte fastnat för. Kulturen är helt annorlunda i Norden än exempelvis i Neapel. Där kan man dyka upp oannonserad hos familj och vänner, oavsett tidpunkt på dygnet. Här måste man planera varje besök, till och med när man ska träffa sin svärmor.

I samma veva slår dock allvaret till. Hans svärmor, mor till frun Jeanett Johannessen, gick nämligen bort för två veckor sedan. ”Peppe” minns tillbaka på hur han träffade sin fru och den där speciella dagen under 2019 då de till slut valde att gifta sig.

– Jag träffade faktiskt Jeanett i ett dopningsstall efter en seger i Italien. Det var via Göte som vi träffades och jag kan väl erkänna att det var kärlek vid första ögonkastet. Vi har hållit ihop sedan dess. Bröllopet ägde rum i Neapel och det var väldigt mycket gäster. Jag trodde faktiskt inte att det skulle vara så roligt med ett bröllop men vi hade jättekul. Och jag kan inte minnas att jag någonsin sett Jeanett så glad som just den dagen. Det bjöds en 14-rätters middag, vilket är typiskt italienskt, och festen varade natten igenom.

Jeanette arbetar som receptionist och de har dottern Bianca ihop.

– Fast ett barn får nog räcka, skämtar ”Peppe”.

Jeanette hjälper till med hästarna, sex till antalet, när tillfälle ges men det är främst Guiseppe som sliter i stallet. Med allt som hör till.

– Jag gör allt, till och med mocka skit! Men det gör inget, jag slipper därmed gå till gymmet.

”Tror bestämt att han har motorn”

Stallet är litet till antalet. För litet, tycker Lubrano själv, och förhoppningen är att fler hästägare ska få upp ögonen för honom och hans verksamhet.

– Jag har några fantastiska hästägare som betytt oerhört mycket för mig. Ulf Lindholm äger Pacific Face och jag leasar hästen av honom sedan många år tillbaka. Det är en underbar man, jättesnäll, och han har varit så nöjd med hur hästen utvecklats hos mig att han till och med köpt ytterligare två hästar! Jag sålde faktiskt Vision Face till honom och en annan herre vid namn Olle så sent som i går torsdag. Hästen startar, precis som Pacific Face, också på V75 i morgon och det vore underbart om det blev seger direkt. Nu rycker vi alla fyra skorna för första gången och hoppas att han travar bättre då. Med rätt resa dyker han nog upp bland de tre främsta.

– Varför Carl Johan Jepson kör och inte jag själv? Hästen är ju så trög! Jag får inte fart på honom på samma vis och hade nog åkt på både böter och avstängning om jag suttit i sulkyn, säger han och skrattar.

”Peppe” berättar vidare att målsättningen är att driva ett stall på minst 15-20 hästar och uppmanar fler hästägare att höra av sig. 2021 har börjat på bästa vis och på två månader har stallet redan sprungit in mer än under hela 2017. Detta ser onekligen ut att bli Lubranos bästa år hittills i karriären och han har minst sagt stora drömmar framöver...

– Min dröm är att starta Pacific Face i Elitloppet i år! Jag tror bestämt att han har motorn för att kunna springa väldigt fort och hävda sig över sprinterdistans. Hur snabbt han kan trava? Det vet jag inte. Han har ju på 79 tidigare starter aldrig testat varken 1 609 eller 1 640 meter men visade nyligen att han kan springa i 07,9-tempo mitt i loppet – utvändigt ledaren.

”Via omvägar lyckades jag köpa honom”

Pacific Face har haft en brokig karriär och det var inte mycket under ungdomsåren som skvallrade om att detta någonsin kunde bli en duktig snabbloppare, än mindre en häst för Elitloppet. Den av Lutfi Kolgjini-uppfödde nioåringen är faktiskt något av en solskenshistoria. En produkt av ostartade föräldrar och med en aktion som bara en mor kan älska. Björnstark och med ett löphuvud av guld. Man förstår därför varför gemene man ute i stugorna tagit honom till sina hjärtan.

– Aktionen har han nog från mamman, hon är franskfödd. Ludde sålde Pacific Face för 50 000 kronor som unghäst men den nye ägaren fick kalla fötter efter att ha tränat Pacific en tid och ville häva köpet. Pengarna var dock inte viktiga för Ludde som dock till varje pris inte ville se hästen gå till slakt, då Pacific är så fantastiskt snäll som individ – som en hund. Via en del omvägar lyckades jag köpa honom till hästägare hos mig, för runt 130 000 kronor om jag minns rätt, och sedan dess har han gått från 2 500 kronor till nästan 2,5 miljoner i intjänade pengar.

Någon tur till slakteriet blev det tack och lov inte för den folkkäre valacken och i morgon lördag jagar hästen sin andra seger i högsta klassen under 2021.

– Han travar som bekant inte perfekt men blir allt bättre. I början av karriären hade han mycket problem med fräschören, vilket han fortfarande har från och till, men efter att ha ställt av honom i sex månader för många år sedan trillade polletten ner. Allt känns jättebra i jobben och i morgon rycker vi alla fyra skorna. Han travar mycket bättre då och jag hoppas kunna vara med och från start. Om vi hamnar sist så är vi chanslösa, men han har lärt sig att öppna allt bättre jag vill köra offensivt. Jag tror att han kan segerstrida, avslutar den optimistiske tränaren.

Publicerad:

LÄS VIDARE

Prenumerera på nyhetsbrevet Travkollen

Allt om det hetaste i travets värld – varje fredag!

ÄMNEN I ARTIKELN