”Det small så att det lät som att huvudet sprack”
Publicerad 2024-03-12
BÅSTAD. Hasse ”Kvinnaböske” Andersson kan en del om hjältedåd.
Han ryckte in vid en blodig olycka i Las Vegas – och fick själv hjälp när han behövde det som mest.
– Jag hade så ont, så ont. Jag låg på golvet och bara led, säger han.
Hasse ”Kvinnaböske” Andersson, 76, är nybliven medlem i Svenska hjältars jury – det svåra uppdraget att utse hjälteinsatserna som ska prisas.
Hemma i villan i Båstad minns han när han själv fick rycka in. Det var en solig dag i Las Vegas, han och frun Monica Forsberg hade precis varit på arenakonsert med Reba McEntire.
– Vi kom ut på gatan. Jag vet att jag tänkte på att det var väldigt höga trottoarkanter där, en 20–25 centimeter. Då var det en lite äldre dam som gick rakt ut i luften, ramlade ner och slog huvudet i gatan, säger han och fortsätter:
– Det small så att det lät som att huvudet sprack på henne. Hon fick ett väldigt otäckt sår. Det ”skräckbloade” – riktigt sprutade blod.
Hasse tvekade inte, berättar han.
– Jag fick en motsvarande undersköterskeutbildning i lumpen, så jag visste hur jag skulle göra. Jag rusade fram och började prata med henne, för att försöka hålla igång henne, så att hon inte skulle bli alltför rädd och hamna i chock.
Fler människor anslöt snabbt och ringde ambulans.
– Någon gav mig en handduk som jag fick vira runt hennes huvud, som ett förband. Det blödde ymnigt, kan jag säga.
Hasse berättar att han gjorde sitt bästa för att hålla kvinnan lugn i väntan på ambulans.
– Jag klappade henne på kinden och höll henne i handen. Till slut kom ambulansen och jag lämnade över till dem.
Men när han tittade ner på sitt skjortbröst fick han en chock.
– Skjortan hade varit vit, men jag var alldeles blodig. Och på händerna! Så jag gick tillbaka in i arenan för att tvätta av mig, säger han.
Frun Monica minns blickarna väl.
– Folk bara stirrade på honom. Jag tänkte att ”Nu blir han gripen av polisen”, men det var ingen som sa något, inflikar hon.
– Jag tror att det gick bra för damen. Sjukvårdspersonalen var otroligt professionell, säger Hasse avslutande.
Hemma i villan finns ett ”hemligt rum”, försett med gallergrind. Aftonbladet får följa med in dit. Där hänger fina gitarrer som Hasse samlat på sig under den långa artistkarriären. Instrumenten har varit hans stora lycka – men också orsakat problem, berättar han.
För 20 år sedan började han få fruktansvärt ont i nacken, det strålade ner i händerna.
– Läkarna trodde att jag fått en yrkesskada av att stå med en gitarr runt nacken, nerverna kom i kläm. Jag hade otroliga smärtor, det var som att det låste sig i nacken, men jag fick höra av läkarna att inget gick att göra. Jag hade så ont, så ont. Jag låg på golvet och bara led, säger han och fortsätter:
– Jag berättade om det i en tidning. En neurokirurg i Lund, Lennart Brandt, hörde talas om det och ringde mig: ”Jag tror att jag kan hjälpa dig”.
Här kommer vi in på temat hjältar. För Hasse var läkarnas insats i Lund livsavgörande.
– Jag fick gå igenom en massa läskiga undersökningar, och sen blev det operation. Lennart och en handkirurg arbetade på mig samtidigt, och det blev bra. Jag kom ut som en ny människa. Jag var himla glad. Varje år skickar jag julblommor till läkarna som hjälpte mig.
På väggarna trängs platinaskivor. Bara Melodifestival-hitten ”Guld och gröna skogar” har streamats 53 miljoner gånger, berättar han. Häromdagen fick han beundrarbrev från en femårig flicka i Oskarshamn.
Men i höst är det dags att säga ”tack och adjö” till turnerandet – med en mäktig föreställning.
– Jag är så gammal, så jag känner att nu är det dags att börja knyta ihop säcken. Och jag vill inte bara försvinna, utan verkligen tacka folk för allt de har gjort för mig, det är ju min publik som har gjort mig till den jag är. Jag vill göra en stor fin tack och adjö-turné med band och kör och LED-skärmar, hela programmet. Vi kommer göra tio–tolv föreställningar i södra Sverige, säger han och fortsätter:
– Det var lite jobbigt i början att tänka på att sluta turnera, men nu känns det ganska bra och naturligt. Jag fyllde 76 år i januari och jag kan fortfarande sjunga, en sådan föreställning ska man göra när man ännu har rösten i behåll och det kan bli bra.
Men helt kommer han aldrig att släppa musiken, betonar Hasse Andersson. Och uppdraget att ingå Svenska hjältars jury tackade han ja till med glädje.
– Att lyfta Svenska hjältar behövs för att inspirera alla oss andra att visa civilkurage, säger han.
– Tänk om alla människor gjorde något bra för någon annan varje dag, hur världen hade sett ut då!