Grannarna i radhuslängan: ”Branden förde oss samman”

Publicerad 2016-10-10

Stöttade varandra efteråt – fick vänner för livet

KUNGSÄNGEN. Familjerna på Fajansstigen i Upplands Bro stod stelfrusna ute på gatan och såg hela sin radhuslänga brinna ner till grunden.

– Det enda vi hade var kläderna vi hade på oss – det var allt. Ingen telefon, ingen plånbok, inga fotoalbum – ingenting, säger Therese Widén.

Nu är hela längan återuppbyggd, och genom att stötta varandra genom det tuffa har grannarna nu blivit vänner för livet.

Klockan var ett på natten, och det var en iskall januari 2014.

– Vi vaknade och hörde att det brann i taket, man hörde hur det smattrade. Vi fick panik när det glödde från taket, så vi tog med oss vår dotter och sprang ut, säger Therese Widén, 29.

Hon och hennes familj flyttade in i radhuset i Kungsängen utanför Stockholm 2013. Men de hann bara bo i ett halvår innan den där mardrömsnatten.

På framsidan av huset syntes bara en liten del av branden – men vad de då inte visste var att hela baksidan stod i lågor.

Där ute i minusgrader och snö stod alla och såg på maktlöst utan att kunna göra någonting.

– Vi samlades ute, och brandkåren kom och försökte att släcka. Men till slut sa de att det var kört och att de måste låta det brinna ner till grunden, säger Therese.

Fredrik Ljungcrantz och Therese Widén flyttade in i radhuset 2013 – bara ett halvår senare brann hela deras hem ner.

Chocken kom först efteråt

– Det blev som en chock, man trodde inte att det skulle brinna ner men det gjorde det, säger Thereses man Fredrik Ljungcrantz, 29.

– Det var overkligt och jättekonstigt. Det är sånt man ser på film. Till slut klarade vi inte av att stå kvar så vi gick hem till Fredriks pappa, säger Therese.

Vägg i vägg med dem bor familjen Jämtfjäll med mamma Emelie, 30, pappa David, 33, och tre små barn. De minns också natten med fasa.

– Jag vaknade av en smäll och trodde först att vi hade inbrott, berättar Emelie.

Men efter en stund kände de brandrök och förstod att de måste ta sig ut – och det fort.

Till slut fick de åtta familjerna ge upp och lämna området för att tillbringa natten hos vänner. Under tiden gick alla deras ägodelar upp i rök.

– Dagen efter när vi komma tillbaka var det bara en askhög kvar. Det var bisarrt, det kändes ju inte som att vi hade bott där, säger Therese.

Fick börja om

Efter det fick de flytta in i en evakueringsbostad.

– Det blev verkligen till att börja om från början och samla på sig saker. Vi fick pengar från försäkringsbolaget för att kunna köpa nya saker, säger Fredrik.

– Ja vi fick verkligen börja från scratch – det var allt från deo som skulle inhandlas. Det var lite tufft, vi fick bo i tillfälliga lägenheter i någon annans hem med deras möbler, fyller Therese i.

Det startades snabbt insamlingar i området till förmån för de åtta familjerna i den nedbrunna radhuslängan.

– Vi har fått hur mycket hjälp som helst av kyrkan. I en hel stor lokal hade de samlat ihop allt från kläder till datorer, och även grannarna i längorna runtomkring hjälpte till och gjorde vad de kunde. Vi fick både spjälsängar och kläder, säger Therese.

Flyttbilarna stod på rad

Det var under den här tuffa perioden som grannarna från Fajansstigen lärde känna varandra på riktigt.

Alla hade gått igenom samma hemska erfarenhet, och de började träffas för att prata igenom allt som hänt och stötta varandra.

Samtidigt började radhuslängan byggas upp på nytt. Efter ett år och fyra månader, i april 2015, fick de åtta familjerna nycklarna till sina nya hem.

– Vi hade längtat jättelänge, men det var konstigt. Eftersom det är på precis samma ställe, men man kom i ett helt annorlunda nytt hus. Men det var superskönt, vi hade ju längtat sedan dag ett, säger Therese.

Bostaden ligger på exakt samma plats, men de flesta har valt en annan och mer öppen planlösning i sitt nya radhus.

– Det var helt fantastiskt när vi fick nyckeln till nya huset, och när allas flyttbilar stod på rad. Det var en riktigt härlig känsla! säger Emelie.

Grannarna förstår varandra

– Före branden pratade vi knappt med varandra, men nu efteråt leker alla barn med varandra. Det känns kul! säger Therese.

– Eftersom vi var så många här som var i samma situation så har vi alltid haft någon att prata med. Grannarna har varit jätteviktiga för oss, man har kunnat prata av sig och vi har haft varandra, säger Fredrik.

Emelie och David Jämtfjäll bor här tillsammans med sina tre barn Melvin, Leia och Neo. De älskar att umgås med grannarna på baksidan.

Kommer ni att bo här resten av livet?

– Vi vill bo här väldigt länge, vi trivs jättebra och det är perfekt för barnen, säger Therese.

En av få saker i hela längan som faktiskt stod kvar efter branden var familjens Jämtfjälls grill – och den står i trädgården än idag.

– Den är lite rostig nu, men den funkar. Det är lite häftigt att den klarade branden, säger David.

Han grillar ofta på den, och helst av allt lagar han sin specialitet – beer can chicken.

Och det är också här de umgås mest med grannarna. Barn som unga, alla är välkomna.

– Det är så roligt med sammanhållningen nu. Under somrarna sitter vi här på tomten till sent på kvällarna, säger Emelie.

Följ ämnen i artikeln