”Högstadiet var en enda stor röra”
Uppdaterad 2012-10-24 | Publicerad 2012-10-17
Bloggaren och programledaren Elsa Billgren, 26, om att gå i nian
Vem var du när du gick i nian?
– Då var jag en väldigt lillgammal person som mentalt hade flyttat hemifrån. Jag bodde ihop med min kille och hans mamma i Gamla stan och var nästan aldrig hemma. Jag ville spela teater och sökte teaterlinjen på Södra Latin och tänkte att jag skulle dö om jag inte kom in. Hela min skoltid på högstadiet var en enda stor röra. Jag ville gömma mig och inte sticka ut för det var farligt. Jag tryckte undan vem jag var och trodde att man inte kunde umgås med människor som inte var som man själv.
Vad önskar du att du hade vetat när du var 15?
– Att man egentligen inte vet någonting. Allting var på väldigt stort allvar och alla val var väldigt viktiga. Det jag trodde var hundra procent säkert har ändrat sig tusen gånger men samtidigt har de valen jag gjorde på olika sätt då lett till det jag gör i dag. Och jag önskar att jag hade vetat hur många fantastiska vänner jag hade och hur mycket jag skulle få med mig från den tiden, hur viktiga de fortfarande är för mig.
Har du gjort något modigt som du är extra stolt över?
– Jag är stolt över mig själv och alla jobbintervjuer och liveprogramsändningar jag vågat göra, att jag vågade sända live under Melodifestivalen förra året. Men jag är också stolt över att jag är modig och säger ifrån när någon behandlar någon annan illa. Och jag var modig när jag räddade min kompis liv när vi var tolv genom att dra bort henne från gatan när det kom en stor buss. Det är ett starkt ögonblick som jag alltid kommer minnas.
Vem är din hjälte?
– Min hjälte är Jonas Gardell som vågar berätta och göra konst av en väldigt viktig historia, om hiv- och aidsvågen under början av 80-talet. En annan hjälte är min mamma som är en fantastisk konstnär som alltid jobbar på, inspirerar och låter barnasinnet vara kvar.
Om du kunde ha en superhjältekraft, vilken skulle det vara?
– Jag skulle vilja kunna teleportera mig eftersom jag är så fruktansvärt flygrädd. Då kunde jag äntligen få se världen utan att vare sig miljön eller mitt eget psyke tar skada.