Adam drog upp Karl- Erik från sjöbotten
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2008-12-07
11-åringen tvekade aldrig att gripa in
SANDVIKEN. Karl-Erik Andesson, 67, skulle bara ta ett sista dyk.
Men han slog i huvudet och blev liggande medvetslös på botten av den grumliga sjön.
Det var då Adam, en smal 11-årig pojke, ingrep.
– Hur i all världen lyckades grabben dra upp mig – en stor medvetslös karl på 84 kilo?
Det har hunnit gå två år sedan olyckan vid badplatsen utanför Sandviken. Adam har blivit någon decimeter längre, men är fortfarande smal som en tallgren. Fast vältränad.
– Jag har ju alltid hållit på med simning. Mamma och pappa är simlärare, förklarar han.
Lång väg tillbaka
Karl-Erik rör sig lite stelt. Han är fortfarande inte helt återställd efter dramat som höll på att kosta honom livet.
– Processen att komma tillbaka har tagit lång tid. Först låg jag medvetslös och nersövd i fem dygn. När jag vaknade upp kunde jag bara röra ena stortån, övriga kroppen var helt förlamad.
Karl-Erik har svårt att hitta orden för den tacksamhet han känner mot Adam. Och nu träffas de – för första gången sedan olyckan.
– Jag vet att min familj har haft kontakt med dig och framfört vad vi alla känner. Men att få sitta ner och prata och tacka?…?det känns här inne i hjärtat, säger Karl-Erik och tittar på Adam. Det är en speciell stund för dem båda.
Hustrun Britt-Marie, 66, nickar.
Hon visar en handskriven dagbok från dygnen då Karl-Erik låg på intensivvården. Adam tittar på bilderna där mannen han räddade ur vattnet ligger nersövd med slangar och andningshjälp.
”Hur orkade du?”
Så upprepar Karl-Erik den där frågan han grubblat så mycket över:
– Hur orkade du få upp mig egentligen? Jag var ju så tung?
Samtalet kommer igång. Adam berättar hur han kom paddlande till badet med sin lillebror David, 9, i kanoten. Det var en varm dag i början av juli. Pojkarna bodde hos sina morföräldrar i deras stuga vid Storsjön strax utanför Sandviken.
– När vi kom till stranden såg jag en liten kille som ropade efter sin morfar.
Karl-Erik minns bara att han dök från bryggan. Och att han blev sittande på botten utan att kunna röra sig.
– Inga leder fungerade – sedan blev allt svart.
Adam hörde att en liten pojke desperat ropade efter sin morfar vid strandkanten. Adam simmade ut längs bryggan och när han stannade längst ut och trampade vatten, kände han något mjukt mot foten.
– Jag dök ner och såg en böjd gestalt som inte rörde sig alls.
11-åringen dök ner igen, fick grepp om Karl-Eriks armar och lyfte så mycket han bara orkade.
Men det var 150 centimeter djupt vid bryggan. Lika djupt som Adam var lång. Och Karl-Erik var tung.
Först vid tredje försöket lyckades Adam få upp den medvetslöse till ytan. Samtidigt började han ropa på hjälp. Då rusade flera ut på bryggan och grep in.
– Allting gick jättefort. En sjuksköterska började med upplivningsförsök, någon ringde ambulans, vi kom iväg till sjukhuset, berättar Britt-Marie.
Det visade sig att Karl-Erik slagit mot botten när han dök och fått en skada mellan två halskotor. Han hade också dragit in mycket sjövatten i lungorna.
Inte mycket hopp
– I det första skedet gav läkarna oss inte mycket hopp – men så skedde någon sorts mirakel, det vände, säger Britt-Marie.
Sedan följde månader av rehabilitering. Bit för bit fick Karl-Erik Andersson livet tillbaka.
– Men ytterst är det din förtjänst Adam. Det du gjorde kommer vi aldrig någonsin att glömma!
Juryns motivering
”Adam Isaksson är en Svensk Hjälte för att han, trots sin låga ålder, ensam räddade livet på en vuxen man som låg medvetslös på botten av en sjö.”
Juryn tycker
”Man kan bara föreställa sig hur det är för en elvaåring att lyfta upp en stor, tung man och hålla honom över vattenytan.”
Björn Ulvaeus, jurymedlem
”Det här visar ju hur viktigt det är att barn kan simma. Hade inte Adam kunnat det hade han aldrig lyckats rädda den här mannen.”
Nyamko Sabuni, jurymedlem