"Jag satsar på minst en medalj"

OS-stjärnan Christoffer Lindhe siktar på London 2012.

Lilly säger: Du blev påkörd och förlorade ben och arm. Hur kunde du överleva?
Christoffer Lindhe säger: Det var tack vare att jag simmat hela mitt liv och mitt hjärta var ganska vältränat. Det orkade pumpa trots att jag egentligen hade för lite blod för att överleva. Sedan var det kallt den kvällen så det blödde inte lika snabbt. Kropppen fick även en chock så blodet inte strömmade lika fort. Men jag hade väldigt lite blod när jag kom till sjukhuset, så det var på håret att jag överlevde.
Imponerad säger: Det verkar som om du är en oerhört stark person, både till vilja och till kropp. Var har det kommit ifrån, tror du?
Christoffer Lindhe säger: Svår fråga, men jag tror det är hur man är som person. Det är nog inget jag har fått. Det finns nog i släkten.
kakan säger: Har du någon gång försökt gå igenom vad som hände den där kvällen eller har du alltid försökt sikta framåt och uppåt?
Christoffer Lindhe säger: Jag har försökt gå igenom det väldigt många gånger, men det slaget i huvudet som jag fick gjorde att jag tappade närminnet. Det har läkare berättat. Jag har kommit fram till att jag får göra min egen teori efter all fakta som berättats.
meebo säger: Varför tror du juryn valde just dig?
Christoffer Lindhe säger: Svårt att veta. Jag tror att det är att jag inspirerar andra människor att inte klaga över vardagliga saker utan se på helheten och blicka framåt.
marcus säger: Ser du dig själv som en hjälte?
Christoffer Lindhe säger: Nej, det gör jag inte. Om jag tittar på de andra hjältarna så tycker jag de är hjältar. Men själv så ser jag mig inte som en hjälte. Men jag hoppas att jag ändå kan hjälpa andra människor.
Kalle säger: Hej Christoffer Lindhe! :) jag undrar hur känndes det när du vann när folk trodde att det aldrig skulle gå?
Christoffer Lindhe säger: Det kändes jättekul eftersom ingen annan trodde det. Det är det som driver mig. Att bevisa det omöjliga.
olov säger: Vem är din förebild?
Christoffer Lindhe säger: Jag har många förebilder. En av de största är Cameron Clapp, som varit med om exakt samma olycka som jag. Han går på två proteser och använder aldrig rullstol. När jag låg på sjukhuset så fick jag se en film när han gick med proteser, då fick jag hoppet tillbaka.
Lasso säger: Fyra i OS, det låter suveränt bra bara två år efter du förlorade ben och arm. Hur bra är du?
Christoffer Lindhe säger: Jag satsar på minst en medalj i London 2012.
Erik säger: Måste det inte vara rätt jobbigt att "chatta" med bara en hand? Det tycker jag är en större bedrift än att ta Medaljer osv! Way to go man!
Christoffer Lindhe säger: När jag sitter vid en dator så har jag en bärbar dator eftersom de är kompaktare och det är tätare mellan tangenterna. Jag skriver med en hand, det är en teknik man lär sig.
Holmen säger: vad äter du till frukost?
Christoffer Lindhe säger: En träningsdag går jag upp tidigt och så åker jag direkt till simhallen och tränar en till två timmar. Sedan åker jag hem och äter frukost. Sedan tar jag det lugnt, sedan äter jag middag. Är jag på läger så tränar jag igen och sedan kvällsmat på det. Man måste äta mycket när man tränar mycket. Jag äter bara vanlig mat. Ibland kan jag ha en energidryck med kolhydrater som jag dricker under träningspasset.
viktor säger: Vad är det du saknar mest med ett "normalt" liv?
Christoffer Lindhe säger: Det är olika olika gånger. Som när man är på en strand så saknar jag enkelheten att kunna springa ut i vattnet. När det gäller simningen så saknar jag fartkänslan och att vattnet strömmar mot en. I en båt på sommaren så kan jag sakna att lätt kunna slänga mig ner i vattnet.
Erik säger: vad är din drivkraft här i livet ?
Christoffer Lindhe säger: Min drivkraft är att bevisa det omöjliga. Varje gång jag lyckas med någonting så får jag mer inspiration att fortsätta och göra mer.
Moderator säger: Nu är tiden snart slut. Här kommer sista frågan.
Mia säger: När bestämde du dej för att ge livet en ny chans
Christoffer Lindhe säger: Det var när jag såg filmen med Carmeron. Då såg jag att det är möjligt. Om man inte ger sig så är allt möjligt. Då går det att komma tillbaka. Det händer mycket inom forskningen inom proteser så om några år finns det proteser som gör att man kan göra nästan allt man gjorde innan. Tekniken går framåt.