”Alla har rätt till en värdig barndom”

Uppdaterad 2012-01-15 | Publicerad 2012-01-14

Uppväxten var en mardröm – nu kämpar Jonas Paulman för barns rättigheter

TRÄDKRAMARE När Jonas Paulmans barndom var som värst sökte han tröst ute i skogen. Hans senaste välgörenhetsinitiativ kallas för ”Barnens träd” och går ut på att skolor uppmärksammar barns rättigheter genom att plantera träd.

NYNÄSHAMN. Barndomen var ett helvete.

Men han kom igen – och har hittat sin uppgift i livet.

– Jag brinner för barnens rätt i samhället, ingen ska bli behandlad så som jag blev, säger Jonas Paulman, 46.

Jonas reste mellan Helsingborg och Nynäshamn.

Året är 1985 och platsen T-centralen i Stockholm. Jonas Paulman, 18, har satt världsrekord i handskakningar. Med 14 802 hälsningar på 14 timmar har han slagit den amerikanske presidenten Franklin D. Roosevelts 70 år gamla rekord.

”Jag klassades som dum”

Jonas hamnar i Guinness rekordbok och uppmärksammas över hela världen.

– Just där tändes en gnista och det blev en vändpunkt i mitt liv, säger han.

Jonas föräldrar var missbrukare. De slog honom och låste ofta in honom i lägenheten på Volmar Yxkullsgatan i Stockholm, berättar han. När han fyllde fyra år fick han komma till en fosterfamilj.

Jonas mobbades i skolan och hade svårt att koncentrera sig under lektionerna.

– Dyslexi fanns inte då. Jag blev bara klassad som ”dum” och placerad bland värstingarna. Men det blev ju bara fel.

När Jonas var 12 år dog hans fostermamma i cancer.

– Mitt liv föll samman igen. Min fosterpappa träffade en ny kvinna och de ville inte veta av mig. Jag fick flytta till ett uthus på gården och klara mig själv.

Målet: 100 träd

Men Jonas kom tillbaka. Och gnistan som tändes efter världsrekordet på T-centralen verkar brinna än. Det glöder i hans ögon när han berättar om alla välgörenhetsprojekt för barn han helt ideellt drivit igenom.

Det senaste i raden av godhjärtade initiativ är ”Barnens träd”.

I samarbete med skolor och kommuner över hela landet har 13 träd planterats, målet är 100 stycken.

– Planteringen av träden är framför allt en symbolisk handling. Det blir en plats för människor att samlas på och prata om barnens rättigheter, säger Jonas som själv jobbar som allt i allo på naturskolan i Ösmo utanför Nynäshamn.

Birgitta Dahlin, ansvarig för barn- och utbildningssektionen på Nynäshamn kommun, har varit med Jonas och planterat träd vid två tillfällen.

– Jonas är ingen dussinmänniska, och det kan man inte vara om man brinner för något så mycket. Få utav oss är så engagerade i en fråga att det tar upp all vår tid, säger hon.

Senaste planteringen skedde på Svandammsskolan i Nynäshamn.

– Barnen var som tokiga i Jonas och köade för att få hans autograf. Han står för någonting som barn tar till sig, säger Birgitta Dahlin.