”Det växte istappar på kinderna”

Systrarna Nevalainen hittade Henrik, 84, nästan ihjälfrusen i skogen: Han var alldeles blå

helskärm

Henrik, 84, var på väg att frysa ihjäl i den djupa snön i skogen.

Då passerade systrarna Nevalainen – och räddade hans liv.

– Först blev vi rädda, men sen var det bara hugga i, säger äldsta systern Moa, 13.

Fredagen den 17 december i fjol började som en vanlig vardagsmorgon. Vintern var sträng och snön djup. Termometern visade på 15 minusgrader när systrarna Nevalainen tog på sig sina varmaste kläder för att gå till skolbussen.

Storasyster Moa, 13, gick framför Marylin, 11, och Tindra, 9, med ficklampan i handen.

Ett par hundra meter från huset, ungefär halvvägs till den lilla busskuren på landet i västgötska Skephult, stelnade syskonskaran plötsligt till. Något rörde sig i mörkret inne bland träden.

– Vi hörde ett strävt ljud en bit in i skogen, säger Moa Nevalainen.

– Jag trodde att det var tomten, det var ju snart jul och allting, säger Tindra.

”Han var alldeles blå”

Tomten eller inte. Systrarna blev rädda. Marilyn och Tindra gömde sig bakom sin storasyster. Moa, van att ta täten, samlade sig snabbt.

– Jag bestämde mig för att gå in och se efter vad det var, säger Moa Nevalainen.

Tio meter in i skogen, bakom en gran i den höga snön, låg grannen och änklingen Henrik Johansson, 84 år.

– När jag lyste honom i ansiktet var han alldeles blå och det växte istappar på kinderna, säger Moa Nevalainen.

På väg hem till vännerna Stig och Gullan Andreasson, som han åker och handlar tillsammans med varje fredag, gick Henrik fel och kom av den plogade vägen. Innan han riktigt hade förstått vad som hänt föll han och kunde inte resa sig.

Henrik, som i en stor del av sitt 84-åriga liv haft ett fysiskt arbete på bygdens sågverk, är trots sin ålder och reumatism en reslig karl.

Men hans ben satt fast i snödjupet och han fick inget fäste när han försökte häva sig upp med armbågarna.

– Jag minns inte mycket själv. Det enda jag vet är att jag trodde att jag skulle frysa ihjäl. Jag fokuserade på att hålla värmen genom att röra på armar och ben så gott jag kunde.

”Krafterna strömmade in”

Moa Nevalainen – och även Marilyn som nu försäkrat sig om att det inte var tomten som låg och kved där inne i skogen – stegade fram till Henrik. Systrarna tog tag i varsin arm och lyckades få ut Henrik till vägen.

– Han väger ju säkert 80 kilo, men jag tänkte inte på det utan det var som om krafterna bara strömmade in i en, säger Moa som tränar så gott som dagligen. Hon älskar ridning och att sköta om familjens hästar.

Systrarna bestämde sig för att ta Henrik de 200 meterna till busskuren och väl där ringa på hjälp. Men Henrik var stel som en pinne och tung som en trädstam.

Moa och Marilyn slet i vinterkylan.

– Halvvägs till kuren föll han ihop på vägen. Han försökte säga något men sluddrade bara. Jag tänkte att så här får det inte sluta. På något sätt fick vi kraft att återigen lyfta upp honom och ta honom den sista biten till busskuren, säger Moa.

Kunde ha frusit ihjäl

Ambulansen kom till platsen och Henrik kunde föras till Skene lasarett, svårt nedkyld.

Enligt sjukvårdspersonalen hade han inte överlevt en kvart till.

– Hade det inte varit för de här flickorna hade jag inte levat i dag, säger Henrik Johansson och lägger armarna om Moa och Marilyn Nevalainen.

Moa tar ett steg framåt när hon får frågan om hon känner sig som en hjälte.

– Ja, det kan jag faktiskt säga att jag gör. Det är ju inte varje dag man räddar livet på någon.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan på TV4 i december.

Nominera din hjälte här nedan!