”Jag kunde vara i skolan och undra om mamma levde”

Tio år har gått sedan den första Svenska hjälten korades. Över åren har 61 hjälteinsatser hyllats.
Men vad hände sen?
Här får du träffa några av de tidigare hjältarna inför årets tv-gala den 16 december.

Therese Eriksson Jarlands mamma var alkoholist och psykiskt sjuk.

– Jag kunde sitta med ett prov i skolan och undra om hon hade tagit livet av sig.

I dag hjälper Therese och organisationen Maskrosbarn hundratals barn och unga varje år.

Vi träffas i lokalerna för organisationen, som i dag har femton anställda. De utbildar skolor och myndigheter, ordnar läger och många andra aktiviteter för unga med föräldrar som dricker för mycket eller mår psykiskt dåligt. På väggarna hänger teckningar och lappar från ungdomar som fått hjälp här.

Allt började med Therese Eriksson Jarlands egen uppväxt.

– Jag visste aldrig vad som skulle möta mig när jag kom hem från skolan. Ibland var mamma deprimerad. Då var det mörkt, tyst, hon låg och sov och det fanns ingen mat hemma. I andra perioder var hon manisk, hade bränt massa pengar och börjat måla om hela huset. Hon pratade om att ta livet av sig och kunde försvinna bort i flera dagar.

”Ta sig igenom dagen”

Therese berättar att hon och pappan i alla fall kunde prata om det svåra.

– Men jag mådde jättedåligt. Det gällde bara att ta sig igenom dagen. Jag kunde aldrig koppla bort hur mamma mådde – jag kunde sitta med ett fysikprov i skolan och samtidigt fundera över om hon fortfarande levde.

Familjen bodde i villa i ett välbeställt område utanför Stockholm. Ingen anade vad som hände bakom fasaden.

– Jag kände mig väldigt ensam. Nu vet jag ju att det aldrig syns på någon om de har det dåligt hemma, och att det här förekommer i vilka samhällsgrupper och kulturer som helst.

Aldrig berättat för någon tidigare

På gymnasiet fick Therese en kompis som var i samma situation, Denise. De gjorde ett examensarbete som blev grunden för Maskrosbarn. Sedan har de båda varit kvar i organisationen.

– Många som kontaktar oss har aldrig berättat om sin hemsituation för någon vuxen tidigare. Vi vill visa att de också har rätt att skratta och ha kul, och samtidigt kan vi vara en axel som de kan gråta mot. Vi på Maskrosbarn vill att de ska känna att det finns någon som tar hand om dem.

Det beräknas att runt en halv miljon barn lever med en förälder med risk för eller missbruk av alkohol eller psykisk sjukdom, varav många inte fått någon diagnos.

Vad betydde det för dig att bli belönad som Årets förebild i Svenska hjältar 2008?

– Det var jättejättestort! Det var så många som såg mig på galan och anmälde sig till Maskrosbarns första läger, som var ett halvår senare. Och så fanns pappa och mamma – som fortfarande levde då – i publiken. Det var en häftig känsla.

Att hennes projekt skulle växa och utvecklas så mycket hade hon aldrig kunnat drömma om:

– Det var helt otippat att få köra på med sin dröm så här, att få göra den här resan. Tänk om jag vetat det när jag var femton…

Här är alla hjältar år för år

Cecilia Gustavsson