3-årige John fick kramper – då ingrep busschauffören Peter

Malin Wigen

En treårig pojke förlorade medvetandet och busschauffören Peter Reindl kallade på ambulans. När mamman inte fick plats i den bestämde sig Peter för att avsluta sin tur och ta dem till sjukhuset.

– Där och då brydde jag mig inte ett skit om jobbet, allt jag brydde mig om var pojken och hans mamma.

På tisdagen körde busschauffören Peter Reindl sina vanliga turer i Varberg. Vid en av busshållplatserna klev en mamma på med sin treårige pojke och en barnvagn där hennes bebis låg. När de åkt i cirka tio till femton minuter skulle de, som var sist kvar på bussen, kliva av. Det var då som Peter såg i backspegeln att något inte stod rätt till. Treåringen som varit på glatt humör innan låg plötsligt livlös och stirrade i taket.

– Jag tänkte direkt att det är något som inte stämmer. När jag förstod vad som stod på gick jag helt upp i varv.

”Raka spåret till sjukhuset”

Peter gick bak i bussen med en vattenflaska samtidigt som han ringde SOS Alarm. Medan mamman försökte få kontakt med pojken som börjat krampa fick Peter springa ut och dirigera bilar som ville komma förbi bussen till andra sidan. När han var på plats i bussen igen var pojken fortfarande okontaktbar.

– Då förstod man hur allvarligt det var.

Ambulansen kom inom några minuter, vilket kändes som timmar menar Peter, och han lastades in i bilen. Men mamman och bebisen som låg i vagnen skulle inte får plats meddelade ambulanspersonalen, det var då som Peter tog beslutet att avbryta sin tur och istället köra dem till sjukhuset.

–  Där och då brydde jag mig inte ett skit om jobbet, allt jag brydde mig om var pojken och hans mamma.

På vägen till sjukhuset kontaktade han sin trafikledning för berätta om läget – något som de hade förståelse för.

– Det var bara raka spåret till sjukhuset så att de kunde återförenas snabbt som möjligt.

”Kände hur tårarna kom”

Det var efter att Peter lämnat av mamman och hennes bebis som han begrep vad som hade hänt. Han tog en timmes paus för att kunna samla sig innan han gick på sin tur igen, men tankarna var hela tiden på pojken.

– Man var ju orolig. Han kördes ju iväg i ambulansen innan han kvicknat till så jag visste inget.

Något senare fick Peter ett glädjebesked, mamman ringde upp och berättade att pojken hade klart sig, han hade fått en feberchock.

– Det var ju en lättnadens suck, jag kände hur tårarna kom bakom solglasögonen. Jag ville ropa rakt ut på bussen, säger han och fortsätter:

–  Man har jobbat ett tag och tror att man har så mycket kunskap, jag reagerade efter sunt förnuft, och det verkar som jag gjorde rätt.

”Kommer vara honom evigt tacksam”

Mamman, som heter Carolina Haglund, berättar att hennes son John mår bra men att han går på febernedsättande. Hon säger att hennes första tanke om chaufförens insats var att han ”var en fantastisk människa”.

– Jag kommer att vara honom evigt tacksam för sitt engagemang och snabba initiativ att hjälpa mig när jag kände mig strandsatt utan bil eller telefon. Vi hade turen på vår sida.

Efter händelsen har Peter och John träffats igen.

– Hade det inte varit för busschauffören vet jag inte vad jag hade gjort,s säger Carolina till Hallands Nyheter.