Sinikka räddades från att drunkna – ”mina skyddsänglar”

Uppdaterad 2021-10-18 | Publicerad 2021-10-14

Sinikka Honkanen tog en simtur i Klarälven. Det höll på att sluta riktigt illa.

Det var midsommarafton i Karlstad.

Sinikka Honkanen bestämde sig för att ta sig en simtur i Klarälven.

I närheten fick några ungdomar samma idé.

Det visade sig bli Sinikkas räddning.

– Jag vet inte hur det hade slutat om de inte hade kommit. Jag hade panik och svårt att andas, säger Sinikka Honkanen, 63.

Det var vid midsommar som Sinikka från Hallstahammar tog en tur till Karlstad med maken. På kvällen bestämde hon sig för ett dopp i Klarälven.

– Maken är inte förtjust i att bada. Men jag älskar det.

Vännerna Elina Norén, Astrid Svensson Lindgren och Melker Norlin fick syn på Sinikka som var i nöd.

Ett rop på hjälp

Samtidigt fick 18-åringarna Melker Norlin, Elina Norén och Astrid Svensson Lindgren samma idé. Eftersom de var i karantän inför arbete på ett ungdomsläger bestämde de sig för att bada lite avsides, vid Borgmästarholmen.

Melker Norlin.

När de kom till badet vid 20-tiden såg de en badande – Sinikka.

– Sen märkte vi att kvinnan i vattnet förflyttat sig, berättar Melker.

De hörde ett rop på hjälp.

– Hon ropade ”hjälp, jag flyter iväg”. Astrid och jag började simma ut.

Snart upptäckte Astrid att vattnet var för strömt och tvingades vända.

Melker fortsatte ensam ut till kvinnan som han fick veta hette Sinikka.

– Jag har badat mycket i älven. Vi brukar hoppa i på ett ställe, glida med strömmen och hoppa upp längre bort. Simmar man mot strömmen tar krafterna slut.

Det var precis vad Sinikka gjort. Melker sa till Sinikka att lägga en hand på hans axel så han kunde ta dem in till land. Men det gick inte.

– Strömmen var för stark. Jag sa att jag trodde det var bättre att flyta med.

Kom blod från munnen

Det gjorde de; Sinikka med handen på Melkers axel. Uppe på land var Elina och Astrid som försökte se var Melker och Sinikka tog vägen. 

– Jag kunde inte se dem, det var en massa vass i vägen. Jag förstod att de inte kunde ta sig tillbaka. Jag ropade ”fortsätt med strömmen så springer vi runt och hämtar upp er”, berättar Elina.

Samtidigt letade Elina och Astrid efter ett sätt att ta sig fram utmed älven. 

– Jag visste inte vilken väg som var bäst, skulle vi springa runt eller genom skogen? Jag fick panik, berättar Elina.

De såg inte Melker men försökte lyssna efter var han var.

– Sinikka var väldigt slut och hon hade dragit in vatten, berättar Melker.

Sinnika och Melker flöt förbi ett område med mycket vass. Elina och Astrid fick syn på dem och hjälpte Sinikka och Melker upp. 

– Jag bara låg där. Jag kunde inte andas och det kom lite blod från munnen, säger Sinikka.

Små skyddsänglar

Sinikka var i så dåligt skick att hon inte kunde sitta upp. Trots det ville hon inte de skulle kalla på ambulans, berättar Astrid.

– Vi visste inte vad vi ska göra. Men hon behövde hjälp. Det lät som att hon hade vatten i lungorna.

Astrid la en handduk över Sinikka och ringde 112.

– Men de sa ”är hon uppe ur vattnet”? Andas hon? Och det gjorde hon ju. Då sa de ”då får ni ringa tillbaka sen”. Men vi var hårda på att vi behövde hjälp.

Ambulansen kom och Sinikka fick följa med till sjukhuset. Där fick hon stanna i två dygn.

Efteråt har Sinikka ringt och tackat.

– Hon kallar oss sina små skyddsänglar och säger att vi alltid kommer finnas i hennes hjärta, säger Melker.

Svenska Hjältar startades av Aftonbladet 2007.

Varje år skriver vi om hundratals vardagshjältar som visat prov på mod, civilkurage och medmänsklighet.

Av dessa utser vår jury sex hjältar som prisas på den tv-sända Svenska Hjältar-galan i december.

Nominera din hjälte här nedan!