Familjebussar med attityd

Nya Citroën C4 Picasso mot Mazda 5.

Fransk innovation, komfort och rymd mot japansk körglädje, ekonomi och trygghet.

Vem tar hem familjebusstiteln?

Citroën C4 Picasso är förhandsfavoriten till familjebusstiteln.

En säker, rymlig, komfortabel och härligt Citroënudda bil.

Vi testar den med 2-liters dieselmotor och ser vad japanen Mazda 5 har att sätta emot.

Mazdas vapen är körglädje, driftsäkerhet och ekonomi.

Familjebussklassen är mer intressant än någonsin.

Särskilt klassen under de riktigt stora bussarna som Citroën C8, Chrysler Voyager och Peugeot 807. Alltså bilar som rymmer sju personer, men som ändå känns personbilslika. Det handlar om bilar som till exempel Opel Zafira, klassens kung Renault Grand Scénic och VW Touran.

Men också om Mazda 5 och helt nya Citroën C4 Picasso. Vi koncentrerar oss på dessa två. Testbilarna har båda tvåliters dieselmotorer med partikelfilter. 2,0 HDi mot 2,0 D.

Picasso – ny och spännande

Citroën vill ha 245 000 kronor för sin bil, Mazda nöjer sig med 235 000 kronor. Men när vi utrustat dem lika, med normal utrustning som cd-radio, klimatanläggning, metalliclack och regnsensor har skillnaden krympt till 4 900 kronor.

Även motormässigt är det jämt på papperet. Citroën har 136 hästar och Mazda 145 hk.

Helt nya Grand C4 Picasso är en spännande bil. Designen är intressant, framförallt invändigt. Utrymmena är goda, komforten kalas och framåtsikten är bland de bästa du kan få i dag med smala vindrutestolpar och enorma glasytor.

Mazda –?en mittenbil i klassen

Mazda 5 är inte helt ny i gamet, men intressant då den har praktiska skjutdörrar, utmärkt driftsäkerhet och rymmer lika många passagerare som Picasso. Alltså sju personer. I klassen är ändå Mazda 5 en mittenbil.

Hur är bilarna att köra då?

Vi nollar trippmätarna och ger inte upp förrän de visar 2?000 kilometer. Ett avslöjande test.

Bland annat får vi reda på att Citroëns robotstyrda sexväxlade manuella växellåda inte fungerar riktigt bra i Picasso. Man kan växla med vippor på rattstången, eller låta automatiken

sköta jobbet, och i till exempel vanliga C4 fungerar det fint. Men i Picasso kan växlingarna bli ryckiga. Att köra mjukt kräver mycket träning. Citroëns mål med växellådan som man kallar EGS är att sänka förbrukningen. Man uppger att bilen ska dra 0,61 l/mil och testförbrukningen (som nästan undantagslöst är högre) blev 0,76 l/mil, vilket är mycket bra med tanke på bilens höga vikt (1 700 kg). Lådan är alltså snål, men inte riktigt harmonisk.

Mazdamotorn en pärla

Vi har inte testat lilla dieselmotorn 1,6 Hdi ännu. Men förmodligen är den motorn det bästa valet, och viktigast av allt – den finns även med manuell växellåda.

I Mazda 5 behöver man inte grubbla över växellådor hit och dit. Den manuella sexväxlade lådan fungerar utmärkt och är rolig att använda. Dessutom är motorn en riktig pärla.

Gången är mjuk, tyst och vibrationsfri. Bilen blir dessutom mycket lättkörd och därtill snabb med denna starka dieselmotor.

Testförbrukningen i Mazda 5 stannade på 0,72 l/mil vilket i likhet med Picasso är något över fabriksuppgiften 0,63 l/mil.

Gillar du att köra aktivt så är Mazdan det rätta valet.

Citroën har alltid tillhört de biltillverkare som satsat på egna lösningar. Ibland lite väl udda.

Picasso har en instrumentbräda skönt befriad från knappar. Istället sitter klimatreglagen i panelens utkanter, men att man placerat huvudinstrumenten i mitten är inte bra. Ergonomiskt tvivelaktigt och dessutom är displayen extremt svårläst. En del siffror är för små, andra syns inte alls, andra igen skyms bakom raten. Femtioelva knappar i ratten är inte heller särskilt genomtänkt.

Inget lyxlir i Mazdan

En av Citroën Picassos styrkor är den exklusiva känslan som bilen ger.

Givetvis har bilen glastak, kostar 7?000 kronor, och på kvällen kan man njuta av en läcker innerbelysning. Det innebär mysbelysning av dörrsidor och dörrfickor samt en ljuslist på instrumentpanelen med ställbar intensitet. Ljuspaketet kostar dock 9?500 kronor.

Mazda har inte satsat på lyxlir.

Interiören är mörk och rätt trist, men kvalitetskänslan är bra.

Utöver lyxen är komforten Citroëns verkliga trumfkort.

Mjuk fjädring, låg bullernivå och rejäla stolar till alla. Bara stolarna längst bak drar ner totalbetyget då de är väl hårda. Däremot finns det ingen annan familjebuss med lika enkelt och elegant insteg där bak, mittenstolarna fälls upp som biografstolar och skjuts fram när man ska i och ur längst bak.

Mazda 5 bjuder inte på samma mjukhet, men har ändå en bra fjädringskomfort. Det bullrar mer och stolarna är inte lika stora.

Bästa utsikten i Mazdan

Viktigt i en familjebuss är hur ungarna kommer att trivas. Citroën har ett gigantiskt försprång med sina stora glasytor, både taket och kanske framförallt den enorma vindrutan som – teoretiskt – ger fint framåtsikt för dem där bak.

Men det är faktiskt Mazda som har bästa utsikten! Och det är för att man sitter lite högre där bak. Enkelt! I Citroën fuskas utsikten bort eftersom framstolarnas nackskydd skymmer.

Utmärkta laståsnor

Utrymmen är också viktigt för familjebussköparna.

Ingen av bilarna överglänser den andra. Det är gott om plats för alla åkande i båda bilarna. Mazda har något bättre utrymme för dem som åker längst bak. Citroën kontrar med mer utrymme i sidled längst fram.

Båda bilarna är utmärkta laståsnor och tredje radens stolar fälls enkelt ner i golvet som blir plant. Picasso har den stora fördelen att även mittenraden försvinner helt ner i golvet. Mazdas mittenrad kan bara vikas ihop.

Picasso har klassens längsta bagagegolv med sina 178 centimeter.

Martin Ström, Fredrik Pettersson (-)