Jeremy Clarkson: Din bil spionerar på dig

Titta inte nu men din bil spionerar på dig. Den vet vart du ska, vem du fått meddelanden från och hur du mår. Är det inte lite märkligt?

Om du är oerhört tråkig så kanske du minns Formel 1-träningen inför Japans Grand Prix där vingen trillade av från Vitaly Petrovs Caterham. Han kraschade direkt.

Det var verkligen ingen engångsföreteelse. Vi ser bakdelar av Formel 1-bilar trilla av regelbundet, alltid med samma resultat. Massor av damm, en bana översållad av kolfiberbitar, en säkerhetsbil och en något förvirrad förare som sitter i den buckliga cockpiten och undrar vad som i hela friden gick fel. Ena sekunden så körde han en bil. I nästa sekund en svävare.

Vi som tittar på vet naturligtvis mycket väl vad som hände. Vid 240 km/tim så var det som om det satt en elefant på bakdelen av bilen, men så plötsligt hoppade elefanten av. Bilen flög in barriären.

Vi förstår varför. Vi vet för att vi har blivit informerade av människor med glasögon, och mindre nogräknad hygien, att en F1-bil genererar så mycket downforce att den skulle kunna köras upp och ner.

Därför undrar man stilla: vad skulle hända om den bakre diffusern trillade av min Merca när jag kör på motorvägen? Det enkla svaret är: ingenting alls. Jag skulle inte ens märka det.

Sanningen är att allt skulle kunna trilla bort. Splittern fram. Spoilern på bakluckan. Dörrarna. Taket. Rubbet. Förutom en ordentlig ökning av ljudet så skulle bilen fortsätta rakt fram.

Är det inte märkligt? Om vingen faller av en Formel 1-bil eller ett flygplan så är folk på insidan i en prekär situation. Men om vingen faller av en Ford Escort Cosworth så händer ingenting. Det beror på att luften är en grym och oberäknelig härskare som man inte ska lita på.

Jag vet att jag harvar på om Lexus LFA, men jag ser gärna att ni ger mig en chans till. Den har en ordentlig bakvinge som poppar upp ur bakluckan vid en bestämd hastighet, och verkar göra, precis som alla andra aerodynamiska hjälpmedel, absolut ingenting. Förutom att folk pekar och säger: ”Vilken fjant”.

Trots detta. På Willow Springs-banan i Kalifornien så misstänkte jag det finns en anledning att spoilern är där. Det finns två extremt snabba kurvor på den här banan och efter ett dussin varv eller så, så märkte jag något. Ju snabbare jag körde, desto snabbare verkade bilen kunna gå. På något vis kontrollerade den här bilen luften. Organiserade den. Använde den. Och det här litar jag inte alls på.

Det går nämligen inte ihop. Om man kör runt en kurva i 130 km/tim så kommer man att krascha och dö. Kör man däremot i 200 km/tim så kommer man att överleva, för att senare bege sig hemåt och ligga med sin fru. Allt detta tack vare krafter man inte kan se, röra, känna eller lukta sig till.

Det är häxkonster, om du frågar mig. Men å andra sidan ser vi mer och mer magi i bilarna i dag. Ta ­automatiska parkeringssystem till exempel. Dessa erbjuds nu av Ford, Volkswagen, Toyota och Kia. De är väldigt sluga. Sensorer listar ut om en lucka är stor nog och styr sedan själva in bilen.

Hur? Du är en tänkande varelse. Gud skapade dig. Evolutionen förfinade dig. Delar som inte fungerade kastades bort. Delar som fungerade utvecklades. Du kan göra huvudräkning och du kan byta ett tändstift. Du är den smartaste varelsen i solsystemet. Men ändå…

När du då och då får kämpa för att hitta rätt vinkel för att parkera en bil så klarar lite elektroner och koppartråd av det varje gång. Det är inte möjligt.

Jag såg nyligen en film som heter Avengers Assemble där skurken har någon sorts käpp som inte bara kan skjuta ner helikoptrar utan också konvertera främlingar till skurkens sätt att tänka. Imponerande? Inte jämfört med en växellåda med dubbelkoppling.

Tanken bakom det här systemet är att när man har växlat från tvåans till treans växel och sen vidare till fyran så är femman förberedd av någon sorts metallisk butler så när man släpper spaken så växlar lådan direkt. Jag förstår det.

Men ibland så kommer man naturligtvis att växla tillbaka ner till trean i stället. Den metalliska butlern kan omöjligt veta det här. Trean ligger då följaktligen i skafferiet under en säck potatis. Han kommer att sprinta in i köket för att hämta den. Och ändå, på något konstigt vis har han den beredd igen. Det är något som är lite ondskefullt med det där.

Men det kommer mer. Bilar kan nu känna av när det kommer börja regna och när det håller på att bli mörkt. De känner till att det är en trafikstockning en bit framåt och vet precis var fart­kamerorna bor. Vissa har dessutom järnfilspån i dämparna, som kan ändra egenskaperna i hydraulvätskan. Med andra ord så kan de ändra på materia.

Volvo använder numera mörka krafter för att se till att ingen kommer dödas eller skadas allvarligt i någon av deras bilar till 2033. Det finns redan lampor som lyser om man lämnar sin fil eller om det finns en bil i döda vinkeln. Men den har också en mackapär som kan se en kommande olycka och hoppa in för att förhindra den. Med andra ord har Volvo byggt en bil som kan skåda in i framtiden. Och därefter se till att den framtiden inte händer. Ingenjörerna har med andra ord byggt en bil som pillar på tid och rymd.

Toyota har under tiden skapat en pryl som kan se vilket humör du är på. Jag hittar inte på det här! Psykiatriker pluggar i sju år innan de får praktisera på människor, och även då gör de misstag. Men Toyota har en sensor som håller koll på 236 olika mätpunkter i förarens ansikte för att säkerställa att han inte är distraherad eller sömnig. Eller upphetsad. Eller på något vis förhindrad från att fatta rätt beslut i en nödsituation.

Den kan se igenom dina solglasögon. Det finns inte heller någon poäng i att gömma sina svagheter bakom ett skägg heller, för den kan tydligen se igenom sådana också.

Tänk på det ett litet tag. Din bil kontrollerar luften, ser in i framtiden och håller på samma gång koll på om du är överväldigad av ånger eller avundsjuka eller åtrå till den där flickan du just körde om.

Den kan också ta meddelanden från dina vänner, ta emot digitala radiovågor, stanna utan att låsa hjulen, peka dig till en obskyr adress i vilket land som helst och använda värmen från din senaste inbromsning för att utveckla mer kraft vid nästa raka. Sätena kan massera dig, luftkonditioneringen kan filtrera ut pollen, katalysatorn kan konvertera en gas till en annan och den tillryggalägger 1 km på 15 sekunder.

För samma pris som ett snyggt kök får du alltså en atlet, en psykiatriker, en hälso- och säkerhetsofficer, en karta, en adrenalinpump, en gud och en trollkarl.

Men trots allt detta så drivs den fortfarande av en serie små explosioner. Precis som det var för hundra år sedan. Är det inte underligt?

Jeremy Clarkson
Publicerad i Top Gear 242, April 2013.
Översättning: Peter Haventon © bbc magazines